Äntligen så är det klart….

fina2
Äntligen är det klart….

Gomiddag du fina. Äntligen är armbandet klart. Det har tagit en vecka ungefär och det finns runt 3000 pärlor i det. Lägger jag det i solljus så blänker pärlorna som de vore av metall. När jag sydde det sista stygnet igår vid halv tolv så var jag nästan mentalt slut också. Natten var på intåg men samtidigt kände jag mig lycklig. Det är ett väldigt speciellt armband och det kommer kännas väldigt konstigt när det blir sålt. Det kommer alltid gå att beställa för det kan ju bli fint i andra färger också. Fast nu är det dags att fortsätta på mina beställningar så får jag ägna mig åt att designa andra smycken när det är gjort för hur det än är så känner jag en liten inre stress över att beställningarna inte är klara ännu. Jag ska sätta fart idag så hoppas jag att det inte ska behöva ta en evig tid såklart. Det är roligt med olika projekt för annars blir det tråkigt och då tröttnar jag.

Vi ska till BUP med Emil idag och prata med läkare. Det har jag väntat på. De hade egentligen ingen tid förrän i december, trots av vi skulle träffas minst en gång i månaden. Jag kan säga att jag var heligt förbannad när jag inte kunde få loss någon tid förrän i december. Denna tiden är en avbokning, och det blir precis lika bra. Idag har jag ingen lust egentligen att ge mig ut men det är ett måste. Jag har insett att det är ganska bra ibland när det är ett måste för då kommer jag ut varken jag vill eller ej. Imorgon är det dags att storhandla och jag har pratat med fina Ina så vi ska åka tillsammans imorgon. Vi måste ut till Elgiganten och beställa tumlaren och tvättmaskinen också. Förmodligen kommer de nästa vecka då, så spännande. Det känns skönt att fått beviljat det. Det är bra med fonder som jag kan söka i. Trots det så har jag inte gått igenom mer än precis början av fonder. Det är ett litet jobb att först hitta dem och sen söka i dem. Det finns ganska många fonder vi kan söka i men då måste jag först ta tag i mig själv och faktiskt göra det.

Det känns för övrigt som en hel evighet tills imorgon då vi får in pengar. Vi är en aning fattiga fram tills imorgon. Annars har denna veckan som vanligt sprungit iväg och ibland blir jag nästan skrämd över att det kan gå så fort. Jag tycker att jag inte mer än hinner reflektera över att det är måndag innan det plötsligt är torsdag-fredag. Det är nog så att jag är ganska lycklig just nu. Det mesta fungerar än så länge. Skulle Kent däremot börja jobba så blir det kaos. Det enda jag skulle vilja är att mitt monster flyttar. Det är nog en omöjlighet. Monstret har flyttat in för att stanna, avskyvärd som bara ett monster kan vara. Våra möten är aldrig välkomna, och de är aldrig förutsägbara heller. De bara är….Just nu till exempel så är det äckliga fanskapet vaket. Det sliter och drar i mina sårkanter så det känns som det ska spricka upp. Klorna sitter fastetsade i mitt skelett och monstret flyttar benet upp och ner. Trycket i stumpen är så stort att det är svårt att andas. Det gör mer ont för varje andetag. Monstret blåser eld på min stump och det bränner, bränner och tårarna svider nu i ögonen. Förbannat!! Förbannat också!! Släpp taget om min stump. Men nej, monstret tittar på mig med sina glasartade, fula och genomträngande ögon. Jag tror att det hånler när det gör som mest ont. Efter svedan så kommer en stickande smärta och då vet jag att kärlen är på g. Det stoppar ännu mer nu när stumpen krampar. Monstret har tagit tag runt mina muskler och masserar de fram tills dess att de krampar. Det gör så jäkla ont. Varje kramp får mig att kvida en stund. Det brukar hålla på en bra stund, sen domnar det ända upp i svanken. När monstret morrande drar sig tillbaka så vaknar stumpen och resten sakta till liv och jag kan känna livsandarna vakna till liv igen. Det är över för denna gången.

Varför är man alltid sugen på godis, mat och andra saker när man inte har pengar just till det? Det är precis som jag måste reta mig själv lite grann….ha ha ha…du får inget godis….ha ha ha….Det är väl ändå höjden, när jag retar och mobbar mig själv. Sen imorgon när pengarna finns, då är i regel också suget efter det söta borta. Det är väl tur i och för sig, jag ska ju inte stoppa i mig sådana saker med min diabetes. Den är också utan kontroll ibland. Likt en skenande häst sticker blodsockret iväg fast jag inte har tuggat i mig något som är onyttigt. Skulle jag göra det så skulle jag förstå varför det ligger på topp. Nu har jag inte en aning om varför det klättrar så högt. Sen ibland så kastar det sig utför stupet och faller, faller, för att till sist nästan slå i botten. Det är världens resa, kan jag säga. Väldigt otäckt. Då stoppar jag i mig druvsocker och det fungerar inte alltid utan jag måste tillsätta riktigt socker. Jag undrar för övrigt hur lång tid jag har haft diabetes, då jag har haft blodsockerfall i stort sett så långt jag kan minnas. Det har funnits med mig så länge i allafall så att jag trodde att det var något alla hade. Nu vet jag att det inte är så.

Då allra finaste du är det dags att avsluta just det här inlägget. Jag hoppas att du har haft en trevlig stund här med mig. Jag värdesätter att du orkar komma och göra mig sällskap, det ska du veta. Jag sänder iväg så många kramar du orkar ta emot, energibollarna är som vanligt iväg. Vi hörs snart igen. Glöm inte att gå in på mina alster och kika ifall det är något du gillar. Skriv gärna en rad om du har lust. Ta hand om dig nu…..<3 ❤ ❤

4 reaktioner på ”Äntligen så är det klart….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s