Tävling, gå in och var med att tävla

wpid-20150531_221121.jpg
Ljus med blommor

Hej fina du…Det känns som jag har haft dåligt med tid att sitta med bloggen…Idag har jag i alla fall fått städat klart lägenheten. Dammsuga och torka golven fick vänta till imorgon. Anledningen till det är att vi fick besök till middagen. Det var Jocke och Linnea som ville vara här och fira morsdag. Presenten fick jag ju igår så det är väl klart att de skulle få äta också. Såå snål är jag inte. Eftersom Alice skulle få följa med idag, så visste jag med en gång att det är ogjort arbeta att dammsuga, för det finns ingen hund till som fäller som hon gör. Det är banne mig extremt och vi har hundhår överallt när hon har varit här, så dammsuga får vi göra imorgon. Det var jättetrevligt och vi åt grillat kött, pastasallad, grillad svamp och en del andra tillbehör. Det var så gott.

På bilden här intill så ser ni ett av de ljusen som jag målade ikväll. Nu tänkte jag ha en tävling där jag lottar ut 6 stycken av de värmeljusen med blommor på eller 6 stycken av värmeljusen med nallarna på, det fotot finns lite längre ner, och den personen som blir etta får välja vilka 6 ljus som ska bli förstavinst och den som blir tvåa får helt enkelt nöja sig med de andra 6 ljusen. Tävlingen ser ut så här: Skriv i en kommentar vilka ljus du vill ha och ditt namn, räcker med förnamn, så kommer jag lotta ut vinsten. Tävlingen pågår till den 7 juni och jag kommer meddela vinnaren senast den 9 juni. Det gör jag med att svara på kommentaren som skickades till mig och där bestämmer vi var jag ska skicka vinsten också, Naturligtvis skriver jag i ett inlägg också vem som blev etta respektive tvåa. Lycka till!!

wpid-20150531_220940.jpg
Ljus med nallebjörnar på

Detta fotot är naturligtvis på ljusen med nallebjörnarna och den som vinner väljer först. Jag kommer måla upp fler ljus som kommer säljas eller lottas ut som vinster. Vi får se.

Detta blogginlägget kommer tyvärr inte bli så långt, för jag är så fruktansvärt trött och så mår jag inget vidare heller. Så jag tänker lägga mig och sova för att se om det blir bättre till imorgon. Det får tiden utvisa. Men gå in och tävla nu.

Jag önskar dig en god natt för det ska jag försöka ha. Jag ska ta mina kvällsmediciner nu och försöka sova och förhoppningsvis så hinner jag sova någon timme innan det blir dags för att stiga upp igen. Kramar i massor till dig. Energibollarna kommer också efter. Sköt om dig själv nu så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

Hjärnan bjuder på en resa av oro

trötta valpar
Söta men trötta valpar…

Ja söta men trötta valpar..precis som jag då. Inte söt men trött. Jag är så in i bombens trött men det går inte att sova. Jag fick sova någon timme för sedan vaknade hen, monstret, och började slita och dra i redan ömma stumpar. Jag har varit igång så mycket idag och för det är jag stolt. Vad som är skit nu, är att jag faktiskt är riktigt, riktigt trött. Om en stund så kommer det smärtstillande sätta monstret på plats men dessförinnan lär jag få vara vaken och göra ingenting. Tja, det kanske inte var helt korrekt för jag pratar ju faktiskt med dig. Det är bara jag som pratar men du är en fantastisk lyssnare….haha. Nu på tidig morgonkvist när allt är så där härligt tyst så passar min hjärna på att bjuda mig på en liten resa. En resa av oro. Är min hjärna inte sjysst? Ja, det kan ju diskuteras förstås. Vad är nu denna oro då? Jo den är lite av varje. En del läggs på mitt mående, jag mår väldigt bra nu för tiden, förutom monstersmärtan då, och såklart, pessimist som jag är ibland, undrar jag när saker och ting ska börja gå snett och sen stupa utför. Det brukar alltid inträffa något så att jag blir tagen på sängen och så har någon elak djävul dragit mattan ifrån mina fötter. Ibland är det stort och ibland är det mindre saker, vad det än är, hur det än ser ut eller vad som än händer, så ska jag stå stadigt. Det lovar jag. Ingenting ska få förstöra det lyckliga och vackra jag för tillfället har. Sen är jag så pass mycket vett innanför pannbenet att jag förstår att livet inte kan vara en dans på röda rosor alltid, för ett sådan liv existerar inte. Men för min del gör det ingen om mina dagar faller tillbaka lite och blir mer vardagliga, att den bubblande lyckan jag känner inombords dämpas lite, gör heller ingenting. Bara jag får behålla hälften i alla fall så kommer jag vara nöjd.

