Emil är hemma igen och jag är lycklig igen

wpid-20150520_180841.jpg
Jordgubbar och aprikoser

Då var denna dagen också gången. Jag skrev en bit på ett inlägg i morse men jag blev inte färdig så det plockades bort igen för det känns fel att ta med texten egentligen. Men i vanlig ordning så väckte monstret mig vid fem-tiden. Smärtan var då olidlig och det gick inte att nonchalera den så jag fick hämta mina smärtmediciner och stoppa i mig. Efter en stund så la sig monstret till ro och somnade. Då blev jag också jättetrött och tänkte först gå upp för att piggna till men sen tänkte jag att klockan är inte så mycket och ingen Emil som ska till skolan, så jag rättade till mig och somnade om med inlägget halvfärdigt. Så var det med det.

Emil är hemma igen…de kom hem strax efter lunch och Emil var sitt glada jag igen och därmed var min lycka gjord. Det var enbart det som behövdes för att förgylla min tillvaro och dag. Älskade Emil, Jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Det finns inte ord som räcker till att beskriva den kärleken. Gårdagen skulle jag helst vilja radera ut från min minnesbank men då jag anser att det är oansvarigt att göra så, har jag inget val, utan det får stanna kvar. Bilden av Emil när han krampar kommer stanna på min näthinna väldigt länge. Jag önskar det var lätt att göra sig av med den men den kommer vara fastetsad där. Jag kan inte beskriva hur det såg ut, jag kan inte heller förklara vad jag kände, det enda jag kan säga med säkerhet är att aldrig mer vill jag uppleva det igen!!!! Skulle det hända nu inom det närmsta igen så är jag på något konstigt sätt mer förberedd på att det kan hända och kommer förmodligen inte reagera alls lika starkt, tror jag. Alla prover och även röntgen visade ingenting. Han ska om några veckor göra en EEG så får det kollat om han har epilepsi. Bara det inte är något livsfarligt blir jag glad. Det är lite jobbigt om de inte hittar något också, för varför hände det då? Jag vill gärna ha svar på varför även om det inte ska hända mer. Annars kommer jag aldrig kunna slappna av ordentligt när han är ute eller sover borta. Läkaren sa däremot att en gång är ingen gång. Det kan hända en sån här sak utan att de hittar varför. Läskigt!

Vad har annars hänt idag? Jo, jag tänkte be om ursäkt till alla som har hjälpt mig och min familj….Jag ber om ursäkt för att ni inte var tackade i mina reportage. Det var absolut min tanke att det skulle finnas med men det hände något på vägen som gjorde att det inte kom med. Var det fallerade någonstans tänkte jag inte ta upp däremot. Det är bättre att skylla det på mig och det är helt okej…inte okej att det inte fanns med men helt okej att det är mitt fel. Jag tycker ändå att jag har försökt här via bloggen tacka alla och ibland var och en. Om ni inte vet det, så är vi otroligt tacksamma för all hjälp som vi har fått av er. Vi hade inte klarat av det utan er och er hjälp. Ni är fantastiska och det är inte något jag bara säger, utan ni är riktiga medmänniskor med hjärtat på rätta stället. Ni är unika, ni är bäst och vi bockar och tackar igen….Tack, tack allra finaste ni.

wpid-20150520_175711.jpg
Nymalt kaffe. Husets kaffe

Detta är också ett inköp från idag. Vi köpte det lyxigaste man kan göra, enligt mig, nymalt kaffe. Det är så syndigt gott. När vi öppnade påsen ville jag krypa ner i den, bädda ner mig bland kaffebönorna och dofta lika gott som det gör. Helt fantastiskt är vad det är. Doften är himmelsk. Smaken var himmelsk. Det ska bara drickas när jag vill ha det lite extra lyxigt och fint för det är inte så billigt precis. Med andra ord inget vi skulle köpa i vanliga fall men lite lyx är vi värda.

