Fika borta, mina misslyckade operationer och mina känslor

wpid-20150508_155407.jpg
Rummet på sjukhuset med tv och allt

Så här fint har jag det på rummet där min säng står. Rummet är ganska litet så när stöden sitter på min rullstol så gäller regeln köra in och backa ut för det är väldigt svårt att svänga rullstolen därinne. Försöker jag så hörs det också för då kör vederbörande in i det mesta och med min tur så välter alla krämerna dessutom på bordet och ramlar ner så får jag ändå plinga på klockan, sitta fint och invänta hjälp. Nej…så farligt är det inte. Då var lördagen också här och vi räknar ner en dag till, nu så närmar det sig med stormsteg. Humöret är fortfarande starkt påverkat. Det är svårt att ta sig ifrån sängen, tvätta sig och sen sätta på proteserna, men det måste bli en vana att sätta på dem, precis som det är med övriga kläder. Igår kväll rullade jag in till amputerade på rum 16. Hon bjöd in mig på fika och sen tittade vi på Let´s Dance tillsammans. Det är ganska skönt att umgås med någon som vet hur det är, känner ungefär detsamma och har varit med om en del som jag har. Tyvärr har oturen slagit mig lite längre och jag är glad för hennes skull att hon inte är där. Hon bjöd på wienerbröd och det var evigheter sedan jag stoppade något så gott i munnen…mums. När jag gick och la mig så protesterade magen dock för den är inte van vid de mängderna sötsaker så det var med nöd och näppe jag kunde behålla det som hade slunkit ner.

Jag fick mitt läkarintyg igår och för en gång skull så studerade jag det lite närmare. Jag skrev in de latinska orden och googlade, mest för att få veta vad de latinska orden är. Operationen jag först gick igenom, den stora stora bypassen heter Aortobifemoral bypass och det innebär som jag har beskrivit att de öppnar hela vägen från brösten och ner.

maxresdefault
Detta kallas för graft

På bilden till höger ser ni en graft. Den breda delen av den syr de ihop med stora aortan, i magen. Sen de två mindre syr de fast längre ner på olika ställen beroende på var kärlen är skadade och därmed så ska det fungera. Det låter väldigt enkelt men efter sett bilder ifrån en sådan operation så är det inte helt enkelt. Det varnas många gånger på webbsidor som jag läser för riskerna med denna operationen. Den operationen gör de inte om det inte är så att man riskerar att förlora en lem. Det var denna operationen som inte höll. Det visar sig i statistiken att efter 5 år är fortfarande 90% av operationerna öppna. Jag är en av de andra 10%. Jag läste också att det finns risk med att sätta in stenoser, det jag kallar för stent, risken är att de stoppar. Då anser jag att de visste riskerna med att sätta in dem och tack vare att jag var så ung borde de ha lagt ihop 1+1 och inte stentat alls. När jag kom in första gången för att det hade stoppat i stenten borde de ha reagerat och tänkt, det är inte värt att fortsätta stenta….men det spelar ingen roll för nu är det gjort och går inte att förändra, därmed är det ingen anledning att bli bitter för det. Det finns viktigare känslor som behöver ta plats.

När det hade stoppat i en av kopplingarna, öppnade de ju upp igen i ljumskarna för att försöka rädda den operationen men det hjälpte inte utan den stängde sig till dagen efter. Då öppnade de upp ytterligare en gång och gjorde en ny operation som heter Femorofemoral crossover. Den är lite lindrigare men min kropp var totalt slut. Jag åkte på den ena infektionen efter den andre och såret sprack upp och det vällde ut var. Det såret syddes inte ihop igen utan fick läka inifrån istället och det innebar att de petade ner så mycket omläggning i såret de kunde och jag tror inte det fanns en gång jag gick därifrån gråtandes. Det gjorde sååå ont. Till slut läkte såret och sen höll crossovern i tre månader. Jag hade knappt hämtat mig ifrån alla ingrepp ens…men då gjorde vi inte mer utan det blev bestämt att mitt liv fick vara så här. Smärtan var oerhörd och jag kunde inte förstå att de inte kunde göra mer, hur skulle jag kunna leva så? Det gick med hjälp av rullstol, rullator o.s.v. Redan då var jag egentligen handikappad men med två ben. Plus smärtan som jag hade höll på att knäcka mig totalt. Kent försökte trösta så gott han kunde. Skrivandet blev min räddning då också. Jag har tänkt försöka plocka in lite ifrån den gamla bloggen för ni ska få en inblick i hur jag levde då.

