Lördag idag

aja
Så här fint ligger de bara när vi har sagt till på skarpen. Deras lek spårar ibland ut

Hej fina du. Då var det lördag idag och idag har vi städat. Jag har gjort vad jag har kunnat och nu ser det bättre ut i allafall. Jag har inte pärlat alls idag, men ska snart börja. Jag skulle vilja göra något eget men jag måste fortsätta med beställningarna. Jag har faktiskt köpt och beställt nya pärlor. Det blev 12 färger av de minsta pärlorna och det ska bli roligt att testa göra smycken i dem. Just örhängena som nu för tillfället blir stora kommer bli mer normala och då är de lättare att sälja också, så jag väntar med spänning.

Idag har vi haft Alice i en vecka och bara en vecka kvar. Hon är inga problem att ha här hemma utan det är när hon ska gå ut som problemet börjar. Jag lider med Kent för jag blir ju inte drabbad. Fast de har i allafall roligt när de leker och ibland går det höga vågor mellan dem och då får vi avbryta leken.

Min hälsa är som vanligt. Såret finns kvar och det är samma förbaskade smärta som finns kvar. Det verkar till att vara den vanliga infektionen som har blossat upp. Stafilykockerna är kvar och de borde vara borta nu. Däremot så har jag haft ett smärre helvete med våra pengar som vi har väntat på. Jag väntade mig att anhörigbidraget skulle vara hos mig den 25:e men det var inte där. Jag fick besked på att det var skickat och det skulle komma på en avi och därmed skulle det kunna ta en eller två dagar extra. Jag fick köpa den förklaringen, för det var ju ändå enhetschefen jag pratade med. Fast jag var skeptisk, för jag har fått betalningar på avi innan och det har aldrig kladdat innan. Jag väntade i två dagar och det kom inga pengar. Jag fick prata med chefen igen och nu bad hon om ursäkt, för det hade blivit fel. Jag sa ju det!! Så till slut fick jag rätt och de fick sätta in pengarna med en gång. Sen när jag kollade min utbetalning ifrån FK så visade det sig att jag inte hade fått för hela månaden och jag ringde dit. Då hade inte läkarintyget kommit in och det innebär att jag får skicka det själv eller ringa kärl och be dem skicka det elektroniskt. Alltså, det är väl ändå konstigt att vi ska drabbas av allt. Sen skulle jag sätta över pengar till Jocke, de är i Turkiet, och det visade sig att jag inte hade gjort en överföring till honom på evigheter så det blev att jag satte in pengarna på ett konto som inte finns längre, så nu måste vi lösa det också. Jag måste vara otursförföljd. Både när det gäller pengar och min hälsa, det tar ju aldrig slut.

Det blir att åka till Hässleholm nästa vecka igen och träffa läkaren. Jag kan bara säga att jag är så trött på att ha ont. Jag vet att smärtan som jag har kommer stanna kvar, resten av livet. Inte riktigt all smärta men det mesta av den. Jag försöker att inte tänka på det för då blir jag ledsen och det vill jag inte. Att jag fortsätter vara positiv är viktigt. Jag känner dock att jag börjar tappa lite i humöret. och det beror nog delvis på att jag har infektion i kroppen. Det är bara att fokusera på att bli frisk, allt annat får liksom stå åt sidan. Det negativa med till exempel pengarna får helt enkelt rinna av mig som vatten på en gås. Det finns ingen mening med att fortsätta fundera på det. Fast en del av mig skulle vilja gå vidare med det. Varför ska de alltid komma undan med sådana här saker, de har ingen rätt att behandla folk på det viset. Hade de lyssnat på mig från början när jag sa att det var underligt, så hade jag aldrig behövt bli irriterad över det alls. Det säger egentligen sig själv, bankgirocentralen brukar aldrig göra sådana fel. Begär kommunen en utbetalning till den 25:e så brukar bankgirocentralen skicka ut avin tidigare men med ett utbetalningsdatum, och det sa jag också men nej då, de hade skickat en begäran och sen var det bra med det. Jag önskar att jag inte var så snäll alla gånger, men jag har svårt för att säga ifrån. Det har blivit något bättre men riktigt bra är det inte. Nej, nu ska jag lägga det åt sidan för nu är det lördag och dags för att mysa.