Sen finns det en oro över vår ekonomi. Det är tufft att leva på min sjukpenning och det är jobbigt att inte kunna unna sig något extra utöver det vanliga. Vi är inte så kräsna så lite extra godis en helg, någon extra god grönsak till någon middag. Som till exempel gelé, det är en lyxvara tyvärr. Fast när vi köper hem det så är det ingen som kan påstå att vi inte njuter av sådan extravaganza, för det gör vi. Kanske hade det varit tråkigt om vi ständigt kunde ha dessa varor som gör middagen till lyx för då hade vi inte njutit av det på samma sätt. Det finns negativa och positiva saker att säga om allt och alla. Sen gäller det att väga för-och nackdelar med saker och ting. Såklart gäller detta inte över en gelé utan över mycket större saker än så. Med just ekonomin är det viktigt, vad ska vi prioritera denna gången? Varje gång räkningarna är betalda så känner jag ändå en lättnad, den lättnaden är för att då vet jag att vi får bo kvar en månad till, använda strömmen en månad till o.s.v. Sedan får vi se hur mycket det blir över till mat. Första gången vi veckohandlar är det såklart inga problem, det börjar på vecka två. Då är det svårt att få det till att gå ihop och då har vi ändå ytterligare två veckor kvar innan vi får pengar. En sak står säker efter vecka ett i alla fall och det är att vi måste försöka få ihop pengar till mat de sista två veckorna och då börjar vi fundera för att hitta lösningar på problemen. Dessa funderingar gör mig knas, speciellt när vi står och trampar på samma ställe, när uppfinningsrikedomen har tagit slut. Jag är så fruktansvärt rädd för att vi inte ska få ihop de pengarna så jag går ofta omkring och känner rädsla tillsammans med oro. Detta finner jag inte något som helst nöje i. Det måste finnas lösningar på våra problem. Nu kan Kent snart sätta upp sig på arbetsförmedlingen i alla fall, för nu tror jag att Emil tillsammans med mig, klarar av att komma till skolan i tid. Då äntligen kommer ljusningen på våra problem och jag kan då faktiskt se på framtiden med tillförsikt. Något jag inte har kunnat göra på i alla fall ett och ett halvt år. Slippa vända på varje krona. Köpa gelé och lingon utan att bli utfattiga. Det kommer gå bra, det vet jag. Nu ska vi bara ta oss dit också.

old-books
En bild med hög mysfaktor

Denna bilden är typiskt en sådan bild som ger min kropp ett inre lugn. För hade det varit jag som hade suttit framför den boken med ljuset tänt hade jag njutit i fulla drag. I bilden känner jag också tystnad, jag känner inget stoj och stim i bilden utan enbart lugn och ro. Sen finns det ändå en aning av vemod hos den. Kanske är personen som läser ensam. Personen har kanske haft ett rikt liv och åldrats. Så personen bakom boken är kanske en trött, rynkig kvinna som älskar att läsa. Jag vet att bilden skänker mig massa känslor och det är vanligt att jag sitter och funderar över vad som händer bredvid bilden eller fotografiet, saker som vi inte kan se. Jag tycker mig också kunna känna av fotografens sinnesnärvaro när ett fotografi har tagits, inte alltid men ofta, går det nästan känna det fotografen kände när den tryckte, på ta foto knappen, som sagt inte alltid och vissa gånger är det tydligare än någonsin. Det är min kärlek till bilder som får mig att börja fantisera. Jag vet inte med säkerhet men jag tror inte det är så många som tittar på bilder på det viset. Har du inte gjort det någon gång, så prova, det är en flykt ifrån verkligheten och det behöver vi nog alla lite till mans. Du får gärna kalla mig knasig, tokig och allmänt dum. Det kvittar, för jag vet vad som driver mig, vad jag slösar min kärlek på och inget av det är dumheter. Det är min kärlek. ❤

Nu fina du, så är det dags att ta farväl, för denna gången. Kramarna du får är fyllda med kärlek och ett stort grattis till alla mammor. Energibollarna……ja, du vet. Sköt om dig nu och mys med mamma, eller mys med dina barn om du är en mamma, Bäst av allt är när du kan göra båda. Tänk kärlek ❤ ❤ ❤

Idag har jag varit duktig….

wpid-20150530_203639.jpg
Korgen jag fick av Jocke och Linnea

 

Godkväll fina du. Jag har inte bloggat innan idag för hela min förmiddag gick åt att må riktigt dåligt så för första gången sen jag kom hem, var jag tvungen att lägga mig och vila. Jag orkade bara inte vara uppe. Det värkte i hela kroppen och jag kände mig febrig. Jag var helt säker på att något elakt skulle bryta ut men när klockan var vid ett så steg jag upp och mådde riktigt bra. Bättre än jag gjort på ett par dagar…Så lite lustigt är det allt. Men den förbaskade stumpsmärtan är kvar. Mitt äckliga monster håller taget ännu och vägrar släppa det. Nog om det för nu..

Korgen på bilden innehåller mängder med godsaker som Jocke och Linnea vet att jag älskar..mums. Jag fick den i morsdagspresent…de var och handlade idag och därför tyckte de att det var bättre att lämna den ifrån sig ikväll. Jag fick en blomma också av dem som var enormt fin, Men den står i fönsterkarmen i andra köksdelen och dit har jag svårt att komma med min rullstol. Men korgen är jag klart tvungen att visa. Jag kommer njuta av varje sak, det kan jag lova.

