Att känna tro är att hoppas

image

Jag har alltid trott på en högre makt. Trott på att saker och ting sker av en anledning. Det är ofta jag ber. När jag ber så är det till min högre makt. Till min Gud. Jag har min egen Gud, min högre makt. Jag tycker det är viktigt att tro. Sen vad vi tror på är upp till var och en.
Ibland när jag mår dåligt så känns det som jag har blivit straffad för något jag har gjort. När jag känner så brukar jag rannsaka mig själv och då vet jag att i mitt liv har jag aldrig hittat på så vedervärdiga ting som skulle berättigat det jag och min familj har gått igenom. Jag kan aldrig säga att det är rättvist men livet är inte rättvist. Allt jag kan göra är att behålla min tro och mitt hopp och be om kärlek.
Söndag igen och plötsligt har jag varit här i över två månader. Det gick snabbt. Men börjar jag tänka på vad jag har gått igenom så känns det som en evighet. Operationen på högra benet har blivit genom lyckad för det är läkt och smärtorna i det är obefintliga. Det har inte varit smärtfritt på mycket mycket länge så det är en stor framgång och glädje. Jag måste tänka på det och inte försöka gräva ner mig i det andra.
Det vänstra är väldigt svullet fortfarande och då menar jag svullet. Det finns en rodnad på stumpen som inte gillas. Det räcker att peta på den så hoppar jag och det brukar betyda infektion. Nu har jag antibiotika men det har hänt innan att jag har fått infektion med antibiotika. Det beror lite på vilken bakterie det handlar om också.
Mitt blodsocker har också stabiliserat sig. Det var för någon dag sedan jag sjönk till botten. Jag tar höga doser med insulin och det oroar mig just av den anledningen att det ska sjunka fort. De gånger det har slagit i botten har det varit precis så. Jag antar att det är en oro jag får bära med mig.
Denna veckan har jag fått stå träna med protesen och det har inte gått så bra. Jag orkar inte hålla mig stående riktigt ännu. Stumpen har ju inte behövt arbeta innan och nu ska jag plötsligt lägga all tyngd på den. Det måste fungera, jag ska få det att fungera. Jag har sagt ett par gånger till Kent att detta blir tufft. Jag har fått flytta över ifrån säng till rullstol med hjälp av glidbräda och det är inte helt enkelt men när jag lär mig tekniken så kommer det bli ett bra sätt att använda sig av vid förflyttning. Alla är vi barn i början. Annars känner jag mig som ett barn som inte kan göra så mycket själv. Jag blir så fruktansvärt frustrerad när jag måste åka lift. Jag vill så mycket själv och när jag lär mig släppa det och ta emot hjälpen kommer jag må bättre.

Idag har jag vaknat med en tung känsla i kroppen och huvudvärk. Jag känner mig inte hundra idag. Jag gillar inte att ha huvudvärk för spinalens skull. Tack vare att den är en risk så gillar jag inte huvudvärk. Det är såklart inte därför jag har ont. Men smärtläkaren påpekar alltid det, hon brukar säga att det är en direkt väg till ryggmärgen och det är viktigt att det är rent. Jo jag vet.
Idag hade jag tänkt att be om att få duscha. Det är söndag så det är mindre personal men om de hjälper mig till duschstolen så kan jag duscha själv och faktiskt torka mig också. Jag får se om jag varit snäll nog.

Kent har blivit sjuk därhemma. Det var inte bra alls igår när jag pratade med honom. Det fattas bara det. Jag vill gärna träffa honom och Emil. Blir nu Kent sjuk kan han inte komma upp till mig.
Till sist något ord om melodifestivalen. Jag har själv tappat intresset lite för alla deltävlingarna. Jag har inte sett en enda av dem men tittade på det igår. Låten som vann tyckte jag var bra.
Här avslutar jag för nu. Skickar de vanliga styrkekramarna till er som jag fyller med hopp. Några energibollar skickar jag med. Ha en trevlig dag och mys så hörs vi snart igen. ♥♥♥

14 thoughts on “Att känna tro är att hoppas

  1. I tron på en högre makt, där är vi olika, du och jag. Jag hade barnatro som liten, men med åren har har den försvunnit helt.

    Jag tänker att en tro är bra om den ger hopp och framtidstro. Tankar om skuld, och ”vad har jag gjort för att förtjäna det här?” är tungt att bära. Jag har svårt att gå med på att ”någon däruppe” kan vilja så illa som det du går igenom. Så kan det inte vara.

