Vi väntade och väntade…Jag har sårbilder med i bloggen idag

Anna i Frost
Jag kunde inte vänta, jag måste få visa henne. Det är Anna i Frost. Den är inte klar ännu, men snart så.

Godkväll allra finaste du. Så var det kväll igen och dessutom väldigt sent. Som vanligt så är jag vaken trots att jag borde ha gått och lagt mig. Men jag kan liksom inte få nog. Det är alltid så mycket som jag vill göra. På fotot så ser du det projektet som jag håller på med för tillfället. Hon är snart klart men än är det några varv kvar. Bara mönstret tog mängder med timmar. Sen ska den övre delen minskas så att den blir spetsig och sen ska där vara en stor pärla som det kommer ut två band ur. Det är de banden som man ska lägga över sidan man slutade på. Så det är ett bokmärke. Det är alldeles för brett för att vara att armband och det passar sig kanske inte på vuxna heller. Så det enda alternativet blev bokmärke. Kanske kunde det ha varit nyckelring också men det passar bättre som bokmärke. Jag älskar att hålla på med sådana här mönster. Det är därför jag älskar att göra olika raser också.

Idag har vi väntat och väntat. Maskinerna kunde komma allt mellan 9-17 så det var några timmar. Klockan 3 så dök de äntligen upp. Direkt när det var installerat så satte vi igång en maskin tvätt. Så oerhört lyxigt att kunna tvätta precis när vi vill. Vi är jättenöjda, såklart.

Efter vi hade gjort det så var det dags för den dagliga promenaden. Det var kanonväder ute men väldigt kallt. Det känns att hösten är här nu. Det gör mig absolut ingenting. Tända ljus är det finaste jag vet, mysigast också. När jag är lite trött på morgonen så är det så mysigt att tända ljusen och bara njuta av det härliga skenet. Jag älskar verkligen ljus.

När vi kom hem så var det dags att göra maten. Idag bjöd Kent på pizza. Det var så gott, vill jag lova. Efter maten så väntade pärlorna. Idag fick jag göra om det mesta på mönstret för att sladden åkte ur datorn och batteriet fungerar inte alls så när det händer så stängs datorn ner. Jag kan inte spara de mönster jag gör utan datorn är tvungen att vara igång medans jag gör mönstret. Så jäkla irriterande, för hade det inte hänt så hade jag nog varit klar med Anna idag. Nu hann jag inte med henne ikväll heller och det innebär att det blir någon timmer imorgon också. Vi har inget uppbokat imorgon heller så då ska hon banne mig bli klar. Sen har jag inte en aning om vad jag ska göra härnäst. Jag får tänka lite över det. Har du något förslag kanske??

Ikväll är jag trött så efter jag har snackat färdigt med dig är det sängen som kallar. Det är inte lönt att sitta uppe bara för att jag kan, det är bättre att sova, sen kan jag vara lite piggare imorgon också. Det hoppas jag i alllafall.

Jag har funderingar på att göra de figurerna som är populära i Frost men jag måste kolla till marknaden först. Det är inte så skoj att lägga upp när ingen vill bjuda på det. Det känns som ett misslyckande. Jag kommer fortsätta med mina priser.

Nu så är jag tvungen att avsluta detta inlägget för denna gången. Annars så somnar jag framför datorn och det vore inte så kul, då hade jag nog fått en bula i huvudet. Jag skickar iväg mängder med kramar till dig och energibollarna följer efter….Sköt nu om dig själv och de dina. Vi hörs snart igen. Nedanför så lägger jag ut ett par foton till. Kram kram ❤ ❤ ❤

såret
Så ser såret ut nu. Det är skelettet som du ser i såret. Det är lite större nu….Usch säger jag
uteplatsen kväll
Uteplatsen by night…det är faktiskt mysigt med det söta trädet.

Imorgon är det dags…..

heddalek
Har ni sett något så sött…

Godkväll du fina….På fotot så ser du en liten kille som leker med Hedda. Denna leken varade en bra stund och de var för söta tillsammans. Han tog bollen och kastade sen iväg den till henne. Hon var så försiktig med honom. Det var nästan jag fällde en tår för det var så vackert samspel dem imellan. Precis som de förstod varandra. För övrigt så älskar Hedda när vi kastar ut bollen utanför uteplatsen. Hon kutar ut som en pil och hämtar den och ibland så tar hon några extrarundor på gräsmattan och de som ser henne skrattar så gott. Hon är fantastisk vår Hedda.

