Allt känns så overkligt

abstract-animal-wallpaperVad tycker ni om denna bilden? Jag fastnade direkt för den. Den gör mig glad och det behövs idag. Det är en svart dag idag då jag önskar mina ben tillbaka. Så jäkla knäpp i huvudet man kan vara men det är så jag känner. Jag vill ha tillbaka dem nu. Allt jag ska göra nu tar så otroligt lång tid. Sen när jag ska gå på toaletten så ska jag dra ner trosor och byxor, det är ett jäkla slitgöra. Sen ska jag ha upp dem också. Blir ni förvånade om jag säger att det är så jobbigt att jag vill spy alltså. Det går med möda och besvär att få upp trosorna när det sen gäller brallorna så är det aningen svårare. Det slutar regel med att jag skiter i det och tar med mig dem ut och tar på dem i sängen för det är lätt. Det kan bli rätt så pinsamma situationer utav det men det får bli vad det vill. Jag är jag och jag är utan ben och det finns ingen ångermånad utan det är så här jag ska leva. När ska jag lära mig att det är så det är. Jag trodde att jag hade accepterat det men nej det hade jag ju inte. Jäkla skit alltså. Men det är att gilla läget och försöka göra det bästa av det.

eagle-hd-wallpaper-animal-3d-windows-7

Idag har jag suttit vid datorn hela dagen och grejat med olika saker. Ariadnes Tråd startade upp en insamling till mig och öppnade upp en hel sida så jag har gjort både det ena och det andra men jag måste säga att de som håller i den organisationen är helt fantastiska. Vilken hjälp jag har fått. Det blir ju genast lite större och bättre än när man gör det själv. Så jag har helt tappat orden över hur jag ska tacka eftersom de har gjort så mycket. Det var ju de som träffade Kristianstadsbladet först och berättade om mig. Nu har jag sagt till att de får prata om oss för annars gör de ju absolut inte det. Jag har bestämt mig att om jag orkar nu i framtiden så ska jag hjälpa till i någon organisation för att återgälda det jag har fått. Detta är vad AriadnesTråd står för. Sen hjälper de ju familjer som oss, Som på något sätt behöver någon hjälp och det kan vara bra för alla att veta. Det kan ju vara någon man känner som råkar illa ut och då är det perfekt att vända sig hit. Vill ni titta på deras sida så tryck på den blå skylten så kommer ni till Ariadnes Tråd

mias kamp
Tryck på knappen om ni vill titta in där.

wpid-img_7870.jpg

Ja ni förstår att det är de som har skrivit den texten. Jag sitter och tittar ut genom fönstret och solen lyser. Nu är det dags jag vill åka hem. Jag känner mig så ensam. Det känns som jag är en överlevare faktiskt, som det bara var jag. När jag ser folk sätta sig i bilen så får jag den känslan jag berättade om. Hur kan det bara få vara så här? Jag vill träffa min son. Jag saknar dem något så grymt, det går inte att beskriva.Smärtan i vänstra stumpen är ohållbar ibland. Undrar just vad det är med den. Hela världen är upp och ner idag. Fy sjutton alltså.

Jag ber om ursäkt för att det tar lite tid att uppdatera nitlotten men det jag skriver om nu är väldigt känsligt och det gör så jävla ont att skriva om det. Jag kan ju se tillbaka på det och bara avsky mig själv och hata det jag gjorde. Ingenting från den tiden är positivt, allt är bara strunt. Det är tur att barnen inte tog skada, att jag inte blev så full att det hände någonting för det hade ju varit fasansfullt. Men som sagt så skötte jag hemmet exemplariskt.

himmelriket
Här skulle jag vilja vara idag.

Gud så härligt det ser ut på denna bilden. Här skulle man ju varit idag.Så skulle hela familjen vara med och då hade allt varit så perfekt. Det hade varit underbart. Jaha vad säger ni? Ser det inte helt fantastiskt ut?

Jag glömde förresten fråga. Kan alla som läser nitlotten räcka upp handen. Jag skulle vilja ha lite feedback på den sidan. Finns där verkligen ingen som har några frågor alls? Den sidan skriver jag lika mycket till läsarna som till mig. Den är ju till för att alla som vill ska få veta vem jag och familjen är och vilka vi var innan. Det är en bit kvar men jag ska bli färdig, det lovar jag. Även om vissa avsnitt är jobbiga så ska de skrivas. Det är första gången jag delar med mig av det till andra. Mina nära och kära vet såklart men där har det stannat.

fantasi1Denna bilden är jag också väldigt förtjust i och den får mig också att längta mig bort. Angående bort så drömde jag om fortsättningen på skogen. Kommer ni ihåg där skogen ändrade sig och att jag blev av med Jocke och Caroline. I vilket fall som helst så var jag och Kent tillsammans med barnen och letade i den förfärliga skogen.Till sist kom vi till en by och personerna som var där berättade att den ändrade sig inte för dom som bodde i byn utan det var mest när den tog in nya medlemmar. Vadå nya medlemmar, frågade jag. Ja det är barn oftast och det är för skogen fattas folk i någon by och då är det bäst med barn. Nämen herregud vad är det du säger, nästan skriker jag. Har ni fått in några nya medlemmar nu idag då? Nej svarade han inte vad jag vet. Men gå in i byn och fråga fler så kanske du får mer information. Jag var arg så jag tackade inte honom. När vi kom in i byn så blev jag chockad, där levde de mest konstiga varelser. Det var feer och älvor. Något troll såg jag också, sen vanliga människor såklart. Kent var nog också tagen för han sa ingenting. Emil hängde över hans axel. Han hade somnat, ja det var lika bra det så slapp han se det här eländet. Husen de bodde i var mer kojor och de var öppna så man såg in i allas hem, så sjukt, tänkte ja tänk om det regnar vad fasen gör de då?

Jag haffade någon som såg ut som en vanlig person men när han började prata så pep han fram orden. Gud så jobbigt alltså. Men han sa samma sak att han inte trodde det hade kommit några. Sen döm om min förvåning när jag helt plötsligt träffade Lollo. Jag frågade vad hon gjorde där. Då sa hon att det var en filminspelning, så konstigt tänkte jag men jag fick gilla läget. Jag frågade henne om hon körde hem på kvällarna. Det gjorde hon. Men frågade jag, hur kommer du hit igen när skogen ändrar plats. Hon tittade på mg som jag var korkad. Skogen flyttade inte så länge de spelade in för det hade ju inte fungerat.

Nu mina vänner får jag fortsätta berätta om skogsdrömmen imorgon för det känns som att det blir för mycket att läsa. Kramar skickar jag ut till er med kärlek. Energibollarna rullar iväg. Sköt om er nu och era nära och kära. Vi hörs snart igen. Kram ❤ ❤ ❤

2 reaktioner på ”Allt känns så overkligt

    1. Hej hjärtat mitt. Jag googlar på olika sätt. Vill jag ha änglar som du älskar så kan jag söka på fantasy änglar och därifrån om du inte vill ha någon av de bilderna, glöm inte att ändra på det Google från webb till bilder nedanför sökraden, så finns det ofta tips på sökvägar. Sen lovar jag att du sitter fast i timmarna. Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s