Snacka om blå ögon. Den är jättefin. Idag har varit en helskruvad dag, verkligen. När jag vaknade så kände jag med en gång att jag inte kommer palla något alls. Det är så ibland. Det är främst psyket som håller på att bråka. Samtidigt måste jag säga att jag har ändå amputerat båda mina ben vid denna åldern och det hade varit konstigt om jag inte hade reagerat alls. Så med andra ord så fick jag säga till att jag inte orkade träna idag. Det brukar aldrig hända utan jag brukar göra allt de ber om. Så först när sjukgymnasten var här så var hon snäsig och allmänt otrevlig och jag blev förbannad men jag sa ingenting. Då visade det sig att hon på ett möte hade sagt att jag inte ville ha mina proteser på mig. Sicket skitsnack, anledningen till jag inte har dem är att jag är svullen och därmed kan jag inte sätta de på mig själv utan behöver hjälp. Hon som berättade för mig är min sårsköterska och det hon inte kan är inte värt att veta, hon är svinduktig.och jag hade henne förra gången jag amputerade också men då hade jag mycket mer problem med sår. Men hon stannade ganska länge och snackade för hon och jag kan prata om allt. Precis innan hon kom så var här en psykolog och jag hade sagt ja till samtal för förmodligen så behöver jag nog det. Jag bär mycket i min ryggsäck men det är inte bara att slänga åt mig en psykolog och sen tro att det ska fungera för jag är inte sådan alls. Jag måste ha tid att bygga ett förtroende så detta sket sig med en gång. Jag låste mig totalt. Jag tror nog de som läser min blogg känner mig bättre än många och också kan förstå att detta inte skulle fungera. Efter att han hade varit där en stund och många pinsamma tysta pauser så hade han rekommenderat en medicin och det var allt. Jag förklarade att jag pratade med kuratorn här och att vi kunde prata om allt och det kan vi också. Nu fick hon se ifall hon hann med att komma imorgon annars får det bli dagen efter. Hon är också helt suverän och det är därför jag inte vill byta. Jag hade henne ett tag förra gången också och skapade ett enormt förtroende till henne och då plötsligt skulle jag byta och det fungerade inte alls. Den kuratorn jag blev tilldelad då hon kom ju inte när vi bokade möten och så. Nej hon var inget bra.
Så nu är det kanon att jag ska få behålla henne. Ja i alla fall när sår sköterskan hade gått så kom de in och ville sätta nål i port a cathen, ok, varför det? Jo nu hade läkaren kommit på att det gick ju mycket fortare att vätska av mig om han sprutar in Furix in i blodet. Ett par tre timmar så är det värsta över. Det köpte jag rakt av. Så skönt att slippa käka tabletterna och hålla på att kissa varje dag när jag nu kan göra det på en dag, mycket enklare. Nu är det så att sköterskan som jobbade här tittade lite konstigt på mig när jag sa att hon inte behövde sätta PVK utan kunde sätta en nål i porten. Då började hon fråga mig om den var aktuell och sådana konstiga saker och jag svarade så gott jag kunde. Jag sa att den var använd precis i Kristianstad o.s.v och efter en stund så stammade hon fram att hon skulle hämta saker. Då tänkte jag, vad bra då hämtar hon personal också men efter en stund kom hon in själv. Då blev jag på gränsen rädd och tänkte, det fanns inte att hon kunde det efter alla konstiga frågor som hon ställt. Men jo då hon sa att hon skulle sätta nålen och då var jag tvungen att fråga ifall hon hade gjort det många gånger. Hon sa att hon hade jobbat här i mer än 2 år så hon kunde men jag var osäker på henne hela tiden. Så där ser man vad som kan hända om man är osäker på sig själv och förmedlar det till andra.
Så det blev resultatet, hon skulle sätta nålen. Hon tvättade av sen frågade hon mig vad jag tyckte om nålen. Inte fasiken vet jag, bara du vet vad som är rätt så litar jag på dig. Jag sa det inte riktigt så men nästan. Mycket riktigt när hon hade satt nålen så fungerade inte bakflödet och utan det vågar de inte använda den och det ska de inte heller. För det kan bli farligt. Så nu fick jag vänta igen och hon drog ut nålen igen. Efter en stund så kommer hon in igen och då ska en kollega hjälpa henne. Honom känner jag bättre och jag litar på honom så det kändes tryggt. Han tvättade och tog tag i porten och stack, Klart! Men han fick inte heller något bakflöde. Det var väl själve fasiken också. Efter en stund fick de dra ut den. Då tänkte jag, skönt att det inte blir förrän imorgon för nu börjar klockan bli mycket och det är ingen som vet hur länge jag behöver springa på toaletten. Döm om min förvåning när det en stund senare dyker upp en narkossköterska i rummet och ska sätta en PVK nämen nej, är de inte kloka. Jag har inte haft en pvk på åratal och kände inte direkt för en nu heller. Det gör ont och risken är ganska stor att de får sticka mer än en gång. Nu var hon duktig så hon satte den på första, men anledningen till att jag har porten är att slippa småsticken men i detta fallet så förstod jag varför. Så nu har jag en nål i armen så får vi hoppas att den fungerar till imorgon annars blir jag tokig. Jag ska försöka låta bli. Ni kanske kan förstå varför jag tycker att hela dagen var upp och ner. Allting hände och det hände fort, som jag inte hade kontroll över det och det hade jag i och för sig inte heller. Jag är dock glad att det är över så jag slipper mer turer ikväll.