Ha nu en fortsatt bra lördag, så hörs vi snart igen. Kram ❤ ❤ ❤

Hässleholm igen….inget kul alls

uggla
Halsbandet med ugglan är klart och det var riktigt roligt att göra

Hej du fina. Igår kväll vid elva, så satte jag det sista stygnet till detta halsbandet. Jag har älskat varje stund när jag har sytt det. Tänk på att jag gör fler djur än hundar. Jag har en kossa som beställning redan och jag kommer älska att göra den. Jag längtar tills det är dags för den att göras men jag har några beställningar innan dess. Alla beställningar är roliga på sitt vis, huvudsaken är att jag får göra det jag älskar mest och det är ju att pärla.

När det gäller min hälsa så är det mest skit.Såret är infekterat igen, fast jag äter antibiotika. Det blev så när de stoppade sårbact i såret, dagen efter så mådde jag inget vidare och såret var svullet och rött. Det skulle inte förvåna mig om jag resistent emot den sortens antibiotika, för jag har ju ändå ätit dem i över ett halvår. Men vi får väl se vad som händer. Väl i Hässleholm så konstaterade sårsköterskan att det säkerligen var en ny infektion. Så det blev en ny odling, nya prover och läkarkontakt igen. Hon skulle prova att nå min läkare och så ringer hon tillbaka till mig, för eftersom skelettet är synligt så är det kanske så att de måste skrapa skelettet. Jag kan säga att det gör förbaskat ont!! Det är inget jag har lust att göra alls men är väl så illa tvungen. Jag vill ju bli frisk. Sen träffade jag kvinnan som har köpt ett par husky örhängen av mig och de ska skickas vidare till Alaska. Du ska tro att jag känner mig mäkta stolt över det. Sen om hon fick ett foto så skulle jag kanske få ett, det hade varit en stor ära. Jag blev väldigt glad över att hon var nöjd med dem också, det känns bra.

När vi kom hem efter Hässleholm så blev det en snabblunch i pastavagnen för sen skulle Hedda trimmas klockan två.

Hedda och Alice
Så här fint sitter Hedda och Alice när de väntar på godis. Känner ni igen Hedda? Jag kan säga att det gjorde knappt jag…haha

Så här fin blev hon när hon var nyklippt. Sen kunde jag sätta på henne det nya halsbandet som jag gjort i peyote. Riktigt fin blev hon. Nu när hon är klippt så kort, så fryser hon ibland och imorse ville hon inte gå upp ur sängen. Det var ju varmt och mysigt där. Alice är inte vår hund men det vet du redan. Jag kan säga att det är inte världens enklaste sak att passa den hunden. Det är lite enklare nu än innan och det beror på att nu kan de iallafall leka med varandra. Innan så gömde sig Hedda under allt hon kunde och Alice stod bredvid och tittade. Fast tiden går fort och snart har det redan gått en vecka. Hon kommer sova i någon dag när hon kommer hem, det lovar jag.

Idag är det dags för läkare för Emil, det är mer som en information angående hans epilepsi och det känns skönt att få svar på de frågor som jag har. Det har hunnit bli en del frågor som ska besvaras. Sen är det inga fler möten och måsten denna vecka och det känns underbart. Nu ska vi bara städa också. Varje gång vi ska städa så kommer något i mellan, jag avskyr att börja städa och sen ska vi iväg och när vi kommer hem så ska vi fortsätta städa. Jag fungerar inte alls så. När det är bestämt att vi ska städa så vill jag göra det utan avbrott, så det blir väl dags att börja i eftermiddag och så får vi ta resten imorgon. Jag skriver vi, men det är inte så mycket jag, lite kan jag göra men det är mest Kent som städar och jag hejar på.

