Förlåt, jag orkade inte igår.

jag
Så här ser jag ut nu…

Godmorgon fina du. Förlåt för att jag inte skrev igår, jag trodde att jag skulle orka när jag hade handlat, men det gjorde jag inte. Fotot tog jag precis innan jag skulle iväg och handla. Så här ser jag ut nu, jag har blonderat mitt hår och sen har jag tappat något kilo. Det känns helt underbart att inte vara riktigt så stor jag var innan. Jag känner det överallt, fast egentligen så vet jag inte varför. Teorin är att jag inte orkar lika mycket mat längre, sen äter jag inte så mycket godis, numera är det väldigt sällsynt. Allt blir såklart enklare när jag väger lite mindre. Igår när vi skulle iväg och handla så var jag duktigt rädd för att sätta på mig mina proteser, för nu är det väldigt längesedan jag kunde ha dem. Delvis var jag rädd för att de inte skulle gå på och sen var jag oerhört rädd för smärtan i och med att skelettet är blottat. Det gjorde fruktansvärt ont, det vill jag lova, när jag kom hem igen så var jag gråtfärdig men jag stod ut. Jag tyckte att vi var värda en belöning så vi bestämde att vi skulle äta kinamat. Så vi kollade på de olika ställena för att vi visste sedan innan att det räcker med 2 stycken fyra små rätter till oss tre. Döm om min förvåning när faktiskt gallerians restaurang var den billigaste. De hade superbuffé igår och då fick vi plocka därifrån i speciella matlådor. Det kostade bara 85 kronor per person, det är ungefär vad en pizza kostar per person, så det kommer bli fler gånger där, det vill jag lova. Efter vi hade ätit så orkade jag inte mer utan gick och la mig för att vila. Sen gick jag upp vid halv 9 men jag orkade inte vara uppe så länge till och smärtan var fruktansvärd, så det blev en tidig kväll igår. Idag när jag kunde sova så vaknade jag klockan 7, såklart. Det kanske blir en vila på förmiddagen senare, vad vet jag.

Lördag idag….vad ska du hitta på då? Idag så ska jag enbart pärla, inget annat. Vi skulle behöva städa men det får banne mig vänta till imorgon. Det enda som kommer avbryta mig idag är att Emil vill handla till sin kompis, han ska dit imorgon och fira honom. Tro mig, det är stort. I torsdags så fick vi ge Emil en tid då han skulle vara hemma på kvällen, det har vi aldrig gjort innan för han har aldrig haft någon riktig vän och det berodde på hans ADHD, så nu hoppas jag med hjärta och själ att detta ska fungera, för man behöver en ”bästis” som man kan dela allt med, sen kan man ha mängder med bekanta, men en riktig vän behövs. Denna killen är ny i skolan och det är inte så lätt att hitta kamrater i den åldern för oftast har man gjort det i tidigare år. Så jag håller tummarna, tyvärr kan jag inte hålla tårna…..haha.

Just nu så håller jag på med ytterligare ett nytt projekt, fast det är ett mindre projekt än armbandet. Det är dock precis lika roligt. Du får se när det är klart. Riktigt häftigt! Jag inser nu att jag behöver göra lite nya inköp, när jag köpte de minsta glaspärlorna nu sist så glömde jag att beställa vita pärlor och det behövs. Nästan varje mönster innehåller både svart och vitt, så de färgerna måste jag alltid ha hemma. Sen när det gäller Delica pärlorna är de svarta slut för där köper jag 5 gram i taget och det är ungefär 900 pärlor. Så alla mina svarta sitter i det fantastiska armbandet, plus alla mina röda och blå. Det är därför armbandet kostar lite mer för det drar ganska mycket material. Så det blir till att beställa mer än en påse åt gången, det vet jag nu. Innan har jag inte arbetat med så små pärlor. Nu kan jag säga att jag är totalt såld på dem, jag älskar att arbeta med dem. Det beror lite på vad jag håller på att arbeta med, gör jag en nyckelring så arbetar jag fortfarande med de stora pärlorna för det ska ju vara lite större. Likväl om jag ska sy något i tekniken Grönländskt pärlbroderi, för då är det de större pärlorna som gäller.

Vad ska du hitta på i helgen? Du får gärna skriva och berätta, jag älskar att läsa vad andra hittar på för då kan jag få inspiration till att hitta på något som jag inte har gjort på länge. Förvisso kan jag inte göra allt men det mesta kan jag. Skulle vi få bilstödet så kommer jag prioritera att komma iväg på helgerna. Det ska sparas till Lalandia, alla gånger. Emil längtar dit igen och det gör faktiskt jag också, det är väldigt mysigt. Sen finns det mängder med ställen för övrigt som vi kan åka till. Tanken att få åka till någon och fika, det känns stort, så då blir pärlorna nog inte lika viktiga längre. Kanske ändå, tja, jag får se. Just nu känns det som om jag aldrig kommer sluta igen, fast jag ska inte ta ut något i förskott. Tiden får visa vad som händer, helt enkelt.

