Godmorgon du fina….morgonen är här om än väldigt tidigt. Jag har precis påbörjat ett ovälkommet möte….ett möte med det äckliga monstret. Dess glödgade ögon stirrade på mig och jag kunde känna att varelsen njöt av min rädsla. Rädslan över smärtan det snart skulle åsamka mig. Det värsta är att jag aldrig har något val, det spelar ingen roll hur stark jag känner mig för monstret ko gå till attack ändå. Så skedde även denna morgonen. Jag stålsatte mig för vårt kommande möte och plötsligt var det igång. Monstret spärrade ut sina klor och högg tag i mig. Jag höll på att tappa andan och fick snabbt ta ett par djupa andetag. Det höll ett krampaktigt tag om min stump, jag kan känna skelettet trycka mot mina sårkanter och ett tag är jag rädd för att skelettet ska ramla utanför. Det spränger något djävulskt i såret och nu kommer mina tårar…..fan….fan! Det gör så ont. Jag slänger en blick på min motståndare, som ser nöjd och tillfredsställd ut. Monstret öppnar sitt gap och plötsligt stirrar en käft med vassa tänder mot mig. Jag vet precis vad som ska hända. Det tar ett par djupa andetag och sen blåser det eld på min stump. Det bränner och svedan tillsammans med den tidigare smärtan får mig att kvida. Jag tänker inte skrika. Den glädjen kommer jag inte dela med mig. Svedan sprider sig hela vägen till knäet. Måtte de smärtstillande hjälpa snart. På nytt spärrar monstret upp sina taniga, krokiga och äckliga tassar, vänder sig mot mig och hugger tag i stumpen. Likt en anakonda så trycker tassarna runt min stump och för varje sekund som går så hårdnar greppet och jag kan känna att det börjar domna av. De kända stickningarna gör sig till känna och det domnar av mer och mer. Det borde göra mindre ont när stumpen domnar bort men faktum är att det per automatik tillstöter mjölksyra, så det gör så ont. Just nu så har jag svårt för att andas på grund av smärtan men än är det inte över. Det börjar sticka välkänt i stumpen och jag förstår att monstret släppt taget. Jag tittar försiktigt på monstret för att röja nästa drag och jag ser hur det koncentrerar sig och jag förstår att det kommer använda sin magi. Det suger till i magen, precis lagom tills jag börjar känna fantonsmärtorna. Min stortå är värst drabbad och nu börjar kramperna. Jag skriker till varje gång för denna smärtan är olidlig. Sakta avstannar smärtan och klingar av. Jag slänger ett öga på monstret, ser att det börjar lägga sig till ro. Äntligen börjar smärtan avta. Tyst morrande och frustande börjar det sjunka ihop i en hög och det är över för denna gången.
Jag avslutar inlägget här och jag kommer att skriva ett inlägg till senare . Kramar har jag skickat iväg redan och energibollarna lika så. Vi hörs snart igen. Kram ännu en gång för att du orkar med mina inlägg. Kram
Kampen för livet 
Hej! Vad glad jag blev när du skrev igen på din blogg. Jag förstår verkligen att ditt armband tagit tid och så vackert det blev – så duktigt du är med detta pärlande.
Just nu är min man och ser på ishockey här tillsammans med våra barnbarn så då sitter jag här lite vid datan istället och det är skönt att vara själv ibland. Idag har vi haft strålande solsken här 15+ och sol hela dagen så jag har varit ute i trädgården och bara njutit av det vackra vädret och har idag varit och köpt 2 ljung som vi planterat i en liten balkonglåda vi har under vårt lilla köksfönster som du kan se ett foto på min blogg som jag äntligen efter några månader skrivit där. Jag sitter ju inte så ofta vid datan då jag får sån himla värk av detta fast annars längtar jag att sitta vid datan då jag tidigare har arbetar med mycket dataarbete och som jag saknar, men tyvärr så har man också fått många förslitningskador av detta arbete och förr skrev jag mycket på skrivmaskin så därför har jag sån värk i mina fingertoppar och ibland kan jag inte nudda ens där och som blir problem ibland senast var när jag skulle ta ut pengar på bankomat då de fått en ny där men som tur var så var mitt barnbarn med så han kunde hjälpa mig. Tänk en sån liten sak kan ställa till det när man har värk.
Denna helg har vi annars tagit det lugnt här hemma och igår var det mest TV:e tittande här med mycket ishockey.
Nu skall jag snart se på bingolotto och se om man kan vinna någonting och sen blir det endast TV:e tittande ikväll.
Ha det så bra du kan trots alla dina bekymmer och sjukdomar.
Kram från Britt-Marie
GillaGillad av 1 person
Hej vännen. Visst är det tråkigt när smärta ställer till det för en. Det värsta jag vet är när det gäller något jag har kunnat göra innan och nu måste inse att det inte fungerar hur jag än försöker, då kan jag bli så frustrerad över det att jag brister i tårar. Jag har blivit bättre på att hantera det nu än den första tiden för det finns mängder med småsaker som jag gjort innan men som är omöjliga idag. Jag funderar på det ibland, så självklart vissa saker var när jag hade mina ben. Jag stöter på sådana problem ganska ofta. Som att till exempel kolla om det kokar i en gryta, det kan jag inte längre men det var inget jag funderade på när jag hade mina ben. Man får helt andra ögon när man sitter i rullstol.
Jag måste säga att det var gulligt av dig att skriva och förhöra dig om hur jag mådde. Det uppskattade jag. Kram fina du ♥
GillaGilla
Kram till dig från mig som följer din kamp.
GillaGillad av 1 person
Tack så jättemycket Agneta. Det känns skönt att veta att du finns bredvid mig. Kram tillbaka
GillaGilla