Tonåring idag

image

Idag är en stor dag. Idag blir vår minsta son tretton. Känns lite extra eftersom han numera, enligt åldern, är tonåring.

Grattis älskade Emil på din dag
Alla vet att jag för dig är svag
Tiden har flugit förbi oss
Det är inte tid än för att bryta dig loss Fast än är du inte riktigt stor
Några år till får du stanna hos far o mor
Fast nu är nu och dagen är din
Jag älskar dig, pojken min

Ett foto på Emil när han håller vårt minsta barbarn Stefanie.

image

Idag känns det som jag har tränat. Jag har ont i hela kroppen. Sen är jag så förbaskat trött. Ögonen vill sova. Det är lite tidigt för sängen tycker jag.

Kent, Emil och vår dotter Sandra med familj var hos mig en stund idag. De hade köpt tårta och dricka med sig så att jag kunde vara med och fira Emil lite iallafall. Han passade på att mysa lite, många extra kramar. Jag vill inte att han ska växa ifrån det för det är så mysigt. Tårtan var fantastiskt. Eftersom jag egentligen inte får äta det så passar jag på att njuta extra. Det är ju inte varje dag Emil fyller 13.
Jaha vännerna, vad har ni gjort idag? Det har varit sol ute idag iallafall här i skåne. Kanske är det någon som har passat på att dricka kaffe ute i solen? Jag önskar jag hade gjort det. Jag längtar så enormt efter våren. Jag har bestämt att denna sommaren ska jag vara hemma och inte på sjukhuset.

Jag har funderat lite idag på hur det kommer fungera när jag kommer hem. Undra om jag kommer behöva hjälp i hemmet? Det är inget jag vill. Jag ska försöka klara mig utan. Det enda är väl att det kommer bli lite tyngre denna gången. Lite tuffare att gå med 2 proteser istället för en. Jag tänker ge allt och lite till för jag vet att det går.

Jag tänker inte plåga er så länge idag med min text. I vanlig ordning skickar jag ut kramar och även energibollarna till er som behöver och idag skickar jag med doften av blommor så ni också kan se fram emot våren.
Ha en trevlig kväll så hörs vi snart igen♥♥♥
image

Monsterfisken och Let’s dance

image

Jag undrar om jag kan hålla en begravning för benet eller ha en ceremoni? Nej, jag skämtar. Det skulle varit något. Det skulle säkert inte vara omöjligt i Hollywood för där hittar de på det mesta. Jag tänker låta benet vila ifred.
Då var det plötsligt fredag igen. Trots att jag är inlagd så har veckan gått fort. Anledningen är väl att det har varit en händelserik vecka. Både glädje och sorg. Fast mest sorg. Så jag hoppas att nästa vecka blir mest glädje. I helgen tänkte jag lägga till en sida med familjen. Lite foton och beskrivningar på vilken som är vilken. Jag tycker många gånger själv när jag följer en blogg att det är roligt att se personerna det skrivs om.
Jag såg en bild i Metro idag som fick mig att tappa hakan. Jag har fotograferat den för er som inte läser Metro, så jag ber om ursäkt för kvaliteten på bilden

image

Iallafall så är rubriken; Monsterfisken kroknade till sist.
Det visar sig att det blev en långkamp för att få upp den här fisken som är en mal.
Den fångades av italienska tvillingar, Dino och Dano Ferrari och malen drogs upp i floden Po. Den väger 127 kilo och den är 3 meter lång. De skriver också att monsterfisken ser ut att kunna svälja åtminstone den ena brodern hel.
Efter den hade vägts och mäts så släpptes den tillbaka i floden.
Den malen är ändå mindre än den största som fångats i Sverige. Den fiskade upp ur sörmländska sjön Båven på 1800-talet och vägde 180 kilo. Malar kan bli över 30 år gamla.
Jag kan tycka det är lite läskigt att det kanske simmar omkring så stora fiskar även här i Sverige. Jag tror inte det är så sannolikt men vem vet.

