Lördag igen..var tar tiden vägen?

husky valp
Är jag inte för söt? Det är ibland den sötaste valp jag sett i alla fall….

Hejsan, finaste du. Då var det lördag igen och jag undrar starkt var tiden tar vägen. Jag känner att ibland hinner jag inte mer än säga att det är söndag, förrän det är helg igen. Ibland är det bra att tiden går fort men oftast så vill jag hinna att njuta av den. För det mesta är jag ju lycklig men fortfarande är det de otäcka känslorna som sänker mig. Det är nästan så att jag blir rädd för mig själv. Det går inte att stoppa dem heller. Igår natt så drömde jag om att ju längre man gick tillbaka i tiden och ändrade, desto bättre blev slutresultatet. Det ligger kanske något i det. Kanske är det kroppens sätt att säga att det är dags att se barndomen för att må bättre. Vad vet jag. Det är ju inte det enklaste uppdraget heller eftersom jag inte minns. Jag vet att det finns proffs som arbetar med det, jag ska bara bli färdig att beställa en tid. Sen har jag inte bestämt mig ännu. Jag vet inte om jag egentligen vill veta. Det kan göra mig ännu sämre och det vore en mardröm. Hade kroppen varit redo, så hade nog hjärnan plockat fram lite då och då. Jag får fundera vidare på hur jag ska gå till väga. Jag vet bara att det går inte att fortsätta så här, för det orkar jag inte. Något fel är trasigt…haha. Nej jag bara skämtar. Något är det som stör min tankeverksamhet och som gör mig sorgsen. Så är det bara.

Jaha, vad har du hittat på idag då, och vad ska du göra resten av helgen. Idag ska jag ägna mig åt pärlorna och lägga Slaget om Fibbla åt sidan. Det börjar bli spännande nu, så missa inte det. Jag har lagt ut kapitel 3-4 på en ny sida. Sen låter jag de andra två kapitlen ligga kvar i allafall tills imorgon, så får vi se. Det är inte så många som har varit inne och tittat, eller läst så intresset är nog inte så stort. Det blir kanske så att jag bara berättar om boken här i bloggen, när det är något jag vill förmedla, jag får se. Det jag vet är jag njuter av att skriva den och timmarna flyger iväg. Det är så roligt att skapa en värld som inte finns, sätta dit karaktärer som jag gillar och sen låta dem få liv. Det är helt fantastiskt och att dessutom få bestämma allt detta själv, det är en stor händelse. Igår kom Anton och ville sova hos mormor och morfar. Vi har varit barnvakter i stort sett hela veckan, vi har varit fria en dag. Idag åker han hem igen och då hastigt och lustigt så blir vi barnvakter igen ikväll, då är det Caspian som dyker upp. Så nu är det inte så mycket kvar av veckan så ännu finns chansen…nej då det gör ingenting. Det är en fröjd att passa de små.

Idag ska Sandra och Paddy bjuda på middag. Jag kan inte åka till dem så då kommer de till oss istället och lagar mat. Lite lyxigt blir det. Emil gillar också att barnbarnen är här så han försöker övertyga oss och även Anton om att det blir skoj att stanna en natt till. Men som jag förklarade för Emil så finns det gränser även för oss och det innebär att vi behöver vila öronen någon gång.

Det har varit svårt att släppa Fibbla idag fast nu måste jag pärla. Jag har fått hem en del nya pärlor och då måste jag slutföra ett par beställningar. Jag älskar att pärla också och det är så svårt att få tiden att räcka till båda. Har jag då börjat på boken så vill jag i regel sitta vid den och vice versa när det gäller pärlorna. När jag har gjort beställningarna klara så inbillar jag mig själv att det blir lättare. Nu vet jag att det är ett måste att pärla. Fast det tar inte så lång tid egentligen. Jag gör alltid det värre än vad det är. Jag fick lära mig en viktig fras när jag gick behandlingen och det var Keep it simple, och det stod det på den medaljen jag fick när behandlingen var klar. Tänk om jag kunde följa det rådet.? Det är inte för sent ännu.

Nu minsann, så kallar pärlorna på mig och det är dags att börja. Jag sänder iväg så många kramar som du vill ta emot. Energin kommer också din väg och kom ihåg att inte läcka energi på saker som inte är värt det. Använd det till kreativa saker. Sköt nu om dig och de dina, så hörs vi snart nog igen…

Då var det dags

katt på gitarr
Det menar jag verkligen. Du är bäst…

Hej min älskade vän. Då var det dags för mig att börja dela med mig av min text. Som sagt så har det blivit en mängd redigering och jag är långt ifrån klar med det. Jag hade banne mig skrivit ganska långt på Slaget om Fibbla. Nu säger jag till er som har läst delar av den innan. Läs igen….för jag har ändrat och redigerat så att det är mycket som är annorlunda. Det är nästan bättre för er att börja om igen. Som vanligt så njuter jag samtidigt som jag skriver. Fingrarna flyger över tangenterna och fantasin finns kvar, tack och lov. Jag ska skriva denna boken klart, så är det bara. Jag ska bevisa för mig själv att jag kan slutföra ett projekt även om det är ett långvarigt sådant. Så håll till godo nu alla som vill läsa den. Jag har såklart gjort en ny sida som heter Slaget om Fibbla. Det blir enklare så för alla. Skriv gärna en rad när du har läst, även om du hatade varje sekund, ok?