Såret på stumpen har aldrig varit så stort och när jag la om det sist så trodde jag inte mina ögon. Försvinner det lite hud till så kommer skelettet utanför. Jag ska till Hässleholm nästa vecka istället och träffa läkaren, och är det som jag tror så går det inte göra något i vaket tillstånd. De kommer inte få nipsa något skelett när jag är vaken, det gör jag inte en gång till, då får de söva mig. Det tråkiga är att när jag hade amputerat det benet så åkte jag inte på några bakslag och både Kent och jag sa, vad ska nu hända? Som sagt, man ska inte ropa hej förrän….. Där fick jag så jag teg. Aldrig kunde jag föreställa mig att den pytteruvan skulle bli till det såret som det är idag. Sen hjälper det inte att vara kärlsjuk och dessutom ha diabetes. Såren är riktigt svåra att få till att läka då. Det enda jag kan göra är att fortsätta vara positiv och inte tappa sugen för då är det kört med en gång.

Nu så tänker jag avsluta mitt inlägg för denna gången. Mängder med kramar kommer din väg och energibollarna studsar också förbi. Var rädd om dig själv, så hörs vi snart igen….<3 ❤ ❤

2 reaktioner på ”Förlåt, jag orkade inte igår.

  1. Lena

    Hej fina Mia! Ja, jättefin tycker jag allt att du är på bilden. Håret passar så bra på dig. Även om jag inte hört av mig på ett tag, så ska du veta att jag fortsätter att läsa allt du skriver, även om det varit lite glest emellanåt. Något som jag verkligen kan förstå, eftersom jag själv är inne i en period med mycket smärtor och en förlamande trötthet. Har som sagt inte ens lyckats med att få till en kommentar.
    Eftersom jag vet att ni hela tiden har det knappt om pengar, så förstår jag om du inte haft råd med portot till min vinst och till hundhalsbandet (förstod på ett tidigare inlägg att det var klart). Eftersom du har min mailadress kan du väl skicka namnet på din bank, clear nr samt kontonumret, ange hur mycket du vill ha för hundhalsbandet och vad du beräknar portot till för halsbandet och min vinst, så sätter jag genast in pengarna. Är väldigt nyfiken på ljusen, den lilla hemligheten samt hundhalsbandet. Kommer omedelbart sätta på halsbandet på min hund, så att vi kan gå ut och ”malla oss” inför de andra hundarna.
    Tycker att det är mycket sorgligt med utvecklingen av ditt sår på stumpen. Tycker så synd om dig, förstår att det gör hemskt ont och att du är orolig för framtiden. Att du inte blev beviljad en personlig assistent 24-timmar om dygnet tycker jag är mycket märkligt. Om du hade varit ensamstående med en hund, så menar de alltså att du skulle klara dig helt själv. Ta dig ur sängen på morgonen, duscha och klä på dig, fixa frukost och gå ut med hunden. Sedan klara alla toabesök under dag och natt, samt alla hundpromenader. Laga alla mål mat samt handla hem alla ingredienser. Klara av alla läkarbesök och alla andra besök. Fixa alla kvällsrutiner samt kvällspromenaden med hunden och därpå krypa till kojs. Om du tappar din medicin på golvet, ska du dyka efter den då? Om hunden kissar på golvet, ska du då låta det självtorka? Ska alla saker och maskiner stå framme på en bänk i lagom nåhöjd? Nej, självklart måste du överklaga!
    Hoppas på att du får några fina höstdagar nu, samt en stor eloge till dig, som trots hemska smärtor ändå envisas med proteserna.
    Varm och hjärtlig kram från Lena

    Liked by 1 person

    1. Tack så jättemycket fina Lena för din kommentar då jag vet hur svårt det kan vara att skriva några rader. Det är inte så många som förstår hur jobbigt en så enkel sak kan vara. Jag känner ibland hur fort energin rinner ifrån mig när jag sysslar med något och oftast så bemöter jag det med ilska, tyvärr. Jag kan ibland undra över varför jag känner mig så nere och då är det i regel något väldigt lite som jag inte tänkt på som har gjort mig ledsen utan att jag egentligen varit medveten om det. Nästan varje dag nu så kommer jag på saker som jag gjorde bekymmersfritt innan men som i dagsläget är mer eller mindre omöjliga. Det är oftast väldigt små saker som jag behöver hjälp med.
      Ja du kan tro att jag kommer överklaga. Inte en chans att jag godtar det beslutet. Fast jag är så förbannat trött på papper och det känns ofta övermäktigt. Det är ju ganska mycket papper som jag har varit tvungen att fylla i och skicka iväg. Det börjar dock sina, tack gode gud. Så himla fint av dig, det där med pengarna. Vi försöker att vända på pengarna så det ska räcka till allt. Det är bara denna månaden också sen lättar det eftersom sen är de bidragen vi är beviljade igång på riktigt. Jag sänder iväg ett mejl till dig också. Jag kommer såklart skicka alla sakerna i samma brev. Posten har många alternativ och där finns ett brev som får väga upp till två kilo som bara kostar 49 kronor och det kommer jag att använda. Du måste lova att du tar ett foto på din fina vovve med halsbandet på. Det skulle glädja mig enormt mycket. Sköt nu om dig min fina vän, så hörs vi snart igen. Jag lovar att skicka iväg det så fort som det går. Många kramar till dig ♡♥♡

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s