Hemgång gör mig Crazy, Helene och ni andra….tack för allt

wpid-20150511_083833.jpg
Dagen skörd

Då var det dagen innan, efter att legat inne fyra månader så är det dags att anpassa sig i hemmet igen. Jag har längtat efter den dagen så mycket att det har känts outhärdligt. Min lilla pojke, som inte är så liten längre har också längtat. Vi har våra stunder som inte går att byta bort. Ofta satt Emil och jag tillsammans och tittade på Animal Planet. När jag är hemma så är Kent chanslös när det gäller TV:n men denna gången har jag tänkt att försöka inte lägga ner så mycket tid på den dumma burken för det är så lätt att bli sittande där när jag inte har något annat att hitta på. Klart att jag kommer titta en del, måste ju kolla hur det ser ut på animal planet, favoritkanalen. Vilket det än blir så ska det bli underbart att komma hem. Behöver jag vila mycket hemma också så är det ett måste. Jag känner nämligen att när jag är hemma så är det inte bra att vila men min kropp är inte klar med läkningen ännu och den processen tar enorm energi. Sen kommer jag bli tröttare i början därför nu är inte jag van vid att vara hemma längre och det kände jag när permissionen var slut förra gången, jag var helt slut och somnade tidigt. Fast det blir också bättre med tiden, så klart.

Här i Hässleholm så skiner solen och träden vajar sakta i vinden. Det ser ut till att vara riktigt skönt väder ute men jag har ingen energi till att ta mig ut idag. Alltså jag vet inte vad det är med mig…ingen energi, jag är trött hela tiden, blodsockret är skyhögt….vet inte varför. Det värsta är att jag orkar inte fundera på det heller. Jag känner mig inte riktigt kry så det kan vara någon form av infektion jag har pågående i kroppen. Jag avskyr att känna mig så här trött kroppsligt…det är jobbigt när jag inte orkar hitta på något mer än att blogga. Svettningarna gör mig galen. Förlåt för att jag är så gnällig. Men det måste ut och detta är mitt sätt att bli av med saker som inte kan stanna kvar. Stannar de kvar så gnager de på mig och då blir jag ännu sämre. Bättre att bearbeta det med en gång…

wpid-20150511_071155.jpg
Livets dryck, kaffe

Kaffe är viktigt, utan det hade jag varit ännu tröttare. Dessutom smakar det väldigt gott, det skulle jag inte vilja leva utan. Så kaffe är livets dryck.

Nu när det är dags att åka hem så ställs alla saker på sin spets. Jag undrar fortfarande ifall det är någon som har något råd eller tips på aktivitet jag kan göra när jag är hemma. Det kommer inte fungera om jag inte gör något. Då kommer jag bli totalt apatisk och sitta framför dumburken hela tiden. Det måste finnas något jag kan hitta på. Igår hörde en vän av sig till mig så vi ska träffas på fredag och gå ut på stan, ta en fika eller käka lunch. Är det några fler som bor någonstans i närheten så att ni kan komma in till Kristianstad? Känner ni för att det skulle vara roligt att komma förbi och snacka en stund så hade jag blivit jätteglad. Det behöver inte vara aktiviteter som är kroppsliga utan det blir perfekt med att träffa vänner och fika. Men som sagt då behöver jag några vänner som orkar anta den utmaningen. Så om ni orkar komma hem till mig och dricka kaffe, räck upp handen. Skämt åsido. Var inte rädda för att ta kontakt med mig även om vi aldrig har setts eller hörts, jag är väldigt öppen och lätt att umgås med. Jag orkar inte misslyckas en gång till.

