Trött men en ny människa

wpid-20150331_143638.jpg
Nyklippt

Det första jag ska göra är att be om ursäkt för att det blev så knasigt igår. Mitt blogginlägg blev upplagd som en sida istället för att det blev lagt i bloggen. Sen var inlägget pyttelitet men jag orkade bara inte. Jag mådde så sjukt dåligt. Det går inte beskriva hur jag mådde. Jag trodde att jag skulle dö ett par gånger men så lätt kom jag inte undan. Men nu är skiten borta. Jag är svintrött idag men det gör inget.

Jag var och klippte mig idag för presentkortet jag fick av Anette. Jag blev så nöjd så att jag till och med la upp en selfie. Jag hatar att vara med på foto men tyckte själv att frissan blev bra och jag är jättenöjd.Det är så skönt att vara där och bli klippt, jag älskar när de tvättar håret på mig och när de stylar det efteråt. Det är mys på hög nivå.

wpid-20150331_143957.jpg
Mitt fina armband

Jag tog till och med på glitterarmbandet och det fina änglahalsbandet jag fick av Ingela. Så idag ser jag världen med lite andra ögon. Jag vågar se framtiden och till och med längta efter den. Idag när det blev fel här så lät jag bli att ta det till mig. En undersköterska var här inne på rummet och sa att hon absolut inte kunde hjälpa mig att hämta kaffe för hon hade inte tid. Nähä. Sen i eftermiddags när jag kom upp så frågade jag om hon kunde hjälpa mig i säng, men hon hade inte tid…Det gjorde mig förbannad en stund eftersom jag också är patient och jag kan inte lägga mig själv. Men det ordnade sig, min favis kom in ifrån de salarna hon hade och sa att mitt hår blev bra. Hon hjälpte mig i säng trots hon inte har denna salen. Så det går om man vill. Men jag ska inte slösa energi på det utan jag har stängt kranen så det inte rinner ut. Nu behöver jag både ha påfyllt med saft i min kanna och jag behöver gå på toaletten men jag känner inte för att ringa på knappen och bli nerskälld för det så jag väntar en stund till.

Vad tyckte ni om fotosidan? Ät det något ni vill att jag fortsätter med? Jag tycker själv om foto men om det inte finns något intresse alls så är det inte lönt så vi får se hur det blir.

Jag har handlat lite godis för att muntra upp mig själv, det känns som jag är värd det, eller hur?

wpid-20150331_153659.jpg
Godis mys

Jag älskar choklad och jag har verkligen fått dille på bilarna. Nu kan jag inte precis äta godis varje dag men då och då måste jag få unna mig något för annars är livet inte värt att leva. Blodsockret håller sig faktiskt i schack ändå. Chokladet  jag har köpt är inte min absoluta favorit, det är schweizernöt men det var så klart slut i affären. Alltså jag älskar den lilla affären, de har så mycket saker. Så det tar sin tid om jag ska gå igenom hela. Jag blir så sugen på att handla till lägenheten för deras prylar är också annorlunda.

Jag måste fråga en sak. Visst har jag fått en del saker. Men det var första dagen som jättemånga visade intresse och dagen efter minskade det dramatiskt för att sen försvinna helt. Det gör mig lite ledsen för det var så många som visade intresse och ville hjälpa och de hörde inte heller av sig sen. Den dagen när jag skrev det och responsen blev som störst hade jag 1300 besökare på sidan. Nu är det nere i det vanliga och det är runt 150-200 besökare. Det är fortfarande lika fattigt så vi behöver verkligen hjälpen. Så snälla ni, alla ni som hörde av er kan väl göra det igen. Nu menar jag inte att det bara är de som får höra av sig utan andra också. För vår del kan jag inte beskriva hur viktigt det är. Om jag kunde så skulle jag lagt mig ner på knä och bett men det kan jag inte som sagt. Krisen vi har nu är så tuff, att inte kunna göra något åt det är ännu tuffare. Vi gör absolut vad vi kan. Vi håller på att ansöka om vårdbidrag, vi har sökt pengar i två fonder och vi håller också på att söka om personlig assistent. Jag hoppas verkligen att den ansökan går igenom för annars vet jag inte hur det ska gå när jag är hemma. Det blir kaos.

wpid-20150330_150034.jpg
Tidningar

Här älskar jag att vara men jag hittar till slut aldrig någon tidning som jag vill ha. Men det är roligt att titta igenom dem. Något jag läste förr är Illustrerad Vetenskap. Deras artiklar är alltid intressanta men idag  tycker jag att priset är för högt. Jag tycker de har höjt alla tidningar väldigt mycket. När jag var liten så gick jag ofta och handlade tidningar jag tyckte om och då var de inte så dyra. Har jag inte helt fel så kostade de under 10 kronor och det är minst det dubbla idag. Sen är det presenter i varje tidning. Förr fick man bara det då och då. Det måste ju kosta att lägga i presenterna också och då måste priset vara högre. Men så är det med allt. Men jag kan säga att Emil köper inte en tidning för att läsa utan han köper den för saken. Nu är han för stor för sådana tidningar och då läser han inte de heller.

