Godmorgon, fina och vackra du. Klockan är sju och jag har varit vaken en timme nu. Jag och Mr.Monster tog en dust och för tillfället känns det bättre. Det är fruktansvärt jobbigt på morgonen och det är inte alls roligt. Något som jag också börjat reagera väldigt starkt på är de lite senare kvällarna. Som igår till exempel. Jag har börjat pärla igen, så glöm inte att kolla in galleriet för där lägger jag upp foton. Beskrivning av armbanden finns också såklart.
Nu tillbaka till ämnet kvällar igen. Jo, jag satt och pärlade tillsammans med Sandra, som också älskar det. Plötsligt började högra stumpen värka och det gör den ofta men då har du vanligtvis utsatt den för kyla. Kyla brukar trigga igång just den smärtan. Så jag satte på mig mina tubar, det är gjort i ungefär samma material som bandage, fast dessa är runda. När jag hade trätt på dem så gick smärtan tillbaka, för att återvända trots att jag har de på mig. Sen försökte jag ändra ställning i rullstolen mängder med gånger men monster hade bestämt sig. Det enda som hjälper riktigt bra mot denna kärlsmärtan är att krypa upp i sängen och sträcka ut. Saken är den att jag hmar hittat ett mönster på ett armband som är förbaskat snyggt. Lite mer avancerat än att bara göra ränder. Har jag väl börjat så är det sååå svårt att sluta. Fast då har Monstret bestämt att jag måste hoppa i sängen. Snacka om kalldusch, jag vill vara uppe men det fungerar inte, det gör för ont. Så med en enorm besvikelse var jag tvungen till att hoppa i sängen. Sen hör jag att de andra tittar på en rolig film och det är ännu värre. Jag känner mig övergiven och väldigt ensam. Jag vill också känna gemenskapen och glädjen över att dela något roligt. Jag avskyr att min kropp bestämmer över mig och min hjärna. Det går inte att komma förbi det hur jag än gör. Frustrerande skulle jag vilja påstå. Jag måste gå och lägga mig, och det är avskyvärt.
Det är nästan alltid den högra stumpen och den stumpen har jag minst ont i. Jag har provat precis allt, sitta och hänga med benet brukar alltid hjälpa när jag har kärlsmärta, men inte ens det hjälper. Det finns heller inget smärtstillande som hjälper. Det är bara sängen.
Men nog om det. Jag har inte bloggat på ett par dagar för på dagarna har jag pärlat, sen när kvällen är kommen så pärlar jag rätt länge, sen kommer smärtan och då är tanken att jag ska blogga i sängen på mobilen. Men då är klockan så mycket att Emil kryper i säng och då lånar han alltid min mobil. Jag är stolt över mig själv för att det äntligen var roligt. De armbanden som är gjorda tar lång tid fast det är enkla mönster. Just nu håller jag dock på med ett mönster som är riktigt roligt och fräckt. Jag hoppas bli färdig med det idag, så ni kan få se det antingen idag eller imorgon.
Denna veckan börjar alla möten och passa massor med tider igen. Det är lätt att missa något nu när det är så många. Det är bara idag det är ledigt, sen är det dags igen. Idag ska här städas. Inte jag direkt då. Jag får göra det jag kan. Sen är det dags för Sandra och Paddy att åka hem. Vi har haft det riktigt trevligt, vädret har dock inte varit det bästa men vi har försökt hitta på lite roliga saker med barnen ändå.
Jaha, detta inlägget blir inte så långt. Jag ska berätta om armbanden. Det gröna är gjort i tekniken peoyte, det är tjeckiska glaspärlor som vi har använt. Knäppet på båda är samma, utan nickel. Det gröna kostar 120 och det andra som är mindre kostar 80 kronor. Vill ni fråga mer eller är intresserade av att köpa så kan ni skicka ett sms eller ringa. Ni når mig på Facebook också. Det nummer jag nås på är 0721-674721 och jag har lagt upp foton och till försäljning på sidan En liten önskan. Varje peng som kommer in kommer oavkortat gå till det. Alltså En liten önskan.
Jag avslutar inlägget här och glöm nu inte att titta på armbanden. Jag kramar er alla, skickar iväg de vanliga energibollarna för er som behöver. Sköt om er nu så hörs vi snart igen ❤ ❤ ❤
Kampen för livet 
Godmorgon min fina vän.
