Allt blir bättre, förr eller senare

image

Hejsan min allra bästa vän. Då har jag varit utan stesolid sen igår och än fungerar det. Men som jag precis sa här hemma så är vänstra stumpen ännu värre. Jag kan inte lägga den på sidan alls, så jag har svårigheter med att sitta i rullstolen. Gud, så trött jag är på att det alltid är något. Vad trevligt det skulle vara att vakna en morgon, sträcka på sig och känna, vilken underbar dag. Det är inte mig förunnat, först måste jag ta en strid med Monster. Jag håller kvar tvånget över mig själv att jag ska ut en gång om dagen. Det är jag stolt över och det är faktiskt skönt även om det är motigt innan.
Idag lämnade jag ett meddelande till min läkare att han ska ringa upp mig när han har tid, sen blir det dags på allvar att fylla i alla papperna men sen är det gjort.
Jag funderar väldigt mycket på hur jag ska fördriva tiden och jag vet att pärlorna bara ligger där och väntar på mig, varför hittar jag ingen lust, förr i tiden kunde det vara anledningen till att jag gick ur sängen. Nu kan jag fundera på en snygg design och sen blir det inte mer än det. Jag har lite överläggningar med mig själv om jag kanske skulle börja med en duk. Det är annorlunda och roligt, så det kanske kan få mina tankar på lite annat och då brukar den där brinnande lusten för att göra massor av saker att börja. Jag älskade göra de små nallarna i pärlor, de var ursöta. Sen brukade jag ge bort dem till den personalen som jag gillade. Det sa jag inte såklart.
Nu börjar det kännas jobbigt att Emil inte är hemma, nu har han varit borta i över en vecka. Jag vet att han har det bra där. Jag tror nog att det bara är Sandra och Paddy som orkar ha honom de längre tillfällena för efter ett tag är han väldigt speciell. Det kan gå bra men han kan också få riktiga utbrott. Sen kan han vara en helg hemma hos Jocke och Linnea och det går bra. Likaväl hos Caroline. Sandra och Paddy vet att jag är jättetacksam för att han kan stanna lite längre, det ger oss också en paus. Det låter grymt men kan man inte erkänna att det är skönt att vara ledig ibland så är man ingen ärlig förälder och vi behöver alla ladda våra batterier för det gör oss till trevligare och gladare människor. Jag har sagt att någon dag till sen vill jag ha hem honom. Det är inte säkert att han vill och då får vi väl ta en pratstund då.
Igår när vi var ute så var ju staden helt öde. Jag måste ändå säga att jag tyckte de gamla Kristianstadsdagarna var mycket bättre, det är kanske bara jag som känner så. Men då var det mängder med folk hela dagarna också. Det var roligare att gå in och ta en öl någonstans än vad det är nu. Vi var en runda på söder i förgår också men det var väl ett tiotal personer där. Jag tycker mig minnas att fast det var varmt så var det fullt med folk ändå. Det kan hända jag är dum och naiv, men det var mycket bättre förr. Jag tror inte att jag är den enda som känner så. Det planerades när man skulle träffas och det var oftast i stora gäng. Nej, Kristianstad är inte som innan på många sätt, det måste jag säga. Vad säger du?  Är det bättre eller sämre än innan?
Nu ska jag försöka göra lite nytta. Så jag avslutar inlägget här. Kramar om dig. Är det någon som behöver extra energi, så vet ni vad som ska göras. Var rädd om dig själv och dina nära och kära. Vi hörs när vi hörs ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s