Musikens magi, annonser och Alice på besök

20150527_130234[1]

Hedda säger hej…

Jag sitter vid mitt köksbord, lyssnar på Foreigner, I Want To Know What Love is. Minnena strömmar in. Det går inte att värja sig när musiken är igång. Musik är lika med rehabilitering. För min del, måste jag tillägga, jag skulle, som sagt var, inte kunna leva utan musiken. Jag väljer musik efter humör, det innebär att ledsamheter kräver ballader, eller kan det vara musik som det finns speciella minnen till och då är det vanligt att tårarna flödar i några timmar. Det finns, som sagt, en del saker, trauman, händelser att bearbeta. Ryggsäcken jag bär är ganska tung. Sedan jag kom hem har det varit, i stort sett, soligt humör men ibland blir det som igår, att något går snett och det fixar jag inte ännu. Det minsta som går fel, sätter ner mitt humör till botten och normalt hade du kanske inte reagerat så våldsamt som jag gör. Det beror på att när något går fel, är jag van vid att det inte stannar vid ett litet fel, utan det brukar trigga igång ganska stora och allvarliga saker. Så det är bättre att vara förberedd på att det kommer gå käpp rakt åt …….!! Men ända sen jag kom hem så har faktiskt det mesta fungerat, och över förväntan också. Det har inte varit så mycket att vara ledsen, arg eller förbannad över. Lite, tror jag, är att numera försöker jag att tänka positivt oavsett vad som händer. Jag försöker rycka på axlarna och ta det med en klackspark för vad nytta har jag, eller någon annan för den delen, av en massa tårar och aggressiva utbrott?? Ingenting, är mitt svar. Så det positiva överväger det negativa och det är en maffig känsla av bubblande glädje när allt fungerar som det ska.

Här inne har jag varit idag och kollat. Jag är så fruktansvärt nyfiken på saker och ting, så det går inte att låta bli att gå in och kolla. Jag fick stränga order av Kent, du får inte handla någonting, det har vi inte råd med! Precis som jag inte redan vet det. Fast lite rätt har han för jag är väldigt impulsiv och kan mycket väl köpa något som ser skojigt ut, för att sen när det är kommet använda det en gång eller två. Det är ganska många sådana onödiga köp jag har gjort. Så är jag bara och det är svårt att låta bli, det liksom kliar i fingrarna. Jag har alltid varit slösa och det har jag fått lida för många gånger om. När vi bodde hemma, Robban och jag, så gjorde jag i regel av med hela mitt studiebidrag på en dag, medan Robban sparade och sparade. Sen när han hade tillräckligt så köpte han en fin märkeströja till exempel. De fina tröjorna var jag intresserad av men inte lyckades jag spara ihop till en sådan fin tröja, så jag passade på att låna de av honom istället. Fick han nys om det blev han vansinnig och då var det inte lika roligt längre. Idag kan jag förstå honom. Men då tyckte jag att han var en fjant som inte ville låna ut sina tröjor, jag var ju rädd om dem. Men det var enbart att lära sig smyga bättre eller strunta i att låna dem. Ni kan ju gissa vad jag gjorde. Tur att jag är mer mogen idag.

20150523_095648

Mitt kommande barnbarn

Japp, du läste rätt. Detta är mitt barnbarn som fortfarande ligger i min dotters mage. Carolines lilla gosse. Det är helt otroligt vad de kan göra idag. Detta är en 3D bild och det är därför den är så tydlig. Det är nästan läskigt, tycker jag. När jag väntade våra barn så fanns det inte utan då fanns enbart de vanliga ultraljudsbilderna men jag tyckte de var roliga att spara. Jag har ett kvar som togs på Emil. Sen har jag ett pyttelitet fotavtryck från när han var nyfödd. De gjorde så på alla barn som låg på neonatal avdelningen. Han var ju så liten. Det är ett tag sedan men det känns som det inte var mer än något år sedan. Tiden skenar iväg och jag hinner inte med längre. På kvällarna avskyr jag när tröttheten kommer krypande och det beror på att jag inte vill gå och lägga mig för då försvinner så många timmar som jag kan göra något annat på. Det har tillkommit nu på senare tid när jag är på så gott humör varje dag. När jag är deppig så kvittar det liksom och när deppigheten har tagit över så sover jag mer än vanligt ändå. Hoppas att jag slipper det på ett tag.

