Nattens tankar

image
Morgonens första kaffe

Mitt i natten, klockan är 03:25 och jag är vaken. Denna gången är det Emil som har kallat på min uppmärksamhet. Han har feber och mår inte alls bra. Typiskt!!! Jag avskyr när han har hög feber…..anledningen är att han har redan varit ute för så mycket och jag är rädd för att något ska hända när han mår så dåligt. Vi brukar ha sådan otur när det gäller sånt här och nu har jag varit på strålande humör sen jag kom hem och inte upplevt några bakslag. Det är inte klokt att jag ens ska behöva tänka den tanken…..att bara för jag är lycklig så måste något inträffa som grusar vår lycka. Istället för att ta vara på glädjen som finns. Vansinnigt! Men tyvärr är det vår vanliga otur. Jag menar att, precis så brukar det vara, men egentligen är det inget som säger att det skulle vara så denna gången utan den tanken är min. Min alldeles egen tanke, så här mitt i natten.
Det är svårt att somna om nu när jag är lite orolig över Emil och då passar jag såklart på att jag göra mig fri från några tankar här. Här är knäpptyst och jag hör allas andetag. Hos mig ligger Stefanie och Emil. Sandra och Patrik ligger på Emils rum tillsammans och de har Anton också. Kent är förpassad till soffan. Det är för att de ska jobba och då tar vi i vanlig ordning barnbarnen. Eftersom de bor en bra bit härifrån är det enklare för dem att sova över.
Den här tystnaden älskar jag. Det är därför jag brukar gå upp tidigt annars också. Fast detta är på gränsen för tidigt även för min del. Emil har fått Alvedon och har nu somnat om. Skönt, det behöver han. Meningen var att vi skulle ha möte här imorgon klockan 9, men det får vi klart ändra på. Det är bättre att flytta fram det även om det är hemma som mötet ska vara. Hade vi bestämt möte på Prisma, så hade vi ändrat tiden och därför ska det ändras nu också fast att han slipper gå ut. Jag vet hur det känns att ha feber. Möte är inte det första man tänker på.
Nu är klockan halv 4, jag har druckit upp kaffet. Jag har försökt intala mig själv att det inte är någon fara men jag tror inte på mig själv. Jag litar inte ens på mig själv. Jag har dåligt självförtroende och det är ju inte så lätt att förändra.
Min högra stump protesterar vilt och jag har rejält ont. Sen när jag skulle gå och lägga mig i igår så märkte jag att det hade blivit skavsår i ljumsken. Nu är jag klart rädd för att det ska spricka upp till ett riktigt sår och det behöver jag verkligen inte. Jag är livrädd för att få sår tack vare min diabetes….så nu blir det till att smörja det och inte glömma bort det för då är det kört.
Ögonen börjar bli trötta nu så jag ska ta chansen att försöka sova lite nu.
Kram mina vänner så hörs vi snart igen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s