Det ska bli riktigt skönt med fredag. Denna veckan har det varit mycket möten och tider. Veckan har därför bara sprungit förbi och det är lite läskigt när det går så fort. Jag väntar fortfarande på mitt anhörigbidrag som skulle varit här den 25:e, förklaringen var att tack vare det blev en manuell betalning via bankgirocentralen så skulle det ta en eller två dagar extra, trots att det är mer än en vecka sedan det skickades. Jag fattar ingenting. Sen har jag fyllt i en blankett med vårt kontonummer och skickat in i juni!!! Men då var hon på semester och det var absolut ingen annan som kunde göra det. Nästa utbetalning ska komma på vårt konto.

Sen väntar jag fortfarande på beslutet om personlig assistans. Hon som skulle ta beslutet hade bara fram till idag för sen skulle hon på semester igen och hon lovade att det skulle vara klart tills dess. Jag ansökte i mars-april och det ska ta upp till 3 månader, visst säger jag. När jag sen ringde idag för att prata med henne så visade det sig att hon redan hade gått på semester men att beslutet var ivägskickat, dock kunde hon jag pratade med inte säga vad beslutet var för jag var tvungen att vänta på brevet. Det kan, om jag har otur dröja ända fram till tisdag nästa vecka. Så jag är något frustrerad på kommunen.

Nu så måste jag avsluta detta inlägget för det är dags att göra sig i ordning för läkarbesöket. Ha nu en fortsatt trevlig torsdag du fina. Många kramar sänder jag iväg så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

Det kan bara inte vara sant…men jo, det verkar så.

wpid-20150821_224145.jpg
Detta var min senaste beställning…Det ska vara rasen Fransk Bulldog och jag hoppas att ni ser det.

Godkväll du finaste. Jaha då var det redan lördag. När jag vaknade imorse och skulle rulla på toaletten så kände jag en smärta som var fruktansvärd i den vänstra stumpen. Jag försökte flytta den men då var jag tvungen att skrika, vad i ….. var det frågan om? Jag försökte kisa i mörkret för att se ifall jag kunde se något, det enda jag kunde se var att kompresserna hade blivit dubbla så stora. Jag tyckte det var lite konstigt men tänkte att jag skulle lägga om det när jag hade varit på toan. Jag flyttade över till den andra stolen och rullade in. Samtidigt ojade jag mig när det rörde sig det minsta. Smärtan var djävulsk, jag det är den fortfarande. När jag hade satt mig i sängen igen så tog jag av kompresserna och så att sårbacten som skulle vara inne i såret nu låg på kompressen och sen fick jag en chock när jag tittade på såret. Huden runtom var röd, det var dubbelt så stort runtom såret och huden hade feber. Vad fasen!! Det är jätteinfekterat igen, detta trots att jag har antibiotika och det ska inte kunna hända. Så idag har jag legat massor för jag mår inget vidare alls. Detta var inte vad jag hade tänkt mig. Utan jag hade nog mer i tankarna att det skulle bli bättre, inte sämre. Det kan ha med besöket i Hässleholm att göra. Hon petade ju in sårbacten i såret med en lång pinne, det räcker att där var den minsta bakterien, för nu när jag går på antibiotika så är kroppen mycket känsligare. Detta känns inte rättvist alls. Alla såren på den stumpen läkte ju jättefint och det var helt läkt när jag blev utskriven, så blir det så här. Till saken hör att jag vet precis hur min kropp fungerar och när antibiotikan inte vill ta det så brukar jag få ta det intravenöst för att det ska hjälpa. Det fattas ju bara att jag är tvungen att bli inlagd för att bli av med infektionen. Så just nu är jag så besviken och förbannad, för varför ska detta hända mig? Har jag inte haft tillräckligt med bekymmer? Nej, men det är lugnt, kasta mer på Mia, hon fixar det nog. Vad tycker du? Har jag inte gjort mitt? Som vanligt finns det inget mer att göra än att stå ut. Jag avskyr att ha feber, det är banne mig inte roligt alls och nu vet jag inte när det går över till det bättre. Annars när man behöver ta antibiotika så vet man att det blir bättre efter ett par dagar när medicinen kickar in. Spännande att se hur detta går?