Då är det premiär för Let’s dance ikväll.

image

Själv håller jag på Nanne. Har ni någon favorit eller ni tittar kanske inte. Det är faktiskt ett av de program som jag brukar följa. Jag tycker att det har blivit alldeles för mycket reality tv. Jag hoppas ingen tar illa upp nu. Men vem…..tittar på Ullared eller Böda camping? Visst har vi olika smak och det är ju tur för annars hade livet blivit väldigt tråkigt.
Kent och Emil var inom en kvick runda idag så Emil passade på att mysa lite extra. Han har feber idag, stackaren. Sandra och Paddy med våra barnbarn var också med. När de hade gått så kändes det väldigt tomt. De skulle handla lite godsaker för att det är fredag. Då längtar jag hem extra mycket. Jag fick iallafall 50 kronor i kladdepengar som vi säger här i skåne. Fast jag vet inte om jag känner för att sticka ner och handla något.
Brukar ni göra någon speciell mat när det är fredag. Vi brukar faktiskt ha ganska lättlagad mat för ofta är man extra trött när det är fredag. Taco är perfekt fredagsmat. Jag hade en arbetskamrat som hade det varje fredag. Jag frågade ifall de inte tröttnade på det när de hade det så ofta men nej, både hon och hennes familj uppskattade det sa hon, men jag undrar. Jag vet att det hade inte fungerat hemma iallafall. Nej nu ska jag släppa er fria ifrån mitt babblande. Då avslutar jag som vanligt med att önska er en trevlig kväll så hörs vi snart igen. Kramar i massor till er ♥♥♥

Dags att amputeras igen

image

Det känns konstigt och overkligt att det är dags igen. En ledsam känsla av att något är över. Försöker att kidnappa mina tankar, bära iväg med dem och begära en löaensumma. Inser att det inte är någon som hade köpt dem och jag hade blivit amputerad iallafall.
Torsdag nästa vecka är det dags för andra gången. Andra benet. Det sista, inget kvar. Nu blir jag halv.
Jag vet att detta kommer bli en kamp av guds nåd. Håller tummarna för att det inte blir några jätteinfektioner eller något annat som kan påverka mig negativt. Denna gången måste bli bättre. Det finns inga garantier för något, det vet jag. Eftersom jag har gjort detta innan så vet jag vad som ska hända och det gör att det blir extra jobbigt.
Snälla ni, följ med och heja på mig så slipper jag känna mig ensam. Kent kommer vara där när jag vaknar. Familjen kommer stötta mig med vad de kan.
Jag kan erkänna att jag är rädd, jag är skiträdd för att något ska gå fel, rädd för att det ska bli som förra gången och jag är rädd för att inte klara det som kommer efter. Tänk om jag inte orkar kämpa, jag brukar inte ge upp i första taget och inte andra heller så det krävs en del för att jag ska ge upp.
Jag undrar hur det kommer se ut. Det kommer säkert se löjligt ut. Kanske folk skrattar åt mig. Jag kommer försöka börja gå så fort jag kan. Som Jocke brukar säga att ingenting är omöjligt bara man vill, och det är så rätt. Finns viljan brukar det bli bra. Gud ska veta att jag inte kommer sluta kämpa utan anledning. Slutar jag så ligger det något bakom. Jag hoppas att själen håller ihop mig, att inte den orkar med för då är det kört. Både det fysiska och psykiska måste vara med för de ska samarbeta. Jag kan inte mer än hålla tummarna och be en bön för att allt fungerar som det ska.
Nu så återstår det bara för mig att göra det vanliga. Jag ber er att skriva en rad till mig eller bara ett ord. Jag blir så glad över det.
Till slut skickar jag ut kramar och energibollar till er som behöver och önskar er en trevlig kväll så hörs vi snart igen ♥♥♥