Positiva besked, Heddas humör och vila

11720020_1170552256305274_936780290_n
Våra vackra rosor…

Hej fina du. Idag är en så där dag men den är en dag i alla fall. Jag kan le och faktiskt skratta också.

En lite dålig bild blev det, men rosorna är jättefina och för er som har varit här innan vet att där var en enorm buske innan, men den har min duktige man tagit bort. Emil har också hjälpt till lite grann. Nu måste det på en mängd jord och sedan får vi se vad för plantor det blir där. Vi har mängder som ska göras till men det får ta den tiden det tar. Idag var det lika svårt att komma upp ur sängen. Den här jävla smärtan som inte ger med sig i stumpen.

Jag fick ett brev som då kallas kommunicering och då har jag tid på mig att läsa igenom vad som har hänt i ärendet och vad som har sagts. Det finns 3 stycken personkretsar man kan gå under när det gäller LSS. Det är den sista jag i så fall har chans att landa under. Där står det så här; Personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Så när jag då går igenom papperna så står det då; Sammanfattningsvis har Maria en omfattande fysisk funktionsnedsättning som inte beror på normalt åldrande. Funktionshindren som bedöms som varaktiga, är så stora att de orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen….Så som jag kan utläsa det så kommer jag gå under LSS och förhoppningsvis få personlig assistans. Det hade varit så välkommet. Mitt humör hade nog blivit lite lättare att ha att göra med också. Det är jobbigt att leva som vi gör. När jag sitter och läser dessa papperna, så kan jag ibland inte förstå att det faktiskt är mig vi pratar om och tänker ibland tanken, stackars tös!! Ja ibland tycker jag synd om mig själv, jag försöker låta bli, för det är den värsta känslan som finns att tycka synd om sig själv. Fast ibland blir dagen så jobbig att det inte går att låta bli att fälla en tår och tycka livet är skit och då tycker jag synd om mig själv.

hedda kammas
Hedda får hårvård

Här är en bild på vår fina Hedda som blir kammad. Hon älskar när man gör det om man låter ansiktet vara som sagt. Hon är så vacker och go, vår Hedda. Vi har märkt dock att hon inte gillar när här är för mycket folk. Då tar hon till tryggheten hos Kent och stannar helst där tills någon har gått härifrån. Det är ju så att vi är en stor familj. Jag kan inte säga när vi var själva en hel dag senast, det har jag glömt. Det är oftast barnen som kommer inom men ibland tittar någon annan också in. Idag är Jocke här för att underhålla Emil. De spelar X-Box och Jocke tyckte det var tråkigt att han var ledig och Linnea jobbade. Han tog Alice med sig och hon är en stirrpanna, en söt sådan men dock. Hedda är ju inte alls så. Alice brukar ställa sig med framtassarna i mitt knä för att hälsa så eftersom jag sitter i rullstol, då kommer Hedda som skjuten ur en kanon och ska upp i mitt knä. Jag tror att hon försöker skydda mig. Hon är underbar. Sen efter en stund så kom Sandra också och det blev nog för mycket. Ljudnivån höjdes några grader eftersom då vill Emil höras och helst prata med alla på samma gång. Så då blir här mindre kaos och det gillar hon inte alls, vem gör det egentligen?? Ibland så kan jag bli tokig på dem, trots att de ska vara vuxna, utom Emil då. Du skulle höra hur det låter inne i hobbyrummet när de spelar. Det låter som där är en hel flock med människor, så är det bara två. Det hojtas, det skriks och det skränas. Ibland far de ihop om spelet så det ryker. Men skit samma, huvudsaken är att de har roligt.

Nu börjar högra stumpen göra sig påmind och det innebär sängen. Då får jag ligga bort smärtan, det enda som hjälper. Eftersom det är kärlen. Jag har provat att hänga med den löst, ha kudde under den och ha den böjd så den ligger jäms med kroppen men absolut ingenting hjälper mer än sängen. Det är detta jag hatar allra mest. Att behöva krypa i sängen när jag inte känner för att vila. Sen har jag inget att göra därinne heller. Ingen Tv…visst kan jag läsa, men då somnar jag i regel av någon anledning. Jag som älskar att läsa. Innan kunde jag inte somna utan att ha läst minst en timme, nu somnar jag vid andra sidan. Jag tror att det är mina smärtstillande som gör att jag lättare somnar. Strunt samma, det är så just nu i alla fall. Det kanske blir bättre.

Nu avslutar jag inlägget för denna gången. Kramar om dig hårt och skickar iväg energibollar ifall det är någon som behöver det. Sköt nu om dig och var rädd om dig och varandra. Vi hörs snart igen. ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s