Jaha, kära du. Vad har du hittat på idag? Något spännande? Efter att jag kom upp i eftermiddags så började jag att städa, jag tog toaletterna, städade ur vissa skåp i köket, torkade alla luckorna, städade ute i hallen, hängde upp jackor och tog hatthyllan. Där samlas de mest konstiga saker uppe på den, ibland undrar jag hur folk är funtade. Sen tog jag disken efter vår kvällsmat och Caroline och jag rullade till COOP för att inhandla läsk och godis. Så lite har jag fått gjort idag. Jag är så nöjd med mig själv och det är en fantastisk känsla. Den får mig att må så bra. Så förutom att det blir fint efter städningen så bjuds man på den bästa känslan som finns. Inte dåligt det inte.

2046
Intressant va??

 

Det är ju detta som är så svårt. Lika svårt som när de vill att jag ska gradera min smärta ifrån 0-10, jag avskyr den skalan, men förstår att det måste frågas. Jag har jättesvårt för att gradera min smärta för oftast är den jättehög och då är det svårt att beskriva den. Sen får jag ofta frågan, hur känns smärtan? Det är nästan omöjligt att svara på….det gör ont, där!! Ibland så är smärtan brännande, men ibland är smärtan mer inuti och då känns det som att benet ska explodera för att det växer och blir för stort. Jag fattar att det inte är möjligt för benet att explodera men det känns. Den smärtan tillsammans med mina fantomsmärtor gör det nästan omöjligt att beskriva smärtan. Fast det räcker oftast att slänga en blick på mitt ansikte för att se när jag har ont. Jag rynkar pannan på ett speciellt sätt och de som känner mig förstår direkt att jag har ont och behöver hjälp. Jag är så trött på mina smärtmediciner och ingen skulle vara lyckligare än jag om det var möjligt. Jag har inopererat en dosa i magen som stimulerar mina nerver. Den kan jag styra med fjärrkontroll och den är kopplad till åtta poler, det finns en mängd olika program som jag kan använda, det går också att reglera om jag har mer eller mindre ont beroende på om jag sitter eller ligger ner. För er som har provat TENS behandling, detta är ungefär samma sak, men mycket mer avancerad. När jag är i  en butik så måste jag komma ihåg att stänga dosan för annars går larmet. Jag har speciellt kort som jag ska använda om det är dags för en flygtur. Den kontrollen går jag inte igenom. Nu är det inte nerverna som är mitt stora problem men de har hela tiden trott att det kan hjälpa mina kärl också på lång sikt. Hur den kommer hjälpa mig, är fortfarande en gåta, för jag kan inte känna någon som helst skillnad. Den är en svindyr pryl och kostar 150 000 kronor ungefär. Så det är inte alla förunnat att äga en. Varje stent kostar ca 22000 kronor och de har jag mängder av. Jag vet inte vad port a cathen är värd, men misstänker att den också kostar en slant. Så jag är ett levande pengaträd, men ingen har någon som helst nytta av det, inte ens jag.

24387
Några ord om mina smärta

 

Ibland är det svårt att acceptera att jag faktiskt inte kommer bli fri från min smärta, någonsin!! Jag hade en läsare som frågade lite snällt om det och tyvärr är det så livet är, för min del. Det går inte att smärtstilla mig, det finns inga tabletter, inga operationer, inga medel alls och tro mig, jag har provat allt. Första gången jag fick reda på att jag aldrig skulle kunna gå, stå eller ligga utan att ha ont, och att jag dessutom skulle få ha det så hela mitt liv, då trodde jag att den läkaren ljög. Det var väl klart att det gick att ordna. Vi bor ju i Sverige och det måste finnas något som kan hjälpa mig. Men , nej….jag måste lära mig att leva med detta fruktansvärda monster. Det tar hårt och ett tag trodde jag inte att det gick leva på det viset och mina tankar var väldigt mörka. Då är jag glad att min familj orkade det jag inte gjorde, leva!!! Efterhand som tiden har sprungit förbi så har jag lärt mig leva med det. Acceptera kommer jag nog inte göra till fullo, för accepterar jag att det är så livet är, då har jag inget mer att leva för. Så acceptans är inte alltid till det bästa. Att jag har mist båda mina ben innan jag ens har fått fira min 45-års dag kommer jag aldrig, aldrig, aldrig att acceptera. Det finns inte med på min karta, jag kan inte tycka att det är ens okej. Men jag måste lära mig leva med det och det har jag börjat med. För varje morgon som jag går upp, känner jag livet sprudla i mig, jag känner mig lycklig. Det är så här jag för Kampen för livet.

 

Nu avslutar jag inlägget för ikväll så hörs vi snart igen. Du får mängder med kramar av mig och energibollarna rullar iväg, det är bara att sträcka ut handen så når du en. Var rädd om dig och de dina.<3 ❤ ❤