Här avslutar jag för idag. Jag ber er att höra av er om ni har något ni kan hjälpa oss med eller om ni har hört av er innan men sedan glömt bort det.

Jag önskar er en fortsatt bra dag, sköt om er och de ni känner. Kramar skickar jag i massor, jag skickar också iväg en massa energibollar. Tack för ni finns fina fina läsare. ❤ ❤ ❤

Fy fan…detta är tortyr. Ingen skulle behöva göra detta!

förbannad

Jag mår så sjukt dåligt…jag sa ju det. Jag visste hur det skulle fungera. Jag skakar som ett asplöv, musklerna kramar, jag har frossa, magen gör ont, benen smärtar mer än någonsin och sen plötsligt blir jag svinvarm och då rinner svetten av mig. Allt detta för en pumpjävel. Aldrig mer, ALDRIG. Det finns inte en chans att jag skulle gå på detta en gång till. Det är inte mänskligt och inte rättvist. Någon annan kunde ju tagit över och känna hur jag mår. Nej, jag önskar inte min värsta ovän denna skiten. Jag sitter i rullstolen och jag har varit nere i kiosken och beställt tid till frissan. Just då kändes det enklare. Sen när Kent skulle gå greppade jag tag i honom för jag ville fasiken inte släppa taget. Jag sa till honom att han inte skulle lämna mig men som vanligt var han tvungen att gå hem. Jag vet ju det egentligen men jag är så sårbar och liten så jag skulle vilja ha han här. Detta måste bara det sista nu för mina vänner jag orkar inte mer nu. Jag har varit ute för så otroligt mycket och än har jag klarat det även om det inte alltid varit enkel. Nu tvivlar jag på mig själv. Klarar jag rida ut denna stormen också. Jag vet faktiskt inte.

Jag måste ju berätta att jag har gjort en sida med vara foton, ja lite text också blev det. Det blir fler foto men jag måste hitta ett bättre ställe för fotona för det blir inte bra som det är nu. Jaha nu rinner svetten och det går inte att stoppa. Jag får göra ett så här kort inlägg idag mina vänner för jag orkar inte skriva mer. Det får bli lite längre imorgon. Kram på er alla så hörs vi imorgon

Ber för att slippa oron….

ber en bönJag ber för en bättre dag, ber för mindre smärta. Jag ber för bättre ekonomi och jag ber för att det ska gå fort på vägen hem. Jag har sovit någon timme inatt men har haft mardrömmar hela tiden. Jag drömde om att vi blev jagade i en skog. Till sist hittade vi en plats att gömma oss på men det fanns väsen i skogen som hittade oss ändå. Plötsligt stod en vän framför oss och visade oss vägen till den goda sidan av skogen. När vi kom dit fick vi sätta oss runt en stor lägereld och då började de ta fram vår budget precis som på lyxfällan. Kunde vi inte klara budgeten skulle de placera om Emil. För fick han inte det bättre så fick han inte vara kvar hos oss.

Så nu hade vi att välja på pest eller kolera. Stanna här eller ge sig ut i den elaka skogen igen. Det var en risk vilket som. Vi valde att stanna. Plötsligt blev jag tvungen till att arbeta. Jag skulle tvätta allas uniformer och det fanns ingen tvättmaskin utan det fick jag göra för hand. Kent han skulle ut och jaga. Han var jättetrött när han kom tillbaka. Vi fick bo i ett rum som såg ut som en cell i ett fängelse. Det var ett fängelse. Det visade sig när jag inte kunde tvätta mer för jag orkade inte. Då låste de in oss i rummet. Sen tog de tag i Emil. Han skrek, grät och fäktade. Herregud vad jag grät. Jag sträckte mina armar emot honom men inget hjälpte. Hela tiden var det som folk mässade runt mig..Du är svag, du orkar ingenting, det är ditt fel och en massa andra saker men enbart om mig. Det kändes fruktansvärt att jag hade mist Emil för att jag var svag.

