Enormt, oerhört och så fruktansvärt unika ni är….

1000
Jag kramar er hårt och skänker den kärleken jag kan…

Idag valde jag bilden och texten, ta stor plats för det är värt det. Jag kan inte riktigt förstå det ännu, det har inte landat hos mig ännu. Min blogg har 1000 följare och det är så fruktansvärt stort, så det saknar ord. Jag saknar ord att beskriva vad jag anser om er som läser min blogg. Det finns inte ord så det räcker till, helt enkelt. För mig än ni min blogg och utan min blogg skulle jag inte överleva. Det kanske ger er en tanke om hur viktiga ni är för mig. Jag kommer fortsätta skriva i samma anda. Vissa dagar är det mer som behöver skrivas och vissa gånger mindre, såklart. Men än en gång, tack för att ni har gjort min blogg till detta.

Jag har funderat rätt mycket på ersättningar, fonder och annat som kan finnas nu när jag är funktionshindrad som det heter. För någon vecka sedan så visste vi inte att det finns ett bidrag som heter anhörigbidrag. Det är ett bidrag man kan få som anhörig om du hjälper, låt oss säga din bror. Fastän hemtjänst finns så kan man få detta bidraget, och det kan man ha parallelt med hemtjänsten. Ska jag vara ärlig så hade vi inte en aning om detta bidraget förrän Jocke berättade det för oss. Många känner till anhörigstöd och det är något helt annat. Jag skickar en länk till sidan där ni kan bläddra vidare och få veta mer. Det ansöker man hos kommunen och jag ska strax berätta hur jag gjorde. Här är länken i alla fall Anhörigbidrag..Jag ringde min biståndshandläggare och sådan har alla som har någon insats ifrån kommunen. Vi bestämde ett möte här hemma, hon kom hit och ställde en del frågor, en del intima frågor blir det tyvärr också. Sen när mötet var klart så sa hon att hon skulle försöka få det färdigt innan hon gick på semester. Hon ringde ikväll vid 17-tiden och naturligtvis missade jag samtalet. Jag ringde tillbaka men då hade hon redan loggat ut sig för dagen men hon lämnade ett röstmeddelande, där hon sa att hon ringde mig för att berätta om beslutet, sen sa hon att hon skulle berätta mer ingående hur det gick till att ha anhörigbidrag osv. så vad jag kunde utläsa, så lät det positivt, för om vi inte skulle vara berättigade så hade jag ju inte behövt veta mer ingående om det. Det finns i olika nivåer, och jag misstänker att jag landar på den nivån där vi blir berättigade runt 4000 och det är ju meningen att jag ska ge dem pengarna till den som hjälper till att vårda mig, i mitt fall då Kent.

Jag känner att det finns så mycket runt omkring oss som vi inte vet och ingen talar om det heller. Så nu ska den här kvinnan lusläsa överallt och varenda gång jag hittar något så kommer jag dela med mig. Nu är det nämligen dags att leta fonder och när jag letar så kommer jag tänka på andra människor också. För det finns fonder för allt och det kan var behövliga pengar. Så jag ska hjälpa till lite med detta också för att jag vill ge tillbaka lite av allt jag har fått.

Sen skulle jag vilja att Lena, sjubarnsmamman och Tussan lämnade sina adresser till mig så att jag kan skicka iväg era vinster. Förlåt att det har dröjt så länge men jag kan ibland inte ens fixa gå upp ur sängen. Vill ni inte lämna de i kommentarerna här på bloggen så skriv ett mejl till miaseget@gmail.com så hittar jag det där istället. Sen måste jag ju säga Grattis till vinsterna. Nästa gång kommer det vara lite finare priser men då kommer kraven på er vara lite större.

emil
Titta vem som kommit hem…

Ser ni vilken som äntligen har kommit hem, Emil, den förlorade sonen. Som jag har saknat honom. Även om han är svinjobbig ibland så älskar jag honom så högt, så att vara utan honom så här länge är nästan mer än vad jag klarar av. Hans skratt, hans leende och hans skämt som bara han och jag förstår. Ibland så asgarvar vi och tårarna sprutar ur ögonen och Kent säger till oss att nu får ni lugna ner er, för jag hör inget på TV:n, då blir det ännu värre. Då är det omöjligt att sluta skratta. Jag älskar att umgås med min son och kommer aldrig tycka det är något måste. Utan för min del kommer min tid med Emil alltid vara frivillig. Jag älskar att ha honom runt mig. Han kan också se när jag har en dålig dag och då vet han att han ska ta det försiktigt, det behöver jag aldrig säga till honom. Han är faktiskt en av de människor som förstår mig bäst och han har inga problem att prata med mig om saker som man vanligtvis inte diskuterar med sina barn. Han är go min Emil. Ja, han får vara Kents också ibland….hahah

Ina och Pluto var här och drack kaffe idag. Inte Pluto då förståss men Ina gjorde. Pluto gjorde allt han kunde för att bli vän med Hedda, men det ville Hedda inte vara med om alls. Hon gömde sig på alla tänkbara ställen och bara han kom i närheten så nafsade hon. Jag vet inte om det är för att hon är i slutet av sin löptid för hon brukar ju gilla att umgås med andra hundar, det har vi sett. Hade jag inte vetat det så hade jag trott att hon inte gillade andra hundar. Men efter att sett henne och Chippen fara på gården så vet jag att hon gillar att leka. Det får väl ta sin tid då, helt enkelt.