Joakim och Linnea åkte hem i förmiddags för att hon skulle jobba kvällen och hur gärna jag än ville de skulle stanna så måste de ju sköta sina arbeten. Sandra fick komma och passa mig så länge. Om Emil och Kent hade stannat kvar på sjukhuset inatt också hade de kört hit igen och sovit över. Nu behövde de inte det och för min del, hur mycket jag än älskar dem, så är det bättre att Emil har fått komma hem. Igår när han var som värst undrade jag till och med om han skulle klara sig. Så fruktansvärt otäckt…När Sandra hade åkt hem så körde Kent mig upp till gallerian. Jag fick tillåtelse att gå in på Panduro och gissa vad jag köpte? Du har rätt…pärlor!! Jag hade så svårt för att begränsa mig. Jag ville ha alla pärlor och alla tillbehören. Fast det hade inte blivit så bra. Jag fick nöja mig med det jag tog så får jag handla mer nästa gång. Lite i taget så har jag så småningom ett lager jag kan vara nöjd med. Imorgon händer det…imorgon ska jag riva upp farmors duk och använda pärlorna igen. Nu vet jag att hon hade blivit glad. Huvudsaken är att pärlorna kommer till användning. Just nu ligger de bara och samlar damm uppe i skåpet och det gör varken pärlorna eller farmor rättvisa så nu får det bli som jag har bestämt.

Även idag hade jag nya minnen på Facebook och de kommer här:

06:49 den 20 maj 2013

Jaha då var det måndag idag. Jag hoppas jag får något besked på vad som ska göras. Ifall jag ska åka till Malmö eller ifall dom kan göra det här i Kristianstad. Helgen har varit lång, här är så tyst på helgerna. Lite nervös för vad dom ska hitta på är jag klart. Efter alla misslyckade operationer så är det svårt att vara positiv till ytterligare en. Nu ska jag ta min lilla rullstol och åka och hämta kaffe…Ha en härlig måndag, alla vänner

11.12 den 20 maj 2013

Idag fick jag besked på vad som ska göras. Malmö ska inte göra någonting, men det ska inte Kristianstad heller, så med andra ord var beskedet att dom gör INGENTING!! Än en gång var det dags för att dra undan mattan, tårarna bara rinner och rinner. Vad fasiken, inte en gång till! Som jag sa, det räcker att jag börjar bli glad och positiv, då kommer sådana här saker som ett brev på posten. Vad betyder då detta för mig? Jo, jag kan inte gå något alls längre nästan, lika illa är det att stå eller sitta upp. Sedan bor vi på översta våningen så det kan bli ett problem att ta sig upp.
Jag hade tänkt köpa sommarkortet och sen tagit Emil med mig och gjort små dagsturer för det hade jag klarat. Nu kan jag glömma det, för eftersom jag inte kan gå så måste jag ta med mig rullstolen vart jag än ska och den är så tung, jag orkar inte bära den och inte Emil heller.
Samma känsla av hjälplöshet faller över mig igen. Nu kommer det att dröja innan jag vågar gå ut. Jag måste klara trapporna när jag kommer hem, men sen är det inte så lätt att göra det varje dag eller fler gånger om dagen, för det fixar jag inte. Jag hade precis kommit igång därhemma med att göra sysslorna som jag orkar, bland annat diska, laga mat, jag kunde i stort sett göra allt utom att dammsuga. Så nu när jag kommer hem så blir det till att sitta eller ligga och glo på TV, för det är nog det enda jag i nuläget kan göra. Det är svårt för dom som aldrig haft dom här problemen att förstå hur ont det egentligen gör. Just idag kan jag inte tänka positivt alls, det kommer kanske en dag längre fram där jag orkar vara positiv och vågar släppa in lyckan i livet igen, bara inte idag.

21:37 den 20 maj 2013

Då mina vänner var snart denna eländiga dagen slut. Har blivit en del tårar. Just nu så funderar jag på saker som måste ordnas. Jag måste ha en bättre rullstol än den jag har, den jag har var det meningen att jag skulle använda ibland men nu när jag ska ha den alltid så får den vara utformad på ett särskilt sätt. Jag ska också ordna handikappstillstånd och lite andra saker som måste fixas..Jag visste kanske att denna dagen skulle komma men inte så fort. Jag får i vanlig ordning kämpa på! Sov gott alla vänner

20150520_161122[1]
Kristianstad ska färgas orange

Ja så var det då men idag är det annorlunda minsann…

Den här roliga figuren körde vi förbi på väg till gallerian…Anledningen är att vi ska färga hela vår stad orange. Det är skojigt och annorlunda…Allt för vårt fina handbollslag.

Nu avslutar jag detta inlägget. Jag är extremt glad för att Emil är hemma. Jag är så tacksam för att du har hjälpt mig. Än en gång ber jag om ursäkt för att du inte har synts i tidningen men du är lika mycket värd ändå. Kramar till dig och de är fyllda med glädje. Energibollarna fångar du upp om du behöver. Sköt om dig och mys resten av kvällen. Vi hörs snart igen. ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s