Det är inte rättvist, Vår fina Hedda och Emil

wpid-20150526_135615.jpg

Vår Hedda…hon är underbar ❤

Goddag fina du. Idag är jag inte det minsta på humör. Jag är riktig glad för att Hedda är här såklart. Hon har funnit Kent och följer honom överallt och det är ju bra. Han hade henne hos sig inatt och jag såg inte röken av henne. Jag hade också tyckt det hade varit mysigt om jag hade fått ha henne hos mig, liggandes när jag sov men det är enbart att acceptera. För hennes kärlek är hennes och hon väljer själv. Jag tycker lika mycket om henne ändå. Kent fastnade direkt och nu är hon hans ögonsten. Ja så det kan bli.

Anledningen till mitt hiskliga humör är smärtmottagningen. Inte fick jag något samtal därifrån inte. Nej, utan imorse började jag ringa dit och försöka få prata med min smärtläkare och då skrev sekreteraren ett meddelande att hon skulle ringa upp mig så fort som möjligt eftersom jag inte har denna ena medicinen kvar här hemma. Jag hade inte hört något fram till i middags och då ringde jag upp igen. Sekreteraren ringde då upp min smärtläkare och bad henne kontakta mig men jag har fortfarande inte hört något och nu är klockan snart halv 3. Jag blir snart riktigt förbannad!!! Är det meningen att jag ska behöva åka in för att få mina recept utskrivna?Varför ska detta alltid kladda?? I och för sig så brukar min läkare alltid ringa upp när jag ber om det. Men nu är jag orolig också och då blir situationen mycket värre. En del av de mediciner jag tar ger mycket obehagliga utsättningsproblem i form av abstinens och det vill jag inte vara med om, aldrig mer, för då blir jag riktigt sjuk och kommer inte att kunna ta mig ur sängen. Så jag är rädd helt enkelt. Tanken på att bli sjuk eller behöva åka in för att slippa är inget roligt facit. Så jag kommer göra vad som helst för att få henne att kontakta mig. I värsta fall får jag väl ringa upp sekreteraren en fjärde gång. Det är inte så skoj och inte så rättvist. Men när senast var något rättvist när det gällde min sjukdom. Jag vet att det finns de som har det värre men det går inte att fundera på det när jag mår så här. Nu är det jag som mår dåligt, det är jag som är orättvist behandlad, det är jag som är rädd och nu har jag inga tankar på något annat förutom det.

wpid-20150526_135450.jpg

Tittar ni riktigt noga så ser ni henne, Hedda.

Ja det gäller att titta noga för hon är ju inte så stor men hon ligger bredvid Kent. Hon ligger ihop rullad i hörnan och tittar på mig. Jag har bett henne komma till mig för att agera fotomodell men det har hon inga som helst planer på, så jag får nöja mig med detta fotot och hoppas på bättre tur nästa gång. Hon är för mysig.

Emil blev eld och lågor igår när han insåg att vi faktiskt skulle skaffa en hund och att det inte var något vi ”bara” sa. Fast jag har ju letat och innan ville inte Kent. Så det blev lite senare än beräknat men bättre sent än aldrig. Resultatet blev dessutom bättre än förväntat.

Nu fungerar det i skolan för Emil och det har gjort så ett bra tag. Det känns skönt att veta. Innan visste vi aldrig vilket humör han skulle ha när han kom hem. Det kunde vara aggressivt, ledsamt eller så var han på ett strålande humör. Senare tid var det nästan uteslutande de två första och mitt mammahjärta höll på att gå i kras. Det gjorde så ont att se hans olyckliga ögon. Hur han liksom kröp ihop när han skulle gå till skolan. Fruktansvärt!! Inget jag unnar min värsta ovän. Det gick inte en dag utan jag funderade på hur det skulle lösas. Min enda lösning var ju att hålla honom hemma. Eftersom skollagen finns så fungerar ju det inte heller i längden. Nu känner jag att kriget jag förde för honom inte har varit förgäves utan att till sist gick det vägen. Nu är det ingen ihop krypt Emil som går till skolan. Nu är det en glad Emil som stolt promenerar iväg och allt blir lättare för mig och Kent också. Jag känner en annan energi. Jag vet också att vi inte bråkar lika ofta nu som innan. Eftersom jag är den svagare så har Kent tyckt att det inte är något att fundera på utan han måste gå i skolan och han har skickat iväg honom. Sen har Emil mest kommit till mig med sina bekymmer och ledsamheter vilket också har inneburit att Kent kanske inte har vetat riktigt allt. Sen har ju Kent varit iväg och jobbat och då är det självklart jag som ska skicka honom och det var också lika självklart att det var jag som fick ta det obehagliga när Emil kom hem arg eller ledsen. Mammahjärtat har alltid värnat och ömmat massor för Emil. Han har inte haft det så enkelt i sitt liv heller, det är också en bidragande orsak till att jag överbeskyddar honom många gånger. Det är inte helt enkelt att släppa taget. Inte om honom. Jag vet att jag måste men det händer ofta saker som gör att det blir svårare och svårare. Nu sist var det krampanfallet. Fast jag jobbar på det och där har jag jättestor hjälp av Prisma. De är fenomenala på det. Jag skulle aldrig fixat det utan deras hjälp. Jag rekommenderar de varmt.

wpid-20150525_141412.jpg

En delfin

Det här skrattade vi ganska mycket åt igår. Emil satt och drog ihop pärlorna på mattan och formade de lite och plötsligt utbrast han, titta mamma, jag har gjort en delfin utan att veta om det….haha. Ja, faktiskt hade han gjort det. Jag tycker också det liknar en delfin. En delfin gjort av glaspärlor, fast det går ju inte att spara den på riktigt så vi förevigade den med ett fotografi istället. Så klart var jag tvungen att dela med mig så att du också fick se den. Humöret är fortfarande inte det bästa. Bloggen fungerar dock som den ska. Min ventil för ilska, sorg, glädje, lycka…ja för allt fungerar den. Det är din förtjänst att jag är här och skriver varje dag. Nu känner jag mig mest ledsen för att det alltid är jag som blir drabbad. Varför i helvete ska alltid något hända? Är det verkligen inget som kan gå vägen utan problem? Nu är klockan snart tre och inget samtal ifrån smärtläkaren. Nu börjar jag bli nervös på riktigt. Det blir till att fortsätta vänta. Nu avslutar jag inlägget för denna gången.

Kramar fyllda med närhet skickar jag iväg. Energibollarna rullar förbi, du vet vad du ska göra. Sköt nu om dig och var rädd om dig så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s