För övrigt så har jag mått toppen den senaste tiden. Det har varit en leende Mia ifrån morgon till kväll och det har också varit ganska många sena kvällar och det har jag inte fixat innan, det har varit skönt att få känna sig ”normal” igen. Jag har haft mer energi än på mycket länge och börjat se fram emot saker som händer senare. Det har jag inte gjort på över ett år sen. Ska nu detta raseras för att min kropp inte pallar trycket. Jag trodde att min motståndskraft var bättre än så,men nej, kroppen orkade inte med en liten bakterie till, eller var den som ett monster. Vad vet jag? Det får bli som det blir, inget jag gör kan ändå förändra situationen.

Vi har fått äran att passa en krabat som har namnet Alice. Hon är hårig och svart. Det är Jocke och Linneas lilla baby, ja fast jag vet i katten om jag kan säga att hon är liten längre. Alice är ju deras vovve. Själv har de passat på att fly Sverige, är det inte för jäkligt. Så är det i alla fall, de är i Turkiet. Rättare sagt är att de är alldeles strax i Turkiet. Då passar de på att lämna hunden hos oss. Nej då, lite skämt och lite allvar. Det är skojigt att passa henne, hon är bara lite ouppfostrad och det är inte vi vana vid. Vi är vana vid vår fina Hedda och hon lyder minsta vink. Hedda anser just nu att vi är de värsta människor som finns, komma dragandes med något så stort, som dessutom har mage att tro att hon skulle leka. Skulle hon, som är så fin och vår prinsessa, leka. Nej, inte en chans i världen. Det ser så roligt ut när Alice sträcker fram sin rumpa till Hedda, så lukta nu så vi kan leka någon gång….haha. Hedda blir rent upprörd över detta påhopp. Sen i kväll så vågade Hedda fram till Alice, med svansen högt och lyfta öron trippade hon fram till Alice. Vi hade precis platsat henne på filten. Hon sticker fram fort som fasen och sen under bordet igen, detta upprepar hon mängder med gånger, så det ser ut som hon vill leka. Förmodligen vill hon det också, men Alice använder sina tassar väldigt mycket när hon leker och det gillar Hedda inte alls. Så hon vet precis hur hon ska göra för att få igång Alice och sen sticker hon under bordet för där når Alice inte henne. Hahahaha, ja det har varit kvällens höjdpunkt, kan jag lugnt säga. Så vi får väl se hur det blir i slutändan, kanske de kan leka fint då.

Vad hittar ni på i helgen då? Det har varit ett enastående väder de sista veckorna och det gäller att passa på när det finns tillfälle till njutning. Jag kan säga att mina tankar har gått väldigt mycket åt det blöta hållet. Jag håller på att bli tokig av det, jag vill bada. Tankarna på att slänga sig i en avsvalkande sjö och simma, håller på att göra mig knäpp. Känna vattnet omsluta kroppen, samtidigt som man tar några simtag framåt. Det svalkar av din kropp precis lagom, inte så att man fryser utan det är behagligt. Det enda man hör är sin egen andetag och simtag. Världen utanför har man stängt av för att njutningen över att vara tyngdlös är så stor. Så du kan tro att detta är något jag längtar efter så grymt mycket och det går inte att genomföra. Så egentligen våre det bäst att strunta i att tänka på det men det är inte så lätt.

Nu så fina du, vet du hur min dag har varit på ett ungefär. Jag avslutar mitt inlägg här för ikväll. Många, massor av kramar skickar jag till dig. Du får gärna fortsätta dela dem vidare. Finns det någon som mår dåligt som jag och behöver lite extra energi, så vet ni att det är bara att sträcka ut era armar och ta emot de energibollar jag skickar. Ha nu en fortsatt trevlig lördag. ❤ ❤ ❤