Gråzoner, sviken och nya värderingar

praying-angel-artistic-hd-wallpaper-1920x1200-30502
En ängel i svart…

Då var det kväll igen eller egentligen skulle jag vilja säga, sen eftermiddag. Trots att jag satt uppe så länge och snackade med mig själv så vaknade jag klockan halv fem. Helt fenomenalt måste jag medge. De sista tre dagarna har inte mitt goda,sprudlande och lyckliga humör varit med mig utan istället har det känts tomt, energilöst och allmänt grått. Färgerna har lämnat mig för en stund. Fortfarande kan jag urskilja det vita och därför är allt inte svart. Det är fruktansvärt jobbigt när det pendlar på detta viset. Ena dagen är allt guld och gröna skogar för att nästa dag bara vara en helt vanlig, monoton, tråkig och allmänt taskig dag. Jag skulle inte beskriva det som att vara nere eller deppig, det är bara inte bra. Kroppen känns sjuk, matt och hängig men inga tecken på någon infektion. Annars väntar jag på bakslaget som inte har kommit. Det är inte klokt att behöva oroa sig över något som inte finns och som kanske aldrig kommer göra det heller. Då är det inte riktigt bra, ska jag säga. Men det har alltid kommit ett bakslag av mindre eller större art. Två stycken andra som ligger inne har precis åkt på sina och det gör mig ännu mer skraj. Det är inget normalt tänkande för andra men för mig är det så normal jag blir.

Varenda dag dras jag med en molande huvudvärk som ligger under ytan, precis lagom för att irritera mig. Asch, gud vet vad det är med mig? Det känns som jag hade alla världens bekymmer på mina axlar och ansiktet grimaserar mer än vanligt. Fräsande, spottande och ilsken känner jag mig inombords men dock inget som ska synas utåt. Nej, för katten, det går inte. Visa känslor som inte är ren, skär, löjeväckande och rosa lycka är inte värt att visa. Masken framför mitt ansikte får sitta kvar ett tag till. Sitter den kvar tillräckligt länge kan inte ens jag själv avgöra vad som är riktigt och sant. Varenda dag, varenda timme känner jag mig sviken och utlämnad. Varför??? Vem?? Ja det kan man undra. Jag vet inte mer än ni. Inte heller varför jag känner mig sviken. Varenda vrå och hörna har jag rannsakat för att hitta något svar, vad som helst, för så här vill inte jag må. Det hade varit mycket lättare om det fanns någon eller något att ta på. Något som var verkligt. Hela situationen känns mycket otäck, skrämmande och enslig. Som om jag satt på en öde ö någonstans i havet. Jag kommer ingenstans.

carrying-the-world-on-his-shoulders-artistic-hd-wallpaper-1920x1080-24199
Alla världens bekymmer väger tungt…

Efter ätit frukost och varit inne på toaletten för att göra mig ren och fin var det dags för träning. Fast dagen ville lite annorlunda idag. Jag har haft en del skinnflisor som lätt går sönder på den nya stumpen och i regel så märker jag inte ens av dem men det gjorde jag idag. När jag hade smort in stumparna med lotion, var jag tvungen att torka bort överflödet. Sen började det droppa blod ifrån stumpen, under den flisan var det visst blod. Då var jag klart tvungen att vänta på sårsköterskan. Det dröjde innan hon hade tid att titta till och lägga om mig så det försvann gott och väl tjugo minuter på träningstiden…just idag gjorde det mig ingenting. Det var skönt att slippa undan den stunden. Efter träningen så var det terapi och då fick vi baka. Det kändes som att vara tillbaka på hemkunskapens tid. du blandar så kan du klicka ut smeten. Det blir väl bra? Inombords kokade jag bitvis, utanför log och skrattade jag. Fast kakorna vi bakade blev goda. Vi bakade kokostoppar, ett väldigt enkelt recept som jag kommer göra hemma också. Efter den timmen med kafferep så var det dags att äta lite lunch. När klockan slog ett, var det dags för mig att träffa kuratorn, Äntligen!!! Jag berättade för henne hur jag kände..Det med att känna rädsla för hemgången är inget ovanligt. Nej, det är konstigt att plötsligt ska du vara hemma igen och dessutom bör du helst vara dig själv också. Som du var innan då….Hur var jag innan då? Är jag annorlunda nu? Tänk om jag inte är mig själv och de tycker att jag har förändrats, vad gör jag då? Kanske har jag förändrats…det känns så men det är ingen förändring till det sämre utan det är mina värderingar på livet som gör att när jag är hemma så kommer livet att te sig annorlunda. Städningen kommer få vänta tills det passar mig, vårt hem ska vara levande. Min tid med Emil ska bli viktigare än något annat. När han vill hitta på något med mig då alltså. Så visst har jag förändrats men varför ilskan bubblar under ytan ibland vet jag inte.

clock-on-the-tree-artistic-hd-wallpaper-1920x1200-43380
Var tar tiden vägen?

Ja var tar tiden vägen? Det känns som det snurrar fortare och fortare. Ibland sniglar den fram. Nu är det snart dags att åka hem efter legat inne sedan den 12 januari. Då var fortfarande julsakerna framme och nu är det snart sommar. Det är mycket jag har gått miste om där hemma. Fast de har gått miste om det jag har upplevt här. Tack gode gud för det. Lite underligt att vi har levt separerade så länge och ändå tro att det blir exakt likadant när jag sätter foten innanför dörren. Jag vill förstå, det vill jag. Förstå varför jag är rädd. Vad är det som kan hända hemma som inte kan hända här inne? Ingenting skulle jag vilja säga, men jag vet inte. Det är enbart att ta tjuren vid hornen och göra det. Det finns inget annat sätt. Det kommer bli bra när jag väl är hemma.

Det fattas en del till mina mediciner och vill ni så får ni jättegärna hjälpa mig om ni kan. Swish har jag. Kan jag inte hämta dem så får jag helt enkelt stanna tills jag kan för utan dem fungerar ingenting och det blir ingen bra start på hemgången. Jag skulle vilja be mer, jag önskar vi hade någon att låna av, jag önskar att vi själva kunde hämta dem utan problem. Det går inte bara, så är det.

Nu avslutar jag detta inlägget. Skickar kramar i massor till er alla, tack till er söta, fina som har hjälpt mig och till sist energibollar rullar iväg, Jag behåller några själv denna gången. Sköt om er och varandra så hörs vi när ni vill igen. ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s