    Hoppas det röda ger med sig! Tänker på dig. 🐻

    Liked by 1 person

    • Det röda är säkert ingen fara men när man har gått igenom så mycket är man rädd för allt. Vi är inne på samma linje ändå tror jag, för det jag menar är att den högre makten som de flesta andra tror på det är i så fall den som anser att jag har gjort något fel. Den jag ber till är den som ser till att jag orkar med, att jag är positiv och lägger sin värme omkring mig när jag är ledsen.
      Hur är det med dig? Jag har tänkt på dig också.
      Kram vännen min så hörs vi snart igen ♥♥♥

      Liked by 1 person

      • En tro som ger kraft, den är jag helhjärtat för! Jag som inte tror på något strävar på ändå… 😀

        Ska jag vara ärlig så saknar tvåsamheten. Särskilt så här års, när naturen lockar till utevistelse. Det är roligare att göra saker tillsammans med någon, eller hur?

        🐻

        Liked by 1 person

      • Det är något jag verkligen kan förstå. Även om jag inte är ute i den bemärkelsen just nu så är våren något särskilt som är mysigt att dela med någon. Hur länge var ni gifta? Du får säga till mig om du inte vill svara på sådana frågor. Kram ❤

        Gilla

      • Ja det vet jag. Vi firade 25 år som gifta förra året och jag vet banne mig inte var den tiden har tagit vägen. Vi var inte tillsammans ett år ens en gång innan vi gifte oss. Folk omkring talade om att det skulle aldrig hålla eftersom vi inte kände varandra mer. Tjo flöjt kan jag säga till dem. Nej då men vi visste väl redan då att det var rätt.

        Gilla

  2. Att tro på högre makter gör vi alla lite till mans. Vad högre makter är har olika innebörd för oss alla. Jag brukar säga att med tanke på allt slit som händer i vår värld så kan det bara finnas ett himmelrike att komma till för vi befinner oss redan i helvetet. Vi testas här av en konstig anledning. Tänk på alla katastrofer som händer, alla barn som utnyttjas och som får obotliga sjukdomar.

    Med tanke på allt det jag skrivit så tror jag inte på att Gud finns men ändå ber jag till något när jag verkligen känner mig maktlös. Som tex när min nu nioåriga som var ett år och dödssjuk. Jag bad till någon Där uppe att inte ta min son ifrån mig. Vad som finns där uppe vet jag inte. Några säger det är Gud, jag säger att det är tron på mänskligheten. för inte hade det varit mänskligt att låta mitt barn dö i mina armar? Sen tänker jag på alla de stackars barn som går en grym död till mötes. Var finns Gud då?

    Jag tror att det finns en högre makter men jag förstår inte varför barn måste dö eller få dödliga sjukdomar

    Jag hoppas du får sova gott hjärtat. ❤

    Liked by 1 person

    • Tack för det fina du. Jag sover inte ännu men jag hoppas på snart. Jag tror inte heller på att det finns EN gud. Precis som du har jag sagt ofta, helvetet är det vi lever här och himlen är där vi får koppla av. Jag ber också till någon högre makt för om det enbart finns en och jag blir behandlad så här då undrar jag vad det är för gud. Tänk som du sa alla krig, sjukdomar, rika och fattiga. Nej det känns inte bra. Det är svårt med tro. Jag tror för att orka vidare, man kan ju förflytta berg med tro sägs det. Vad var det för fel på ditt barn, det måste varit fruktansvärt. Stackars er. Är han helt återställd nu?
      Godnatt käre vän. Vi hörs snart igen ♥

      Gilla

      • När Hampus fyllde ett år (samma dag) så fick han feber och när han hade feber dagen efter så reagerade jag inte något speciellt på det för små barn brukar få tredagarsfebern. Sen visste jag att skulle jag ringa vårdcentralen innan tre dagar så skulle de säga samma sak och att jag skulle vänta. Två dagar senare så blev han fortfarande inte bra så jag åkte faktiskt in på barnkliniken i Kalmar. Där konstaterade dom att han var dålig men inte i tredagars febern utan förmodligen lunginflammation. Vi blev uppskickad på en avdelning där sonen blev inlagd. De gav honom antibiotika men den hjälpte inte. Han blev snabbt uttorkad för han ville inte dricka och de kunde inte sätta in dropp för det fungerade inte.

        För att få ner febern och bli frisk var de tvungna att sätta in antibiotikan intravenöst men de kunde inte få in nålen. Sonen bara hängde där i mina armar. Jag lyckades till sist få i honom lite vätska och de kunde till sist sätta in nålen. Men antibiotikan tog inte på honom och han blev tröttare och tröttare och likblek i ansiktet. De fick prova något annat. Läkarna var orolig över sonen för de trodde inte att han skulle klara sig. Han hade dubbelsidig lunginflammation med bakterier som slog ut honom. Han hängde i mina armar och var totalt livlös. Jag var livrädd.

        Han klarade sig tack och lov men det tog lång tid innan han repade sig helt från denna pers. Min stora dotter blev också inlagd för samma sa bara veckor emellan så det var något som gick då. Någon konstig lunginflammation som slog ut patienterna.

