Sorg, tack, nitlotten och minnen

mamma

Älskade mor…

Allt jag blev utsatt för som barn är ändå borta och det finns ingen mening med att vara bitter. Den enda som kommer att lida av det är jag. De var, trots allt, anledningen till att jag finns. Jag älskade dem båda så oerhört mycket.

Den här texten skrev jag på Facebook för att de som behövde skulle få veta.

Då var det över. Mamma somnade in lugnt och stilla vid 17-tiden ikväll. Jag satt bredvid och höll henne i handen till hon tog sitt sista andetag. Nu slipper hon lida mer. Nu är det vi som får lida med sorgen, det gör så ont…..

Det var den 8 november 2014 och det gör fortfarande ont. Många gånger tänker jag, det ska jag ringa och berätta för mamma, sen tänker jag till och kommer ihåg att det inte går för att hon finns inte mer. Sorg är svårt. Jag sörjer mitt vänstra ben fortfarande och det är en kroppsdel men det gör ont ändå…Tänk, jag kommer inte kunna utföra den drömsemester jag hade, att sticka iväg på cykelsemester. Det har alltid funnits en dröm om att cykla iväg och planera dagen vart efter den kommer. Det finns mängder med saker jag kommer gå miste om för att det inte går helt enkelt. Det sörjer jag också, alla saker som jag sett fram emot och som helt plötsligt togs ifrån mig, det sörjer jag nog mer än själva benet.

Jag ska gå starkare än någonsin ur detta. Visa att jag kan. Visa att jag finns. Jag längtar tills det är dags att åka hem. Väl hemma kommer jag visa att mina värderingar är förändrade. Livet som jag kommer leva. Leva i stunden, kommer vara mitt mantra. Också att jag kan använda tiden till mycket viktigare saker än att städa som innan. Livsnjutare är ett ord som ständigt dyker upp i mitt huvud. Ja det är väl en självklarhet att livsnjutare är vad jag kommer bli eller vad jag redan är. Svårt att njuta i fulla drag här inne men jag försöker göra min tillvaro så positiv och trevlig som möjligt.

småhjärtan

800 följare..det är stort.

Min vilja brukar vara gjord av stål men efterhand som tiden gått så har den blivit svagare. min självdisciplin har också blivit sämre men väl hemma kommer jag att träna mig själv i den frågan igen. Allt går om jag vill.

Sidan, jag drog livets nitlott är nu äntligen klar…det har tagit sin tid men det finns ändå mer att tillägga och ändra. Fast det får vänta ett tag för just nu har det blivit jobbigt att enbart öppna sidan. Många otäcka minnen där. Många som inte är skrivna ännu men de kommer. Jag måste må lite bättre i själen först för då blir det enklare att plocka fram även det som har varit jobbigast. Jag tycker att det är rättat med stavfelen men efter ett tag blir man blind och då ser jag inte dem, så snälla….om det är något stavfel eller språket är felaktigt…skriv till mig så jag kan rätta till det. 

jag4

Lotta var är du?

Ja det undrar jag. Vi umgicks massor när vi var tonåringar och efter vi skiljdes åt har jag inte hört något om dig. Ingela brukar veta en massor men hon vet inte heller. För er som har läst Nitlotten så är detta Lotta som bodde nedanför slänten. Vi hade mycket roligt ihop. Anette som vi kallade för Nettan, henne har Ingela hållit kontakt med i stora delar, hon bor nog fortfarande kvar i Knislinge. Där var jag inte så gammal, det är roligt att blicka tillbaka ibland. Dock får man inte glömma att det är förflutet. Framtiden och nuet är viktigt också.

jag9

Inte bra att röka

Kent

Älskar dig massor.

Min älskade man som har ställt upp för mig när det än har behövts. Han har alltid satt mig i främst utav allt. Vi har varit gifta snart 26 år. Utan honom är jag inget. Han har gett mig allt och han fortsätter ge. Det är kärlek i högsta klass.

Jag har en del foto till men tänkte mest dela med mig av några för att ni som läser ska få en uppfattning om hur jag såg ut när benen fanns på plats och jag var några år yngre. Kent pratar jag också väldigt mycket om och då kan det vara roligt att få ett ansikte. Detta inlägget skulle egentligen inte bli så långt men när minnena började dyka upp var jag tvungen att gräva ner mig en stund och njuta av dåtiden men nu är jag tillbaka igen.

Nu avslutar jag detta inlägget. Kram ❤ ❤ ❤

2 thoughts on “Sorg, tack, nitlotten och minnen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s