I dag har jag varit riktigt morgonpigg. Gick upp strax före sex och åt frukost tillsammans med maken. Sedan gick jag ut med hunden. Det var så skönt ute, att jag verkligen njöt. Luften var frisk och inte så kall. Det var alldeles tyst, vi mötte bara en bil. Stannade vid några hallonbuskar, där det var fullt av röda hallon. I vanliga fall hade jag nog plockat fram en påse och plockat och delat med mig. Icke i dag, jag plockade ett i taget, stoppade hallonet i munnen och bara njöt.
Just hallon väcker så måmga minnen hos mig. Under hela min uppväxttid och även som vuxen, har jag haft nära kontakt med min mormor. Hennes tomt inringades av en fyra meter bred hallonhäck. Tänk så mycket hallon jag har ätit och plockat. Nu hörde jag t o m mormors röst i huvudet som sa, bra Lena tänk för en gångs skull bara på dig själv och njut av vartenda hallon. Min älskade mormor dog veckan innan vårt fjärde barn föddes. Sorgen som slet i min kropp, lindrades lite av den lilla pojken som sov i min famn.
Efter hundpromenaden har jag betalat räkningar. Så tråkigt att se hur lönepengarna minskar med varje räkning som ska betalas.
Ditt senaste inlägg var så inspirerande. Åh, vad roligt och mysigt det skulle vara att få sitta tillsammans med dig och pärla. Det låter så roligt och avkopplande. Att få sitta tillsammans med en vän, kanske småprata lite, skratta åt något knäppt som har hänt samtidigt som händerna är sysselsatta, så himla mysigt. Fy, vad det är trist att du bor så långt bort. Annars hade jag hämtat dig nu, lagom till påtåren. Har arbetat på en rehabenhet tre år så förflyttningar och toabesök är inget konstigt eller besvärligt för mig.
Stor kram till dig från din vän Lena
GillaGilla
Hej min vän, förlåt för det sena svaret. Visst hade det varit trevligt om vi kunde suttit tillsammans och pärlat. Det hade jag också gillat. Det blir lite ensamt vid köksbordet men samtidigt är det en form av terapi, då jag låter tankarna flyga fritt när jag pärlar. Det är alltid något som jag behöver tänka över och då är det perfekt att sitta och koppla av med pärlorna. Visst måste jag vara fokuserad ändå men det är inga större bekymmer, inte nu när jag har gjort det så länge. Jag tänker mycket på framtiden. Jag hoppas så innerligt att min ansökan om personlig assistans ska bli beviljad. Det skulle vara så skönt med två inkomster igen. Slippa ha ont i magen, var och varannan dag. Som denna helgen kommer gå åt att fundera hur vi ska överleva tills vi får loss lite pengar. Skrämmande är att jag just nu inte vet. Jag har inte en aning om hur vi ska lösa det. Än så länge så har vi aldrig behövt gå hungriga och det löser sig nog denna gången också men jag avskyr att ha det så här.
Det lät som en lyckostund när du plockade hallonen och åt av dem samtidigt. Jag saknar naturen något så fruktansvärt. Det är just för tillfället ett hinder som inte går att ta sig över. Kanske senare, men inte ännu. Det finns många sådana hinder, som får vänta. En dag ska jag ha klivit över alla, det lovar jag.
Nu hoppas jag i allafall kommit över det hinder jag mötte när jag började pärla. Jag måste blogga för jag mår så mycket sämre när jag inte gör det, pärlorna måste stå åt sidan den stunden det tar. Jag måste göra så. Bloggen är ju en del av mig och den kan jag inte strunta i.
Vi hörs snart igen. Kram du fina ❤
GillaGilla
Hej
Fick du min adress? Haft strul med att kunna kommentera. Vet inte vargör. Hoppas att denna kommentar kommer iväg. Skriver adressen igen ifall den kommit borta
Elisabeth Andersson
Västra Järnvägsgatan 6
38735 Borgholm
Kram kram
GillaGillad av 1 person
Hej hjärtat. Förlåt för jag inte har hört av mig. Jo då jag har din adress, det är bara vår ekonomi som strular riktigt rejält. Jag hoppas få loss pengar nästa vecka och då skickar jag vinsten på studs. Hur mår du nu? Kramar
GillaGilla