        När jag låg inne med Hampus så sprang läkarna in och kikade till min son en gång i kvarten. De var mycket oroliga. Jag hoppas att jag slipper genomlida detta igen. Jag såg på Iceage medan jag satt med Hampus i min famn. Allt för att få tiden att gå och att jag inte skulle hinna tänka för mycket. Jag kände mig maktlös och jag var fruktansvärt rädd.

        Idag är han en livlig kille som blev överlycklig häromdagen då han fyllde år, Han fick sin efterlängtade stationära dator 🙂

        Kram kram ❤

        Liked by 1 person

      • Men hjärtat, vilken pärs. Usch vad läskigt när ens barn blir så sjuka. Inget vidare alls. Jag hade också varit jätterädd. Det är så obehagligt hur fort något kan inträffa som förändrar ens liv på en sekund och oftast är man helt maktlös. Jag såg att du ska göra en gastric bypass. Är du inte rädd? Jag har också funderat i de banorna men nu kan jag glömma att de gör den på mig. Jag får träna stenhårt när jag kommer till rehab istället. Kram fina du så hörs vi snart igen. ♥

        Liked by 1 person

  3. Hej du fina! Tankar om tro kan vi prata om nästan hur länge som helst, för om vi inte tillhör en kyrka, så formar vi vår egen tro. Jag kan inte tro på en allsmäktig gud. Att han skulle ha makten att stoppa all grymhet men inte gör det för att han har gett människan ett val. Denna förklaring fick jag av min konfirmationspräst. Nej tack, den gubben vill jag inte lära känna. I min värld finns godheten med sin vita dimma och ondskan med sin svarta rök. Alla beslut vi tar är våra egna men vi kan bestämma oss för att se valet genom den vita dimman eller den svarta röken. Varje situation ger oss ett nytt val. Börjar vi att se genom den vita dimman, så fortsätter vi sedan ganska automatiskt att välja den. Tyvärr finns det de, som gör tvärt om. Som oftare och oftare väljer att se världen genom den svarta röken. Allting som händer, händer bara. Det är ingens val, det är slumpen. Om vi fortsätter att vid varje handling se genom den vita dimman, så får vi vår belöning. Vi börjar se de små positiva sakerna, som finns både här och där. Vi kommer ihåg det vackra och glömmer snart det som gick fel, för det
    tillhör svarta röken. Vi blir ganska nöjda med våra liv, trots att det kanske egentligen är mycket svårare än den personens liv, som aldrig väljer dimman. För vi ser det ljusa och det fina varje dag och väljer att i möjligaste mån inte titta genom den svarta röken. Det här kanske blev lite virrigt, jag fär skylla på att klockan är 00.28. En sak jag är väldig nyfiken över, är vad som ska hända Carole. Oj, vad jag har funderat. Kanske föddes det en ond varelse samtidigt med henne. Den lyckades de få tillbaka till platsen den kom ifrån. Problemet är att Carole måste slåss mot den var 25 år, så nu är det dags igen. Det är därför hon håller sig i så bra form. Eller är hon gravid? Hände det något tragiskt vid hennes förra förlossning, eller med hennes barn? Snälla fortsätt att skriv, jag vill veta. Nu
    ska jag se om sömnen lyckas lura smärtan. Två nätter har smärtan vunnit över sömnen. Jag
    hoppas på att sömnen tar komandot så här i tredje ronden. Många kramisar till dig från Lena

    Liked by 1 person

    • Godmiddag Lena. Jag hoppas att sömnen vann mot smärtan så du fick sova. Jag lovar att jag ska fortsätta skriva så att du får veta. Jag tänkte fråga en gång till. Vad har hänt med dina ben eftersom du har så ont? Vill du inte berätta så behöver du inte. Det är bara att säga till mig i så fall så ska jag sluta fråga. Många kramar till dig. ♥♥♥

      Gilla

  4. Jo jag är lite rädd. Har tänkt på en sådan operation ett tag nu. Jag har 30 kg övervikt och då pappa fick en stroke och mamma en hjärtinfarkt i tidig ålder så är risken dubbel så stor att jag råkar ut för samma. Sen är jag diabetiker med som inte gör saken bättre. Jag halverar risken för hjärtsjukdomar samt stroke med denna operation. Min diabetes kan försvinna. Kanske kan det bli att jag bara får ha tabletterna kvar. Jag gör det pga detta. Jag har testat olika dieter men har inte kunnat hålla det. Jag ser fram emot denna operation men visst är jag rädd.

    Kram kram

    Liked by 1 person

    • Ja det finns mängder med saker som är positiva och vinsten är stor. Jag tycker att jag har hört så mycket om den. Inte hälften är sant men jag är så rädd för allt, det beror på det jag har gått igenom. Det kommer fungera hur bra som helst för dig. Många kramar till dig♥♥♥

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s