Suck…..Hässleholm igen.

border
Så var det en ny vovve i familjen, en Border terrier.

Hej, allra finaste. Vovven på fotot är en beställning och det är en border terrier som är gjord med de nya pärlorna. De är så små, men de är roliga att sy med för de är så jämna i storleken. Dock saknar jag tyngden som det är i glaspärlorna. Jag kommer fortsätta att sy mycket med dem också så det beror lite på vad jag ska göra.

Jaha, idag har vi varit i Hässleholm och det var inget roligt idag heller. Såret har ökat ytterligare i storlek. Läkaren var också där idag och hon ville nipsa i skelettet men nej, där går min gräns. Förra gången de gjorde det så fick jag lokalbedövning, men det hjälpte inte ett dugg och då låg jag och skrek. Så jag nekade snäll men bestämt. Istället fick jag lova att använda silikonhylsorna så mycket jag kunde. Jag ska börja idag så får jag se hur det går. Saken är den att jag faktiskt vill börja använda mina proteser. Tiden springer iväg och jag ska dansa när jag fyller 45 i oktober. Det ska jag göra oavsett, Kent får agera stöttepelare.

Nu till en sak som smärtar mig otroligt och jag har inte orkat berätta det innan. Jag blev nekad personlig assistans, det är till och med så illa att jag har inte orkat läsa papperna som följde med avslaget. De anser att jag är för frisk. När jag har kommit förbi det första hindret så kommer nästa. Det är alltid så. När jag lyckats resa mig igen så sparkar någon undan fötterna. När jag orkar så ska jag ringa och fråga hur jag ska fixa att börja arbeta igen. Vem ska hjälpa mig när jag behöver gå på toaletten, till exempel. Här hemma så kan jag larma, sen får jag vänta tills någon kommer. Än så länge kan Kent hjälpa mig, men vad händer när han ska börja jobba. Sen kostar det något så fruktansvärt och var ska vi ta de pengarna ifrån. Nej ibland känns det så tungt. Nu måste jag se till att det går bra med proteserna för annars vet jag inte hur det ska se ut i framtiden. Jag har liksom inte tänkt mig att gå i pension redan. Jag är inte sjuk i huvudet utan i benet. Dessutom kommer jag ju bli tokig om jag ska gå hemma. Visst är det roligt att pärla men inget jag kan leva på. Jag kan med lätthet säga att det känns orättvist. Hur sjuk måste man vara för att få personlig assistens egentligen? Kent säger till mig att överklaga, men det är ju en historia för sig. Jag pallar inte, helt enkelt. Hade det varit så att jag enbart hade varit amputerad och inte varit fortsatt kärlsjuk så hade jag förstått beslutet men saken är att jag fortfarande har samma sjukdom och risken finns att det blir värre. Så det är inte alla dagar eller timmar för den delen som jag kan ha mina proteser för att mina kärl gör sig påminda. Det är mycket smärtsamt och då går jag ofta och lägger mig för att avlasta och sen kan jag absolut inte ha dem på mig. Det känns som de har glömt bort det. Hade jag inte haft smärtor av mina kärl så hade jag ju kunnat gå igen utan problem. Nej, det är inget roligt alls och det är svårt att se det positiva i tillvaron. Jag försöker dock så mycket jag kan att hitta de små guldkornen. Jag kan med lätthet säga att pärlorna gör mycket för mig och bloggen också. Du kanske tror att jag har glömt bort dig men det har jag absolut inte, utan saken är den att jag låter pärlorna ta för mycket tid och när jag kommer på att jag har glömt bort att blogga så är klockan för mycket och jag är trött, rätt dumt va? Nej, bloggen är ju mitt liv. Här finns allt om mig, när det hände och så vidare, och därmed är den en del av mig. Jag ska fundera på om jag ska gå vidare med personlig assistent eller jag ska skita i det. Just nu så orkar jag inte men kanske nästa vecka, vem vet.

Emil har gått i skolan i någon vecka nu och det verkar som det ska fungera. Han är glad och piggare, inga protester längre när han ska gå och det känns som en jättestor vinst. Alltså så har vi inte kämpat förgäves. Jag skulle lätt göra samma sak igen om det behövdes, att få se honom må bra är värt allt. Det är långt kvar ännu innan vi kan ropa hej, men jag kan viska det.

Vi ska börja medicinera honom i morgon för hans epilepsi och då kommer det kännas tryggare. Det är ju inte utan att vi funderar på det och är lite oroliga för att han ska få ett anfall. Igår när han skulle gå till Gamestop och köpa ett spel, så var både jag och Kent lite smått nervösa för förra gången var det där han hade varit när han fick anfallet. Fast nu när jag tänker efter, så visade ju han tecken på att något inte stod rätt till men det är ju så han gör när han är sur eller förbannad också, så vi trodde att han surade över att han inte hade köpt något spel. Det var också konstigt för han gick härifrån halv 6 och vi bor inte alls långt därifrån, så han hade gott om tid. Själv beskriver han det som minnesförlust. När han kom dit så glömde han vilket spel han skulle köpa, så han gick hem. Så hans anfall har nog börjat där men det bröt inte ut förrän senare. När vi försökte prata med han om varför han inte hade köpt ett spel så visste han inte, han kom inte ihåg varför. Men nu vet vi det, om det händer igen.

Nu ska jag och Kent sticka iväg och göra lite inköp så jag avslutar mitt inlägg här. Glöm inte att du kan gå in på mina alster och kolla vad jag gjort hitintills. Sköt nu om dig min fina vän. Behöver någon extra energi så skickar jag iväg ett par energibollar. Många, massor av kramar sänder jag dig och de innehåller så mycket kärlek jag kan ge. Jag har inte glömt bort dig och jag ska försöka bli bättre på att uppdatera bloggen. Vi hörs snart igen ❤ ❤ ❤

2 reaktioner till “Suck…..Hässleholm igen.

  1. Hej! Jag är ny här, väldigt välskriven o intressant fast den nu ofta går i tråkiga händelser! Men vi hoppas allt ska gå framåt. En undran jag har, går de pärla svarta hundar?? Mvh kram karre

    Gillad av 1 person

    1. Hej Karina. Vad trevligt att du är inne på min blogg. Du är så välkommen ❤ Jag ska nog ordna en helt svart vovve också. Vill du ha något hänge, så kan du skicka ett foto så ser jag om det är möjligt. Många kramar Mia ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s