Nu har vi så fint på uteplatsen. När vi kom ut imorse så såg vi att de hade tagit den stora busken på andra sidan av vår uteplats. Vilken lättnad!! Det blev så mycket ljusare och det ser genast ut som vi har en större uteplats. Jag är väldigt nöjd med vår uteplats än så länge. Nästa sommar ska det finnas mängder med blommor och ting. Det ska vara riktigt vackert. Nu så är det inte mycket lönt att skaffa krukor och blommor, så det får duga så länge. Jag lägger ut foton längst ner så du kan se både före och efter.

Imorgon är det dags. Imorgon kommer tvättmaskin och tumlare hit. Jag har längtat så ända in i…..Det ska bli så skönt att kunna tvätta det jag vill och slippa se de fyllda tvättkorgarna. Det finns så mycket jag kommer tvätta. Kuddar, täcken, plädar och gardiner. Nu är det ingen brådska längre utan nu kan jag ta det i min takt. Det var tur att jag sökte i just den fonden. Sedan idag så hittade vi en Tassimo, en kaffemaskin, till ett väldigt bra erbjudande.. Om du köpte 10 paket med kapslar så fick du maskinen på köpet. Då hade de sänkt kapslarna till 99 kronor för 2 stycken. Så för mindre än 500 kronor fick vi 10 paket kapslar och maskinen. Det var så bra att det inte gick att motstå. Så ikväll har vi druckit lyxkaffe och Emil har druckit Marabous chokladmjölk. Du kan tro att jag njöt i fulla drag. Så idag har det varit en bra dag.

Projektet jag håller på med börjar närma sig slutet, så skönt. De sakerna jag lägger upp på Tradera är sålda. Det känns skönt att veta att det uppskattas. Det finns människor som vill ha det jag gör. Det känns riktigt bra. Jag kommer fortsätta lägga upp där. Jag kommer aldrig få betalt för det jag gör, alltså timpeng och så vidare, men det struntar jag i. Jag får göra det jag älskar och det är inte alla som kan göra det.

Vi har börjat med Emils epilepsimedicin nu och det verkar inte som han blir vidare trött av den och det är ju bra. Nu är det snart dags att dubbla mängden av hans andra medicin. Han kommer nog känna en stor skillnad. Det kommer vi också göra, tror jag i alla fall. Just nu så är det ganska jobbigt. Han gör ljud hela tiden och det låter hemskt. Han är så totalt ofokuserad på det mesta. Jag känner så väl igen det. Precis så var han innan vi började medicinera. Det tar väldigt mycket på oss, det känns ibland som att vi går på tå för att han inte ska få något utbrott. Numera så åker saker i golvet och in i väggen när han får ett utbrott. Det var inte så innan. Visst var det jobbigt när han blev arg, men han kastade inte saker runt omkring sig då. Ibland så kommer tårarna, ibland blir det bara för jobbigt. Speciellt när han ”vaknar” upp, då får han så stor ångest. Han kan sitta och vagga sig själv fram och tillbaka, samtidigt som han säger, jag hatar att ha ADHD, vad har jag gjort, fan..fan.. Man kan se på honom hur han kämpar med sin ilska och framförallt med sin ledsamhet. Så ibland blir det för jobbigt helt enkelt. Samtidigt så kan vi inte låta han göra som han vill. Det viktigaste för att Emil ska fungera är rutiner. De måste vi hålla stenhårt på och det verkar som han känner sig trygg med det. Sen har Prisma hjälpt oss grymt mycket. Vi har lärt oss jättemycket och det har Emil också. Det är skönt att vi får behålla den hjälpen. Vi har uppnått många mål som vi har satt upp och det är bevis för att det fungerar.

Då fina du så är det dags att avsluta detta inlägget. Bloggar jag inte imorgon så sitter jag väl framför tvättmaskinen och tittar på när den snurrar…..hahaha…nej då, riktigt så allvarligt blir det nog inte. Fast det ska bli riktigt skönt. Sen för övrigt så har vi inget uppbokat imorgon utan dagen är som ett oskrivet blad än så länge. Mängder med kramar skickar jag till dig. Energibollar skickas samma väg. Sköt nu om dig själv så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

Då var allt som vanligt igen..

rottis
Då var rottweilern klar…

Godkväll allra finaste du. Då var allt som vanligt igen. Samma blogg som innan, precis som det ska vara.

