And it´s keep going…….

sad1
Mmm!!!

Jag vet inte vad som är värst, om det är min ångest eller människor som blir förbannade på mig för jag mår dåligt. Känner dessutom att jag inte orkar rätta till något. Det får vara just nu…ingen energi finns till något annat än stanna levande. Att stanna kvar här är en otrolig kamp, just nu.

Varenda gång jag blundar så kan jag se mig själv dansa till musiken som jag lyssnar på, och när det är en extra speciell låt med mycket trummor och bas så kan jag se mig själv hoppa upp och ner i takt till musiken. Musiken blir mitt liv, min kropp och rörelse. Jag kan se mig själv bli arg, riktigt tokigt arg, jag skriker och allt i takt till musiken. Jag är rosenrasande men känner att musiken kan ge mig utlopp för det jag känner och det jag behöver bli av med. Varenda danssteg tar jag som det vore en dröm, det är det också. För jag kan ju inte dansa, jag har ju inga ben….Nu dansar jag till Brian Adams….sakta för jag mina armar i takten och benen följer med och jag sträcker mina armar i luften samtidigt som jag sjunger med…I no it´s true….och jag känner musiken slå in i kroppen…det gör inget, Jag ska dansa bort det…utan ben, i min dröm fast jag är vaken. Jag kan ju se det. Det känns bättre. Jag skriker….I wood die for yoouuu….nu är det sakta, slutet…mmmmmm….Punkt! Att bli ett med musiken och känna att den tar all min smärta, den smeker min själ och försöker göra mig hel igen….Det gör nästan ont när basen når mitt hjärta, men hellre denna smärtan än ångest…mina tårar bara fortsätter att ramla….Nu Halo med Beyoncé. Jag får röra mig fortare, jag håller i ett band, sjunger med och jag är fortfarande rosenrasande, jag har aldrig känt mig så arg. Tänk om detta fanns i verkligheten. Jag har ju inte glömt hur jag dansade förr, både i tävling och klubb. All min ilska och alla mina känslor har alltid bott i musik och dans. Varje gång jag mår dåligt så sätter jag på musiken för det är det enda jag vet hjälper. Innan har jag kunnat dansa som sagt, nu får jag göra det när jag blundar. Det är som i en film, det spelas upp. Synd ni inte kan se energin jag har och vilken spänst det finns. Sakta byter låten till Bed of Roses, Bon Jovi. Där finns mycket kraft att hämta i den låten…tack gode du, för musiken!!!! Vaggar sakta fram och tillbaka, nu skulle jag ju ha min man i famnen, en tryckare, någon jag älskar, någon jag litar på….Vi hörs

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s