Idag tog de nya prover på morgonen och jag vet inte varför. Misstänker de att det finns något på njurarna som måste kollas närmare på? Jag kan bli fullständigt tokig när jag inte vet. Det fattas bara att något nu ska sätta stopp för min hemgång. Jag har varit med om det innan men det är inget roligt, så det vill jag inte denna gången. Hemgången måste bli av annars känns det som att jag kommer gå under. Igår lämnade  jag ett urinprov också och det frågade jag med om idag men hon visste ingenting. Varför kan de inte ha koll på sådana saker som är så enormt viktiga för mig som patient. Jag blir klart orolig när saker sker och jag inte vet varför. Tröttheten har lagt sig över mig och det är inte så lätt att bli av med den. Idag fick jag tvinga mig upp ur sängen. Hängig och ledsen fortfarande. Måtte allt lösa sig för jag orkar inte hjälpa till mer. Orkar inte kriga mer…..Jag har gjort det så många gånger men någon gång så släcks glöden och blir till aska. Det krävs mycket energi för att tända elden igen. Jag måste komma hem och få anpassa mig sakta, säkert och i den takt som känns bra. Inte stressa fram varken, glädje, energi eller lycka. De känslorna kommer per automatik med när jag finner harmoni. Känslan harmoni är svår att nå men det går och är fullt möjligt.

Jag avslutar mitt inlägg här, kanske skriver ett till idag, det är mycket som ska bearbetas. Kram fina läsare och energibollarna rullar förbi så det är enbart att sno en i högen. Sköt om er och var rädda om varandra. ❤ ❤ ❤

2 reaktioner på ”Fika borta, mina misslyckade operationer och mina känslor

  1. Hej! Jag läste på din blogg nu i veckan att du skall få komma hem och förstår om du väntar på detta även om det är stora problem för dig att komma hem för allt måste ju då vara i ordning. När skall du åka hem i så fall?
    Här var jag på sjukhuset hos min sjukgymnast i måndags och blev så ledsen på henne och förbannad då man fick så dåligt bemötande och hon kunde inte göra så mycket för mig trots all min smärta jag har. Hon bara undersökte mig och kollade om jag kunde göra mina övningar. Jag frågade om jag inte kunde få deras värmebehandlingar men se det kunde jag inte alls och detta har jag fått tidigare men tyvärr så har min gamla sjukgymnast gått i pension och detta är en ny sjukgymnast. Jag fick en tid hos henne om 4 veckor men jag tänker då aldrig mera gå till henne.
    Men nu kan du tro har jag blivit lite bättre i slutet av denna vecka och får hoppas nu att det går åt rätt håll bara det blir lite varmare väder också.
    Jag måste svara på din fråga. Nej jag åker inte med min man på mc, vågar ej detta. Nu har han lagat den och han har varit ute på en liten åktur.
    Idag har vi varit i Laxå ca 6 mil från Mariestad där vi bor och sett på folkracetävling och som var trevligt. Vi brukar åka ofta på detta och tidigare så körde min man folkrace.
    Nu är jag så trött efter att ha varit ute hela dagen så nu blir det mest TV:e tittande och ikväll blir det ishockey.
    Här kommer många kära hälsningar från din bloggvän Britt-Marie och ha det så bra du kan trots allt elände.
    Kram Bittan

    Gilla

    1. Hej vännen. Men vilken jävla sjukgymnast. Du skulle nästan framfört dina klagomål och bett om att få byta. Du ska inte bli lidande för att hon inte sköter sitt jobb. Det är inte klokt. Du måste vara rädd om dig. Känn nu efter så det går tillbaka för annars söker du igen och byter gymnast.
      Nej jag skulle inte heller åka längre. Ju äldre man blir desto fegare blir man. Folkrace är skoj. Njut av kvällen och ishockeyn så hörs vi. Kram kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s