Jag hoppas det blir fint väder resten av veckan så att det blir mycket tid utomhus. Det är kanske därför jag inte har någon energi, jag behöver kanske ladda batterierna. Jag känner att energin som fanns förra veckan igen är bortblåst. Vad var det som hände? Det värsta som kan hända är att någon infektion bryter ut precis när jag kommer hem, inte så roligt. Det slog mig precis nu att så här mådde jag förra gången som jag låg inne i Kristianstad och då var blodsockret också högt. Är det möjligt att jag faktiskt känner av när blodsockret är högt också…nu blev jag nästan glad för då har jag anledningen till varför och då blir det mycket lättare att hantera. Jag brukar dricka mängder också men det vet jag är kopplat till mitt blodsocker. Diabetes är en lömsk sjukdom och den är inget rolig alls. Den kan ställa till med otroliga saker som man inte ens kan föreställa sig. Innan jag själv fick veta att jag hade diabetes så tänkte inte jag heller det som en farlig sjukdom men det är den på alla plan. Hade jag inte haft diabetes så hade jag kanske fått behålla något av mina ben för kärl och diabetes går inte ihop alls. Inte alls konstigt att mitt sår på högra stumpen inte läkte, det var inte klargjort att jag hade diabetes, så den var obehandlad. Nu tar jag otroliga mängder med insulin och inte ens det hjälper. Ja inte så roligt alla gånger….

crazy
Lite så jag känner mig, Crazy

Japp lite crazy känner jag mig allt…Lite känslor här, lite tankar där och ingen gemensam nämnare över huvudet taget. Varför är jag så rörig i skallen då? Kanske är det därför mina mardrömmar finns? De kanske finns för att det inte ska slå över helt och hållet.

Kristianstadsbladet ringde innan och frågade hur det var med mig? Sen frågade han vad nitlotten var egentligen? Jo, sa jag, det är en sammanfattning av mitt liv. När jag hade sagt det så tänkte jag, det låter rätt konstigt när man säger att det finns en text där man har sammanfattat hela sitt liv. Livet är till för att levas, inte till för att skrivas om men jag var tvungen att sätta ord på det livet som jag har levt för annars hade det definitivt blivit som på bilden. Total kaos.

Sköterskan var här inne och talade om att mitt kalium var fortfarande för högt och min CRP hade stigit…skit känner jag…det är inget allvarligt men jag avskyr när något inträffar och jag inte får vara frisk. Det är inte så roligt att komma hem och bli sängliggande. Fast egentligen tror jag inte ens att det blir så allvarligt ens…men känslan av sjukdom är inte så rolig heller….jag vill vara glad när jag är hemma. Inte hängig och butter. Det kännetecknar mig väldigt mycket. har jag ont, är sjuk, är orolig eller det är något fel så är jag ofta nere. Det är en ledsen Mia, helt enkelt. Jag har väldigt lätt för skratt men när jag är sjuk har jag väldigt lätt för tårar.

Sen till sist…tack alla fina ni som hjälpt mig med en slant till medicinerna. Tack du vackra, fina Helene som tog initiativet till insamlingen som till sist gav mig de sista pengarna jag behövde för att hämta min medicin. Ni är fantastiska och det ska vara med här så de som vill kan se det. Medmänniskor har gjort det möjligt för mig att få komma hem. Inga myndigheter som fixade det utan det krävdes riktiga vänner för det. Ni betyder något, ni betyder allt för mig, ni är unika. TACK!!!!<3 ❤ ❤ ❤

Här avslutar jag detta inlägget. Jag önskar en fortsatt trevlig måndag. Tänk på mig och håll tummarna för allt går bra. Förmodligen lägger jag inte upp något inlägg förrän imorgon när jag är hemma. Kramar i massor, de är fyllda med mängder av känslor, det är tacksamhet, kärlek, värme, glädje….ja ni förstår. Det är ni som har hjälpt mig igenom, jag hade aldrig fixat detta utan er hjälp. Det måste ni ta till er. Ni är unika, ni är mina vänner, ni är allt. Tack för allt…<3 ❤ ❤

2 reaktioner på ”Hemgång gör mig Crazy, Helene och ni andra….tack för allt

    1. Ja det har varit en pärs av guds nåde men jag har fixat det. Det känns väldigt stort och viktigt att jag har fått komma hem. Det tar ju ett tag innan jag har anpassat mig. Jag klarar inte av att hjälpa till alls, inte med något. Det får Kent göra. Men så är det. Tack vare er kunde jag hämta mina mediciner och det känns guld värt. Många kramar Stefan och förlåt för att det har dröjt lite innan svaret kom. Ha en trevlig helg så hörs vi snart igen. ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s