Klockan är tidigt, hon är 4

image

Det är tidigt ännu på morgonen. Tystnaden och smärtan härskar. Monster är fullt vaken. Det passar på när det orkar ordentligt för det finns ingen gång som jag har så ont. Den river i senorna och sliter i mina muskler. Jag ser i monstrets ögon att det idag tänker avsluta sitt arbete och lämna mig sargad och blodig. Jag brukar ha orken att kämpa emot men jag är så trött. Jag vet att om jag inte kämpar emot är snart allt över. Nej jag måste kriga så jag kan stanna kvar. Då var min kämpaglöd tillbaka. Försöka duger, men du kommer förlora. Jag skriker till när monstrets klor letar sig in under knät. Det vrider och drar i min knäskål och jag håller på att svimma. Det var någon ny smärta. Det knakar i benet och jag kan inte ens lyfta på det utan smärtan gör så jag skriker. Monstret tittar på mig men inte med de vanliga otäcka ögonen utan nästan med ledsna ögon. Det stoppar den vanliga tortyren och backar tillbaka, precis som det räcker med min egen smärta och monstren vill inte göra det värre. Han väser fram ett farväl och försvinner sedan. Monstret har lämnat mig, trots min enorma smärta i vänster stump så känns det lite vemodigt men antagligen tycker monstret att jag för tillfället har fullt tillräckligt och det har jag verkligen. Jag längtar till min tid till ortopeden. Jag struntar i vad de gör med mig. Bara
de tar bort det som gör så ont. Hela stumpen är svullen och nu gör det till och med ont när jag ska sätta på bandaget även när jag ska dra över byxbenen så gör det ont. Det är något allvarligt fel på den stumpen
Jaha vad händer idag?  För vår del äre det städning på schemat, för vi startar varje dag sen sätter vi oss ner och säger att nu har vi varit duktiga men dagen efter är det nästan lika bra attr  börja om igen. Jag tror att vi har blivit för mycket stillasittande. Förr kunde jag sätta igång på morgonen, flå igenom lägenheten på ett par timmar. Både dammsuga och torkat golven också. Vi hade aldrig stökigt. Jag har en del städmani och det är därför. Jag kan ärligt inte sluta. Så är det bara.
Det blir ett litet kortare än vanligt. Kram på dig och sköt n om dig så hörs vi snart igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s