På fotot så ser du mitt senaste projekt, en rottweiler. Jag trodde jag skulle bli gråhårig innan jag fick mönstret som jag ville ha det. Sen när jag väl var nöjd så var det för stort för örhängen och därför blev det en nyckelring. Jag blev ganska nöjd med den. Så nu finns den på Tradera, så får jag se ifall det finns något intresse för denna vackra ras. Skulle du vilja ha den så kostar den 100 kronor och det är för att den är större och därmed fler pärlor och timmar. Nu har jag satt igång ett annat projekt såklart. Det mönstret har tagit hela dagen. Mängder med timmar alltså, så det gäller att rita av det sen och skriva mönstret så det inte går förlorat.

Dagen idag har varit så mycket lugnare än igår. Jag var helt slut när kvällen kom, så det blev sängen ganska tidigt. Det märks att jag inte har samma energi som innan. Idag kom Jocke och Linnea förbi med kläderna de hade handlat till Emil. Jag blev helt salig över två par mysbyxor, så slipper vi bråket med jeansen. Han vägrar bestämt att ha jeans på sig, alltså. Det är varje morgon som det blir tjafs om byxorna. Så därför var lyckan stor när vi fick två mysbyxor. Sen har vi sagt att vi får gå till Stadium eller Intersport och köpa ett par träningsoveraller till honom. Jag vill ju inte att han ska bli retad i skolan över sina kläder. Det får absolut inte hända, då får det kosta lite extra istället. Nu vet jag att morgonen är räddad och jag slipper bråka med Emil imorgon bitti. Det kanske blir tjafs om något annat, det vet jag inte tyvärr. Det är lite jobbigt nu för tillfället när Emils medicin dos är för låg. Det kommer bli rena himmelriket när vi har höjt dosen. Sen att han får utbrott, det kan vi aldrig förhindra, men de blir inte lika våldsamma.

Sen när vi var på väg att gå ut och gå, handla lite, så kom Caroline på besök. Hon gjorde oss sällskap till Willys och sen stannade hon en liten stund. Så det blev lite snack och mys med lilla Caspian. Han växer så det knakar, alltså. Han är ett matvrak. Det är skönt att det är på det hållet och inte andra.

Sen för övrigt så har det inte hänt så mycket här idag. Jag har mest suttit i hobbyrummet hela dagen och gjort mönstret. Jag tänkte inte avslöja riktigt ännu vad det är. Det får bli en överraskning….

Lyssnade du på låtarna igår? Jag gjorde det, mer än en gång. Mest för att få minnas. Sen spelade jag annan musik på Spotify och jag blev så sugen på att dansa. Jag dansade på mitt vis, för det gick bara inte att sitta stilla. Musiken gjorde mig glad och fick mig att känna lycka. Jag älskar sådana stunder när jag får känna ren och skär lycka. Det är minsann inte alla förunnat. Jag känner mig mer och mer lycklig för varje dag som går. Det är bara ibland som sorgen faller på och då ägnar jag all min tid till att ta hand om den, för annars fastnar jag där istället. Många saker som inträffat har gjort mig mer eller mindre känslosam. Vissa saker kan jag knappt tänka på utan att tårarna kommer, fast jag stunden innan kan ha varit glad. Att mista vissa vänner är en sådan sak. Jag kan minnas saker som vi gjort tillsammans, vilken glädje som fanns. Nu finns det inget kvar av det. Det känns ibland som jag är halv….nu måste jag lära mig att leva med den känslan. Det ska säkert gå vägen. För varje dag som går, så borde det falla undan mer och mer. Jag hoppas på det. Sen finns det en sak som jag bara inte kan berätta, och skulle jag göra det så skulle jag behöva uppleva det igen och det kan jag inte för allt i världen göra. Jag skulle dö av sorg då. Det minnet försöker jag lägga så långt bak jag kan i hopp om att det en dag ska kännas bra att tänka på det. När jag är redo så kommer jag berätta om det och då är jag färdig.

Nu är klockan en hel del så nu är det dags att avsluta detta inlägget. Många kramar skickar jag iväg till dig, energibollarna studsar också förbi. Var nu rädd om dig själv, så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