pojke ber

När jag vaknade från drömmen var jag genomvåt av svett och mina kinder var våta från tårarna som förmodligen hade runnit en del. När jag hade fått lite perspektiv så började som vanligt tankarna att snurra. Tänk om det blir så i verkligheten att de faktiskt tar och placerar Emil för att det livet vi erbjuder honom inte är nog. Vår ekonomi kanske inte passar myndigheterna. Nu kan jag inte sluta att tänka på det och det är därför jag har uppdaterat texterna jag skrev när vi behövde hjälpen, rättare sagt behöver vi den fortfarande. Det är bara ett par dagar sen jag la ut den men texter och inlägg försvinner så fort när det kommer nya inlägg och då glömmer folk lite vad det var och det vill jag ju inte.

i armarna på gud

Jag kommer inte glömma denna drömmen på hela dagen. Ni ska veta att de tankarna har funnits hos mig innan. Tänk om de placerar Emil. När han hade så hög frånvaro kändes det som jag bara väntade på att få höra det. Jag har haft en klump i magen så länge så det går inte att beskriva. Jag tittar alltid bakom mig så där inte är någon. Det är så fruktansvärt att må så här och inte kunna göra något åt det. Visst det är bra att gråta, men när det inte leder till något och det inte känns bättre efter, vad gör jag då? Vad gör jag när orken tar slut och jag inte kan kriga mer? Tar de Emil då? Jag tror nog att jag skulle kämpa tills jag dog om det gjorde någon nytta. Visste jag att Emil och Kent skulle få det bättre om jag inte fanns, då hade jag nog inte tvekat.  Det vet jag inte. För försäkringar är för oss en lyxvara som du enbart unnar dig om du verkligen har råd. Naturligtvis så har vi de försäkringar som är nödvändiga men inte ett dugg mer. Jag blir så uppjagad av sådana här drömmar. Hur var det nu? Göra en höna av en fjäder. Nu kommer katastroftänkandet fram. Det räcker med en dröm. Jag kan säga att på en skala från 1.-10 när det gäller oro så ligger jag lätt på 10. Det är som sagt oro över hur detta ska gå, oro över Emil, oro över ekonomin och oro över framtiden. Hela jag är på helspänn. Slappna av finns inte i min värld längre. Men det kommer nog så småningom.

sötaste katten

Söndag idag och Ingela ska komma på besök. Det gör genast att söndagen blir lite roligare. Jag hoppas att mina tankar ska lätta eller i alla fall bli lättare att handskas med. Jag vet inte ens om jag får fira påsk hemma. Det känns som chansen inte är så stor att det är ordnat med personlig assistent tills dess och då missar jag påsken också. Påsken infinner sig klart ändå men jag får inte vara hemma. Det är bara att hoppas att vi har råd till någon bussresa till Kent och Emil för annars får jag inte träffa de heller i påsk. Gud så skönt det ska bli när vi har sparat ihop till en bil. Den kommer väl inte köras så mycket men när vi ska veckohandla är det kanon att ha en bil eller som nu när jag flyttar till Hässleholm. Jag kommer ju inte träffa de så mycket precis. Allt blir avgörande när jag får komma hem. Det kan gå fort men det kan också gå sakta. Det beror på hur snabbt myndigheterna tar sitt beslut. Är det någon som läser min blogg som vet ungefär hur lång tid det tar med ansökan om personlig assistent? Känns som det är viktigt att veta.

söt kattmm

Idag smärtar stumpen mer än vanligt. Jag har ont i hela benet. Det spränger i benet. Blir jag orolig? Jajamen klart jag blir orolig. Varför gör det ont? Det behöver absolut inte vara något men jag målar fan på vägen. Det kan ju vara en infektion. Jag äter ju ingen antibiotika och det kan ju göra att det blir infekterat. Jag tog extra smärtstillande i morse och nu är jag tröttare än vanligt. Jag vill dock inte vila på dagen för det blir svårare på kvällen att somna. Bara att komma till ro blir en pärs. Jag avslutar med att tala om att i eftermiddag kommer jag att lägga upp ett fotoalbum. Det kommer bli en ny sida så jag kan berätta om fotona också. Ni får gå in om ni vill och titta.

Jag avslutar här. Skickar ut kramar till er som jag fyller med snälla hjälp mig. Energibollarna sänds iväg som vanligt. Sköt nu om er så hör vi senare. ❤ ❤ ❤