Släktträffen igår och jag mår dåligt

image

Hejsan hallå, jag lever men jag mår inget vidare alls idag. Vi var hemma vid sju tiden igår kväll och redan då kände jag mig lustig. Sen vaknade jag tidigt imorse och hade jättehög feber,  så jag har legat hela dagen idag.
Fotografiet du ser är vårt äldsta barnbarn som följde med oss till släktträffen eftersom hennes mamma ligger på BB och har fått vårt minsta barnbarn Caspian. Hon hade fått nya kläder dagen till ära och det hade varit grymt att låta henne vara hemma då. Vi hade en mycket trevlig dag och kväll hos syrran. Vi blev hämtade av Ann och Dan som har en större bil och vändbara säten. Det är bra med stor bil.
Vi åt grillat kött med sallad, coleslaw och potatissallad. Till efterrätt blev det glass, strössel, olika såser och chokladpraliner. Till det drack vi kaffe, tack och lov, det är dagens bästa. Barn fanns i olika åldrar såklart, så både Emil och Cornelia hade att göra hela tiden. Tiden bara sprang iväg. Det fanns personer jag inte hade sett sen de var små och nu var de vuxna med barn. Ja det var helt sanslöst. Det var såklart inte någon av mina syskon, utan det var bekanta som umgicks med Louise och Torbjörn när vi var små och tonåringar. Det var häftigt att se dem. Verkligen en upplevelse. Vi var ungefär femtio stycken. Vi är en stor släkt, det är jag medveten om. Det är härligt när vi träffas så här, synd bara att det inte går att snacka med alla. Det hinner man inte med. Det blir småprat lite här och lite där. Sen står man närmare vissa personer än andra, men så är det alltid. Det gick att lösa med toabesök också. De bar mig i rullstolen och sen använde jag proteserna och gick sista biten. Det blev väldigt jobbigt, eftersom deras toastol är lägre än våra. Det beror på att vi har nyare toalettstolar och det nya stolarna är högre. Det är inget man tänker på om man inte är handikappad som jag. Anledningen är att det är mycket jobbigare att resa sig från den lägre. Jag blev lite orolig när jag satte mig på toaletten hos Louise, för det var osäkert om jag skulle klara av att resa mig igen, men det gick bra för att vasken stod bredvid och därmed kunde jag trycka ifrån där så jag kom upp. Hade där inte varit något alls så hade jag inte kommit upp.
Nej det är skönt att det finns så många personer som kan ställa upp när det behövs hjälp. Dan har arbetat som brandman och han behövde inte mycket hjälp. Det var Kent som lyfte där nere. Annars brukar det vara två uppe och två nere. Efter det besöket så bad jag en stilla bön att det inte skulle bli fler besök innan vi var hemma för det tog på krafterna minsann. Jag slapp. Så när vi var hemma, var jag ganska trött och därmed blev det en tidig kväll. Men jag var nöjd och det var de andra också

image

Här sitter vi och äter. Det blev inte så många foton som jag trodde. Jag var så koncentrerad på annat att jag glömde bort det. Sen innan Emil släppte sin blyghet så hade han min mobil och spelade på. Han kröp in i huset och satt där med mobilen. Det gjorde att jag glömde min laddare hos Louise också. Det var inte så bra för det är den enda laddaren som är bra. Jag får försöka hitta en likvärdig någon annan stans. Fast jag vet att det ska finnas här hemma men det är inte så lätt att hitta någon. Jag har en som inte orkar ladda

medan

jag använder den och det är super irriterande.
Jag mår något bättre nu på eftermiddagen, men jag får se om det håller hela kvällen. Vi får se.  Vad har du gjort i helgen då? Igår var det först så varmt att det inte gick att andas. Det var så kvavt och det riktigt luktade åska men det slapp vi. Däremot så blåste det rejält och ett par gånger trodde jag att tälten skulle blåsa iväg, men det klarade sig.
Jag har börjat fundera på om det kommer fungera att kurera sig själv här hemma eller om jag kommer behöva hjälp. Delvis är det jobbigt med det psykiska, men även med det fysiska. Jag har ont överallt och känner mig febrig och sjuk. Jag har tankar och känslor som inte vill hålla sig i styr. Jag är så ledsen inombords och det är svårt att få bukt med det. Sen har jag släppt oxynormen och jag vet att det kan göra så jag får mer ont ett tag. Så jag vet inte riktigt vad som är vad. Är det en infektion som gör att jag har mer ont eller är det för jag inte tar oxynormen mer? Jag vet inte. Jag vill inte åka in heller. Jag vill vara hemma. Alla dessa beslut. Jag är så rädd för att bli sjuk. Det är inte en rolig känsla. Jag bör nämligen inte kunna bli riktigt sjuk nu men jag har svårt för att övertyga mig själv.
Idag är sista dagen för att tävla. Du behöver bara skriva in ditt namn och vilken färg du vill ha på ljusen som är målade på blommorna. Alltså ingen svår tävling. Jag meddelar vilka tre som finns på vinstpallen. De som kommer etta och tvåa får utöver ljusen en överraskning. Den som blir trea får ljusen.  Så passa på nu att bli sex ljus rikare.
Nu avslutar jag inlägget här för nu ska jag krypa i säng en stund till och vila. Kramar om dig. Energibollarna rullar efter.  Sköt om dig nu så hörs vi snart igen.  ❤ ❤ ❤
   

.

En reaktion på ”Släktträffen igår och jag mår dåligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s