Mycket kan bli för stort….

image

Hej, du fina. Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Jag har suttit sköldvakt, till den fina sköldpaddan på fotografiet. Inte nog med det, för ägaren lyfte upp han i mitt knä så jag kunde kela med honom. Nu vet jag inte om det blev så mycket kelande, för jag höll nog mest i skalet och studerade honom. De är otroligt starka och kraftfulla måste jag säga. Han har två klor på varje framben och med dem tryckte han emot för att ta sig fram, även när jag hade honom i knät. Vilken häftig upplevelse!  Jag var på urkasst humör innan och genomsvettig för jag försökte hjälpa till här hemma. Jag tog disken och den var ganska så stor för vi är många. Men det mötet gjorde mig på strålande humör. Det är ju inte så ofta jag stöter på en sköldpadda och ska jag vara ärlig så var det första gången jag höll i en. Jag älskar djur och de gör mig på gott humör. Det enda jag absolut inte fixar är spindlar i alla former, ormar har jag också respekt för. Sen när Plattan var säkert överlämnad till sin ägare, kunde jag dessutom känna mig stolt för att jag hade fixat disken.

image

Hedda har blivit riktigt modig när det gäller vår nyaste familjemedlem. Innan vågade hon inte sig i närheten av Caspian men som ni ser så vågar hon snart titta på honom. Jag har aldrig sett en hund vara så försiktig. Vi har även försökt hålla fram Caspian så hon ska få nosa, men icke sa nicke. Inte ens när vi godkänner det går hon fram. Visst ska hunden veta att den står lägre i rang men hon är så försiktig så det är inte klokt. Hon är så fin och duktig vår Hedda. Hon är världens finaste och klokaste hund. Hedda är så omtyckt av alla våra barn och barnbarn. Det glädjer mig mycket.
Kaoset idag berodde på att först ringde Jocke och bjöd in sig själv, Linnea och Alice på middag. Sen kom Caroline och frågade ifall hon också kunde äta hemma. Jaha, innan var vi sju, sen i verkligheten var vi tio som åt middag, en hund som studsade rundor, en liten vit hund som mest tyckte att allt var jobbigt och sen en söt, liten och glad bebis. Ibland undrar jag hur mina tankar går? Det hade varit bättre att dela upp dem och sen hinna med alla på ett bra sätt, men nejdå, istället utsätter jag mig för stress och en del oro över att Alice skulle glömma att det fanns en liten bebis och hoppa upp i fåtöljen när det satt någon med honom i famnen. Sen stressad över att barnbarnen och Emil springer ifrån hans rum och in i hobbyrummet, samtidigt som de skriker pang! Pang! ….vidare då står Kent och försöker steka biffar. Ibland lullar någon av våra barn ut i köket till honom, antingen för att kolla läget eller ta vatten och då kan Kent få rent fnatt och då höjer han rösten, nästan skriker; Det är ju konstigt, varenda gång jag ska laga mat så ska ni springa i vägen!! Alla som inte är där småfnittrar, samtidigt så kan jag förstå honom. Det är ganska mycket mat som ska serveras.
Sen får Alice inte vara på uteplatsen eftersom hon faktiskt kan hoppa över staketet och då förstår jag att vederbörande håller på att kissa på sig. Det hade nog jag också gjort om en stor, svart och skällande hund hade kommit emot mig. Sen är saken den att Hedda är van vid att springa ut och in. Hon följer antingen mig eller Kent. Så varje gång någon skulle ut och röka, så var blicken fastnålad vid dörren.
Så jag måste ge mig en klapp på axeln idag för att jag faktiskt stannade uppe utan vila, diskade och dessutom fixade jag all kaosen. När alla utom Sandra, Paddy och deras barn hade åkt, då tyckte jag att här blev riktigt lugnt. Innan dess hade jag känt att det var stimmigt med bara de här, men jag har ändrat åsikt om det nu…..haha.
Så nu har jag lagt mig i sängen, delvis för att blogga och sen blir det lite spelande tills ögonen går i kors. Då kan jag somna med ett leende på läpparna över en bra dag överlag, trots mitt handikapp. Alltså går det att ha roligt och inte ta så allvarligt på allt. En viktig lärdom för mig i mitt letande efter Mia.
Jag glömde att jag har varit och handlat också. Se där, jag har ju varit riktigt duktig idag.
Nu däremot så tänkte jag avsluta inlägget med en del nya perspektiv. Jag kramar om er alla och tackar igen för ert tålamod. Som jag har skrivit så många gånger förr så är ni läsare en mycket stor drivkraft och det är jag tacksam för. Sköt om er nu och mys för det är ju fredagsmys. Vi hörs snart igen. Jag har rullat iväg energibollar också till er som behöver lite extra. ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s