Midsommar gick åt helvete…..

promenad

Titta noga för det händer inte så ofta att jag visar mig själv på fotografi….

Då är det snart kväll igen och jag har överlevt denna dagen också…Min smärtläkare ringde mig i morse för att berätta om proverna och fråga hur jag mådde. Kunde inte mer än säga sanningen, jag mår skit. Tanken på att jag dessutom inte ska få någon hjälp gör att jag numera går runt med en rädsla för att måendet ska förvärras. Vad ska jag göra då? Var ska jag ta vägen då? Dessa frågor gnager inom mig och håller på att äta upp mig inifrån. Idag hade jag en bra dag fram tills att jag hade pratat med vår handläggare på försäkringskassan angående vårdbidraget. Vi kommer bli beviljade en fjärdedel och det är ju kanon, plus att vi får det retroaktivt. Problemet är bara det att pengarna inte kommer förrän nästa vecka. Jaha…ytterligare ett bakslag!!! Då kan vi alltså inte handla hem något till midsommar. Förra året låg jag på Stafvre, bland äldre och dementa, så det blev ingen bra midsommar. Året innan dess så var det folk som var skyldiga oss pengar men som inte betalade tillbaka som de skulle och därmed hade vi inte råd att fira midsommar….den helgen är för mig det finaste man kan uppleva. Jag tänker på när vi hade vår husvagn i Skateholm, på fast plats, hela sommaren. Där kom traktorn med sina galler vagnar efter som fylldes med barn och vuxna, sen blev vi utkörda till en enorm äng, fylld med vallmo, prästkragar, blåklint och en mängd andra blommor. Där öppnades gallerna och mängder med barn sprang ut bland dessa blommor, det var en oförglömlig syn, precis som på en film. De och även de vuxna plockade mängder med blommor. Sen sjöng vi tillsammans hela vägen tillbaka till campingen. Sen gick vi i rader ner till mötesplatsen bärande på mängder av blommor. Det var helt fantastiskt. Därefter hjälptes alla att klä midsommarstången och när det var klart så skildes alla åt för att gå hem och duscha, byta kläder och göra sig fina. Senare på eftermiddagen så träffades vi därnere och dansade runt stången. Det såldes lotter och jag har ett fotografi på när Jocke har vunnit ett krocketspel, hela han strålar. Sen dukades det långbord i gångarna och festen kunde börja. Barnen lekte med varandra och sprang fritt runt campingen för alla kände alla. Vi vuxna höll låda med snapslåtar, skratt och en del dans. Det är så man ska fira midsommar.

Här kommer några foton på midsommar som firades i Skateholm

Det är så många minnen som dyker upp när jag tar fram dessa fotografier och det gör så förbannat ont. Allt detta vill jag göra om igen, men nu är det för sent. Blir lite jobbigt att bo i husvagn när jag sitter i rullstol. Jag saknar det livet som bara den…Önskade för Emils skull att han skulle få uppleva det. Så för mig är midsommar en viktig högtid som för tredje året i rad går åt helvete….nej ibland är det inte så kul att finnas till. Jag behövde inte detta just nu. Det hade varit mycket bättre om pengarna kom innan midsommar, då hade jag haft en liten ljusglimt. Men nu är allt mörker. Skit samma egentligen, det varar bara en dag. Det får lösa sig helt enkelt.

Jag känner att jag bara skriver saker som är negativa men tyvärr så har jag svårt för att hitta det positiva i tillvaron just nu. Jag har i alla fall tagit mig ur sängen, det är ett stort steg bara det. Igår när jag gick och la mig så började jag fundera på hur många gånger jag har blivit opererad och så här ser listan ut. Titthål när jag var yngre, blindtarmen är borta, gallblåsan är också borttagen, min arm har varit bruten och det krävdes tre operationer för att den skulle bli bra. Jag har gjort 4 kejsarsnitt, Den stora bukoperationen när de bytte kärlen, jag är stentad över 10 gånger, amputerad 2 gånger, plus en revidering, som betyder att man tar ytterligare en bit av stumpen. Jag har opererat in port a cathen, satt in ytterligare en port i sidan, tagit bort livmodern, satt in DCS dosan, det är den som fungerar som TENS fast den sitter inuti kroppen. Jag har gjort ytterligare en bypass, och ett försök till att laga den stora operationen. Sen har jag tagit bort en varböld. Nu tror jag att alla operationer är med, totalt blir det 28 operationer. Är det konstigt att jag nu har börjat bli rädd för sjukhuset och är det så konstigt att jag har ångest?? Nej, faktiskt inte. Det var nog ett måste att kroppen till sist reagerade. Hela jag är fullproppad med ärr.

Nu tänker jag avsluta för tillfället, hoppas på en trevlig kväll för dig. Så hörs vi snart igen. Kramar om dig ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s