Tänkte att ni också skulle få se hur foten ser ut.

tårar

Måndag idag..Jag trodde i min enfald att jag skulle må lite bättre idag men nej. Jag vänder snart ut och in på mig själv, det finns inga tårar kvar att gråta mer. Känslan av ensamhet är stor. Jag är orolig och inatt vaknade jag av att jag inte fick någon luft. Dessa jäkla drömmar. Det hade varit skönt och drömma något som gav värme och glädje men nej då. Det ska vara så konstigt som möjligt eller rena mardrömmar. Jag skulle skrivit en bok om det istället. Visserligen har jag livlig fantasi men inte så livlig.

Som sagt måndag och det brukar springa en massa folk ut och in i rummet men inte idag. Jag har inte träffat någon läkare alls idag. Det är väl för att det inte finns mer att göra nu utom att vänta. Dock har det gjort att jag tvivlar på beslutet. Jag kanske kan ändra mig. Jag kanske kan åka hem idag? Så tittar jag på foten, nej kanske inte ändå. Jag tänkte ni också ska få se hur den ser ut. Så här ser den ut.

wpid-20150302_195715.jpg

Den är något missfärgad och jag kan lova att den gör ont. Ovanpå fotryggen har det spruckit upp sår för att den är så jäkla svullen. Ju mer jag står på den desto mer spricker såret upp. Så jag vet att det inte finns någon återvändo.

Det finns så många operationer som har misslyckats och det är väl egentligen det som är min värsta tanke, det är en mardröm. Jag har gjort en enormt stor operation där de öppnade mig ifrån brösten och hela vägen ner. Denna förklaring skrev jag som svar på frågan var det var för sjukdom jag har.

Det är någon kärlsjukdom och de har försökt hitta någon diagnos utan att lyckas. Jag är opererad mängder med gånger. Den ena operationen skulle förändra mitt liv. Då öppnade de ända upp ifrån brösten hela vägen ner och bytte ut kärlen uppifrån och ner till knäna. Det var en fruktansvärd operation och rehabilitering efter var smärtsam men vad gjorde det, jag var ju ny. Efter ett halvår stängde min kropp kopplingarna och så var jag tillbaka på ruta ett. Då gjorde man en ny bypass, man tog kärl ifrån ena höften till andra. Det höll i två månader sen var den stängd. Innan operationerna så blev jag stentad ett antal gånger, en stent är som ett nät som de sätter i kärlet för att det ska hållas öppet, och varje gång blev det intensivvård innan för riskerna när man får så mycket blodförtunnande är att man förblöder.

På mig öppnade de ljumskarna varje gång och körde in slangarna där med blodförtunnande, smärtan när det började lösas upp var jävulsk, jag hördes nog ganska långt. När stoppen var upplösta så satte de in stentarna. Ibland kunde det hålla ett år. Jag är stentad över 10 gånger sen gick inte det mer och då gjordes operationerna. Sen när de misslyckades fick jag lära mig att leva med den fruktansvärda smärtan det är att ha fullt med stopp i kärlen för nu finns det inte mer att göra. Till sist har mina ben gett upp. Det högra för ett och ett halvt år sedan och nu då är det dags för nästa.

Jag fick ett underbart svar tillbaka. Dessa stentningarna gjordes ju under en del år till det inte gick mer. Jag borde redan då förstått att min kropp gillar inte främmande material. För varje gång det blev stopp så var det i stentarna det stoppade. Läkarna kunde ha varnat mig och sagt att det finns en möjlighet att kroppen inte tycker om stentarna och därmed kanske den inte gillade kopplingarna som skulle sättas in när de opererade. Då hade jag kanske funderat lite till, forskat lite mer i journalerna eftersom den var gigantisk. De kanske inte förstod heller. Det enda jag vet idag är att jag gjorde den enorma operationen helt i onödan och det känns rent ut sagt för jävligt. När jag vaknade efter den operationen så låg jag i respirator och det var ingen som hade talat om för mig att det kunde hända. Så när jag då vaknade gjorde jag det i panik för jag kunde inte andas, jag trodde att jag höll på att kvävas. Respiratorn skötte ju det. Det tog en lång stund innan jag fattade att jag inte var på väg att dö. En kommentar därifrån som jag aldrig kommer glömma det var en sköterska som sa; Ja, dra du ut den så mår du säkert bättre.

Jag gjorde ju allt i min makt för att ta bort den eftersom jag trodde att det var den som var på väg att kväva mig. Dumma kommentarer har jag hört mängder. Felbehandlingar har jag också upplevt. Det finns mängder med märkliga saker som händer inom sjukvården, ibland tror man inte det är sant. Tyvärr. Man måste uppleva det för att tro det. Precis som min jäkla sjukdom.

De säger att jag är det yngsta fallet i Sverige. Det hade dock varit roligt om det fanns någon som har upplevt hur det är att vara långtidssjuk eller obotligt sjuk. Det skulle också glädja mig om det fanns någon därute med kärlsjuka eller kärlbesvär.

Nu återstår det bara att önska fortsatt trevlig kväll. Skickar ut kramar till er som vill ha. Ha det bra så hörs vi snart igen ❤ ❤ ❤

<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/13699025/?claim=6t694yt5wg2″>Follow my blog with Bloglovin</a>

4 tankar om “Tänkte att ni också skulle få se hur foten ser ut.

    • Tack vare att jag har stopp uppe i benen så blir det till sist att syret och blodet räcker inte hela vägen ner och orkar inte försörja hela benet och då kan foten dö.
      Den andra var faktiskt i lite bättre skick. Hade det inte varit för smärtan hade det inte varit några problem. Det är det enda jag ser fram emot, att bli av med smärtan. Tack för kramen, jag skickar tillbaka ♥♥♥

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s