Nu avslutar jag här för ikväll. Jag önskar er en riktigt trevlig kväll och skickar ut kramar till er och energibollar om ni vill ha. Sköt om er nu så hörs vi imorgon igen. ❤ ❤ ❤
Kampen för livet 
Hej! Jag vill bara skriva några rader här och skriva att jag följer dig varje dag på bloggen och jag tycker det är så tufft för dig och man blir så arg när man läser i din blogg hur en del av sjukvården fungerar och jag vet hur det är en hel del då jag också har liggat på sjukhus och det finns personal som inte skulle arbeta där.
men jag måste fråga dig får du aldrig permission så du kan åka hem ibland?
Men du kanske inte vill åka hem det kanske blir för jobbigt för dig med alla känslor och sen åka tillbaka till sjukhuset.
Ja här mår jag också dålig nu men har varit hos en sjukgymnast idag och fått lite övningar att göra här hemma då jag har problem med nacken och hoppas det blir bättre för denna värk jag har nu är mycket värre än min vanliga fibromyalgivärk.
Kram Bittan
GillaGilla
Jag ska väl snart få åka hem på min första permission. Det är ju en del hjälpmedel som måste hem först. Jag håller tummarna för det snart ska bli av. Kram fina Britt-Marie💙
GillaGilla
Det är skrämmande hur sjukvården kan vara i dagens Sverige. Man ska helst vara frisk för att vara sjuk på ett sjukhus.
Jag hoppas du snart kan få komma hem till din egen vardag. Massor med kramar ❤ ❤ ❤
GillaGilla
Tack min käre vän. Jag önskar också. Kram💙
GillaGilla
Hej Sötnos! Jag har inte kunnat skriva något till dig på ett tag eftersom vi är i Spanien och Internet har inte fungerat. I går kväll kom det en trevlig ung man och två minuter senare fungerade Internet igen. Insåg plötsligt hur mycket tid jag lägger på att läsa bloggar och kommentera. Under tiden Internet var nere, hann jag läsa tre böcker samt fixa med blommorna på terrassen, typ hundra stycken. Vi har underbart väder här, runt 30 grader och sol. Har förstått att det är härligt väder i Sverige också. Hoppas verkligen att personalen ser till att du får komma ut. Lite sol mot ansiktet och dofter av våren kan göra mycket för att lätta på sorgen ett tag. Har funderat över personalen som hela tiden möter människor med sorg i hjärtat, blir det så att de stänger av sina känslor. Alla vanliga människor förstår att du har gått igenom ett stort trauma. Att i så unga år bli av med båda benen är en mardröm och en stor sorg. Även om du är envis och duktigare än duktigast, så är ditt framtida liv påverkat för alltid. För även om du lär dig att hantera proteserna och med hjälp av olika hjälpmedel lär dig att hantera vardagen, så blir det ju aldrig som innan, som då du hade två ben. Därför behöver du nu, just nu, bemötas med mängder av respekt och omsorg. Din minsta lilla önskning borde omedelbart uppfyllas och all personal borde ge dig leenden och mängder av tid. Aldrig stressa, alltid låta tiden finnas till, lyssna och trösta, krama och ge styrka. Det borde inte vara en utopi, så borde det vara precis nu, just nu. Du är värd så mycket respekt, efter allt du gått igenom, efter allt du klarat av, efter all styrka du fått ge, du är verkligen fantastisk. Jag har sagt det förut och jag säger det igen DU ÄR FANTASTISK!!! Kram Lena
GillaGilla
Du är så underbar, det finns ingen som kan pigga upp mig så mycket som du. Så är det någon som är fantastisk så är det du. Jag älskar att läsa dina kommentarer. Ha det nu så fint min bästa vän så hörs vi snart igen. Kram💙💙
GillaGilla