Nu mina vänner så avslutar jag detta inlägget. Jag kramar er så hårt det går och skänker värme och kärlek i massor. Ni är guld värda för mig.

Glöm inte att gå in på sidan En liten önskan. Varje bidrag gör skillnad, Kanske vill du sälja något där. Du kanske rent av vill önska dig något. Själv ska jag starta med att göra armband som kommer säljas till förmån för En liten önskan. Det är alltid någon man kan hjälpa. Jag ger inte upp så lätt, för jag vet att det finns folk som sitter och har nästan ingenting hemma. Skriv till mig. Det finns kanske någon som vill hjälpa men vill leverera själva, det går också att lösa. Tillsammans är vi starka. Nu kör vi, klicka på bilden så kommer du till En liten önskan.

önskan
Tryck för att komma till sidan En liten önskan 

Med dessa ord önskar jag er en trevlig kväll. Sköt om er och varandra. Det är aldrig försent. Vi hörs snart igen ❤ ❤ ❤

3 reaktioner på ”Enormt, oerhört och så fruktansvärt unika ni är….

  1. Lena

    Tack för detta fina inlägg. Jag njöt av dina vackra ord till oss läsare och tog till mig vartenda ord. Kände mig uppskattad och väldigt glad.
    Läser fortfarande din blogg varje dag och finns det inte något nytt inlägg när jag tittar in, så blir jag genast orolig att du blivit sämre. Du har verkligen inte haft något lätt liv sedan du kom hem. Är så ledsen för din skull att så mycket har blivit besvärligt och orsakat dig smärta och ångest. Samtidigt måste jag som vanligt ge dig massa kredit för att du försöker hitta de små glädjeämnena och se på så mycket genom positiva glasögon. Det är mycket beundransvärt samtidigt som det är det jag förväntat mig av dig, för jag vet ju att du är en fantastisk och underbar människa. Det har du verkligen visat när du i din svåra situation försöker att hjälpa andra som har det svårt. Hoppas verkligen att denna verksamhet blir en framgång. Du är verkligen en fin människa med hjärtat på det rätta stället.
    Du frågade efter min adress, den är Lena Aspman Drottningv 97 195 71 Rosesberg. Jag ser fram emot min vinst och eftersom du är så konstnärligt lagd, är värmeljusen säkert jättevackra.
    Jag önskar så att vi bodde närmare varandra. Du har upplevt lika mycket i ditt liv som vanligen är uppdelat på minst 20 personer. Det skulle vara så intressant att få sitta och ta en fika med dig och få lyssna på din historia. Förstås inte bara det, utan prata om vanliga tjejsaker och skratta ihop. Eftersom det inte går just nu, så längtar jag verkligen till våren då vi ska träffas. Glöm aldrig att du är en underbar och fantastisk människa som klarat av saker i verkliga livet, som vi andra bara har i våra mardrömmar. Stor kram från Lena

    Liked by 1 person

    1. Hej min fina vän. Jag sa just till min man Kent att när jag får en kommentar ifrån dig så måste jag läsa den med en gång. Jag kan bara inte vänta. Alltid lika nyfiken på dina vackra ord. Det känns som det finns ett band mellan oss. Hur ledsen, arg, besviken eller hur jag än mår så mår jag alltid bättre när jag har läst dina ord. Du låter som en mycket varm kvinna men det har jag säkert sagt innan, Väldigt ödmjuk. Jag försöker att leva som jag lär, men ibland är det svårt, speciellt nu. Varenda dag försöker jag hitta de där gulddropparna som jag samlar i min bägare. Den har varit tom länge nu och så fort jag hittar en så åker den in i bägaren men den hinner inte stanna så länge numera. Det är nog det som gör mest ont, att inte få lov att känna det härliga och mysiga leendet så fort jag vaknar. Det var så länge sedan jag vaknade med den där glädjande energin över att nu har jag en härlig dag till mitt förfogande, utan nu är det mer, jaha, vad ska jag göra idag då, ytterligare en dag att fördriva. Men det blir bättre. Nu kan jag iallafall vakna och tycka att det är roligt att leva, till skillnad ifrån innan. Det är ett stort steg i rätt riktning. Vägen måste gå framåt nu. Ett steg i taget, det får ta tid denna gången, bara det blir bra.
      Jag längtar också tills vi ska ses. Jag har börjat se fram emot resan, ska du veta.
      Jag kommer skicka ljusen så fort jag får pengar, Lena. Bara så att du vet. Så det kommer kanske dröja till runt den 25:e. Men jag vill veta att jag inte kommer lura dig. Nu kom vår son på besök, så nu får jag avsluta det jag håller på med och ta hand om honom lite grann. Sköt nu om dig fina Lena, så hörs vi snart igen. Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s