Detta är jag inte van vid…..

image

Hej mina fina läsare…..dagen idag har varit intensiv och jag har älskat  den….hade det varit för en vecka sedan skulle jag vara glad om jag kom ur sängen. Det är inte klokt att det kan skilja så, som natt och dag. Jag är fortfarande bubblig, lycklig och glad trots våra bekymmer. Det är lättare att ta tag i problemen också om jag mår bättre. Det är enklare att tänka och att få saker gjorda när leendet är på plats. Det enda som stör på min glittrande stig är ett stycke stump som leker fantomen. Jag har försökt få henne att förstå att hon är kvinna men icke. Hon gillar den leken, tydligen, för hon leker ofta. Just nu skulle jag vilja ha något som dämpade hennes lek för det gör ont!!

image

Idag kom Jessica och Emilia och hälsade på och jag fick ett fantastiskt armband som ser ut så här

image

Alltså, det är riktigt snyggt och det kommer nog alltid sitta på. Det kommer landa i tidningen också. Ja riktigt bra. De stannade tills klockan nästan var ett. Mycket trevligt besök, tack Jessica och Emilia.  Nästan precis efter de hade stuckit så kom han ifrån Kristianstadsbladet och då stack vi ner till terapin. Fotografen kom senare så jag, Marcus och Maria väntade därnere där Maria hade förberett så jag kunde sätta på kaffe, ståendes. Det började kännas i stumparna lite grann och då kom tanken….ah, vad fasen, ska jag inte fixa det längre. Men jag fixade det också. Jag satte på proteserna vid tio. Efter att jag hade fått babblat en del så dök fotografen upp och då var det dags för sjukgymnastik. Lite armträning först på den gamle cykeln som ser ut så här

image

Den är gammal men jag gillar den skarpt. När jag hade värmt upp var det dags för kryckorna. Det blev en kort runda idag. Jag kände mig lite stressad för att de var där och en del smärta fanns med i bilden också så det fick räcka för min del. Marcus följde med mig upp så pratade vi en liten stund till.
När jag sedan var på väg in på rummet så kommer jag ihåg, aahh, min mobil. Allt blir jobbigt när jag är trött men det var bara att vända stolen och köra i andra riktningen. Väl tillbaka så var mobilen borta, jag höll på att gå upp i limningen, det är ju inte sant! ! Jag visste att det lyckliga livet skulle ge sig på kasen……men när jag hade lyckats stimma  upp personalen tillräckligt så kom jag på att, vänta nu…….jag gav Emma den och jag kunde inte komma på om jag hade haft den med mig upp. Jag var först säker på det, nu var jag osäker. En av personalen ville hjälpa till så hon gick ner för att kolla. Detta var en av de gångerna jag faktiskt tyckte det var skönt att ha fel.

image

Ja jag skrattade åt mig själv. Så det kan bli.
När jag väl kom upp i sängen kände jag mig stolt över mig själv för det jag hade åstadkommit. Det är inte ofta jag berömmer mig själv men idag har jag varit duktig. Jag hoppas och ber en stilla bön för att det ska fortsätta såhär. Tänk att få vakna med samma energi imorgon också, det är sådant jag drömmer om. Det skulle också vara skönt om det andra problemet kunde lösa sig. Fast det är jag nästan säker på att det inte gör. Hur ska vi reda ut det trasslet?  Jag orkar snart inte kriga mer, men mat på bordet måste alla ha. Jag vänder och vrider, sen vänder och vrider. Jag brukar inte vara korkad men nu börjar jag känna mig riktigt korkad. Det måste finnas en lösning. Jag har inte hittat den ännu, den ligger och väntar på att bli upptäckt. Det är detta jag tycker är löjligt. Varje problem är till för att lösas och tack vare det så finns lösningen men jag är för dum för att se den. Därför ska jag aldrig berömma mig själv för i nästa stund fattar jag inte hur det går till. Varenda gång jag behöver en sådan här lösning så ser jag inte den och till slut så måste jag erkänna, hur ont det än gör, Mia du är helknäpp. Så sorgligt….jag kan se det som i en film, hur jag sakta lämnar scenen med axlar som hänger vid midjan…..så sorgligt. Jag svek min familj. Jag kunde inte hitta lösningen. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag är helt misslyckad. Det blir aldrig bra, och det kan jag inte vara nöjd med.
Så misslyckad känner jag mig när ett sådant problem dyker upp. Tja, det spelar ingen roll ändå. För mat måste vi ha, det måste alla.
Det är som en väldigt dålig film med skillnaden att en dålig film går inte i repris. Sen när jag kan se tillbaka på denna tiden och tänka…..fy, så tufft det var…..tårarna rinner säkert över samtidigt som jag ser slutet igen….hur lyckades vi klara det med livet i behåll?  Då kan jag se mig själv i spegeln och säga, då Mia, då var du duktig….
Ja mina läsare, vad säger ni om den dåliga historien? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, för jag har inte sett slutet ännu. Slutet är kvar, men jag är helt säker på att det kommer….snart….såklart det gör.

image

Jag fortsätter med mina bilder. Jag kan inte se min blogg utan bilder, då är det inte min blogg. Jag skulle själv tycka att det var tråkigt utan en enda bild, bara text. Nästa sekund kan jag tänka, Mia det kallas bok och det läser jag innan jag ska sova varje kväll.
Nu avslutar jag detta inlägget och hoppas ni har gillat att läsa det. Jag kan ärligt säga att jag har gillat att skriva det. Sköt om varandra och ha en fortsatt trevlig kväll. Kramar till er alla och någon energiboll rullar med. Over and out ❤ ❤ ❤

2 thoughts on “Detta är jag inte van vid…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s