Nu kommer snart Jocke, Linnea och Alice. Det är dags att presentera hundarna för varandra. Det ska bli riktigt roligt att se ifall de kan leka ihop. Alice är mycket större än Hedda, så jag hoppas på att det kommer gå bra. Förresten, innan jag glömmer bort det, så har jag börjat lägga till någon annons här och där. Jag har valt vilka annonser jag vill ta in med omsorg och det jag har valt är det som jag själv gillar att titta på. Som smarta saker där jag inte fick handla. Men där var mycket som lockade. Jag ville bara berätta det för jag vill att du ska veta varför det plötsligt visas annonser på min blogg. Det kommer aldrig bli för mycket annonser för det gillar jag inte alls själv.

Så nu tillbaka till vår träff idag. De får gå ut tillsammans för det går inte så bra att hälsa i lägenheten, då finns det inte plats att hälsa och då blir det konstlat istället. Det är bättre de möts utomhus. Då möts de helt utan att tänka på revir. Jag sitter snällt kvar vid datorn och pratar klart. Emil är snart hemma från skolan och då brukar det bli lite intensivare här hemma och framför allt blir det mera snack. Det är roligt när han kommer hem, till skillnad ifrån förr. Nu är han nästan uteslutande glad när han kommer hem. Jag funderar lite på vad vi ska hitta på ikväll, om vi ska hitta på något ikväll alls. Vi får se. Nu babblar jag mest och då är det dags att avsluta inlägget. Kramar i massor till dig. Energibollarna rullar förbi i vanlig ordning. Sköt om dig nu och framför allt var rädd om dig så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

2 thoughts on “Musikens magi, annonser och Alice på besök

  1. Hej! Jag har tyvärr inte orkat skriva till dig tidigare då jag haft sån värk i mina axlar och nacke men är nu äntligen lite bättre som skönt är.
    Vad skönt för dig att Du är hemma nu och att Ni också köpt en hund för det måste vara roligt för dig som gillar djur. Tyvärr så kan jag inte ha några djur då jag är allergisk och det är jobbigt när man är allergisk för då kan man inte komma hem till någon som har djur. Så tråkigt!
    Men vilket vackert halsband du gjort såg jag på bloggen. Vad duktig du är!
    Idag har vi haft strålande solsken här i Mariestad och 15+ så jag har varit ute lite men har också haft hjälp av min man här och putsat köksfönstren och TV:e rummet och bytt till andra gardiner så nu är det så fint där igen. Ja det är tur att man har en man som kan hjälpa till här hemma när man inte orkar och man blir förtvivlad ibland när man inte orkar göra vissa saker.
    Ha nu en bra fortsättning på kvällen! Kram Bittan

    Liked by 1 person

    • Hej fina Bittan…Så skönt att det har blivit bättre med dina axlar och din nacke, det glädjer mig att höra. Det var riktigt skönt att komma hem, känslan är svår att beskriva. Den var jättestor i alla fall, det kändes mäktigt att komma hem. Jag hade inte behövt oroa mig som jag gjorde innan men det visste inte jag såklart. Det har varit mycket enklare än vad jag hade trott. Fast glädjen har nog gjort sitt till att det blev enklare. Jag känner mig oförskämt lycklig och blir nästan rädd för hur länge jag ska få ha det kvar. Rädd för att bubblan ska spricka. Jag håller tummarna att lyckan ska få stanna.
      Jag är mycket glad för vår lille Hedda, hon förgyller mina dagar ytterligare. Vad roligt att du tyckte om mitt halsband. Det är några timmar som jag har lagt ner på det…..Ha det nu bäst, så hörs vi senare. Kram fina fina du ❤ ❤ ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s