Ikväll så lämnade vi tillbaka Cornelia och nu är det bara vi tre igen, precis som det ska vara. Jag måste börja tänka mer så, att det är helt ok, vi ska inte vara fler. Just nu så sitter Emil och Kent och spelar kort, Emil är lyckligare än lyckligast, han älskar att spela kort. Han gillar i och för sig att göra det mesta, bara han får tid tillsammans med någon av oss eller av sina syskon. Vi har infört spelkväll på onsdagar och det ser han fram emot jättemycket. Det blev lite fel igår bara, men jag sa till honom att vi får ta det imorgon istället, fredag och spelkväll, blir en perfekt start på helgen. Jag vet fortfarande inte vad det är jag lider av ännu, mina känslor spelar mig det ena sprattet efter det andra och jag vet inte vilket humör jag ska vara på, så är det bara. Ena minuten är jag hur lycklig som helst, för att andra minuten känna världens obehag. Varför? Inte en susning. Ju mer jag funderar på det, desto värre blir det. Jag har sagt till mig själv att inte lägga så mycket vikt på det så kanske det försvinner av sig själv. Dock tror jag inte ens på det själv. Det skulle inte förvåna mig om jag faktiskt behöver proffs hjälp. Det är egentligen inte så underligt det heller. Det är bara det att jag inte vill ha det, jag vill klara ut det själv. Fast denna gången har jag nog kört fast. Det kan till och med hända att det blir ännu värre och då kommer jag avsky mig själv för att jag inte sökte någon hjälp. Varför i helvete ska det vara så svårt att bara vara lycklig….Varför får jag inte vara ifred? Få lov att stanna i hemmet, strunta i sjukvården som vilken människa som helst. Varför ska allt bli så krångligt? Jag avskyr ju att gå till läkaren, jag har inte tid, inte lust och framför allt så har jag ingen ork. Jag vill lägga all min energi på något som är positivt, jag avskyr att läcka energi på fel saker. Det är inte rättvist. Men nu är det så och då får jag ta det därifrån.

Nu är det snart dax för mat här hemma och jag håller på att svälta ihjäl, känns det som. Nej, då riktigt så allvarligt är det inte. Idag längtar jag tills maten är klar och det brukar jag inte göra….Se något riktigt positivt, jag känner hunger ikväll.

Jag tänker avsluta inlägget här, lite kortare än vad jag brukar, men min tanke är att du ska läsa om Slaget om Fibbla och då har du en del text till att gå igenom. Jag önskar dig en riktigt bra lässtund, en underbar kväll och en bra natt. Vi hörs förmodligen imorgon igen. Sänder kramar i din väg och energibollarna skickar jag också. Passa på att fylla på nu, och läck inte ut energi i onödan nu, den behövs till annat. Over and out ❤ ❤ ❤

Tredje gången gillt…nu är det bestämt..

Vackra pumpor
Så här mysigt blev det på vår uteplats när solen gick ner…Kent gjorde pumporna och det gjorde han riktigt bra. Han är duktig han.

Hej min allra finaste…då var det tredje dagen i rad som jag bloggar. Fast nu ska jag inte tjata om det mer, det kan inte göras ogjort, jag har inte fixat det helt enkelt. Som sagt är det inte så enkelt alla gånger att ge av sig själv totalt. Jag är så rädd att någon ska tycka att jag är fjantig för att jag skriver så mycket om hur jag mår. Det kanske till och med är någon som tar illa upp, vad vet jag. Fast nu har jag bestämt mig att då får vederbörande ta illa vid sig och det är till och med okej att tycka att jag är fjantig. Jag kan inte förändra vem jag är. Jag är Mia, helt enkelt. Just nu har jag tuffa perioder. Det är inte alltid så enkelt att vara rullstolsbunden och ha ont den största delen av dagen. Då måste det positiva överväga för annars faller tankarna automatiskt tillbaka och det vill jag inte.

Nu har jag dessutom bestämt vilken av böckerna som jag ska skriva på, det var inget enkelt beslut. Jag fick lite hjälp på traven igår när min ena svägerska tittade in på kaffe och jag berättade att jag skulle börja skriva igen. Hennes kommentar var att hon vill läsa klart Slaget om Fibbla. Jag funderade vidare på det en stund till igår och anser också att det är bäst. Det är ganska många som har fått läsa början på den boken och de vill läsa klart den. Slaget om Fibbla är bra att skriva på också när jag inte mår hundra. Jag kommer efterhand, precis som innan, dela med mig av en del av materialet. Då får ni gärna skriva en kommentar eller två. Det är lika positivt med negativ feedback, för då lär jag mig något nytt. Jag började lite smått igår och då fick jag börja med att gå igenom materialet. Det är så kul när jag börjar skriva en bok eller en novell, för jag tror på fullaste allvar att jag ska komma ihåg alla karaktärerna och även hur historian ska sluta och hur den ska gå över huvudet taget, det är skrattretande, för det finns inte en chans att jag ska göra det. Jag lär mig något nytt varje gång. Så nu är det mängder med timmar innan jag är på banan igen. Det gör i och för sig ingenting, tid har jag ju. Nu får pärlorna stå undan lite och då får jag dåligt samvete för det. Jag har någon beställning som måste göras först bara, sen är det full fart på boken. Jag kan stoppa upp ibland och pärla lite som omväxling för annars är risken att jag tröttnar igen. Nu jävlar ska boken bli färdig. Jag ska kämpa för att den ska bli klar och inte halvfärdig. Jag kan tänka hur bra jag kommer må när den äntligen är klar. Ganska stolt och nöjd, antagligen. Så nu vet ni vad som väntar. Håll gärna koll för att ibland så kanske jag bloggar mer än en gång per dag..Vem vet??

Stefanie ska åka hem idag efter sovit här i 3 nätter. Hon har varit så duktig. Lite hemlängtan har det varit men inte extremt. Sen har hon ju blivit bortskämd, det har jag inte sagt något om. Det ska vara lite extra när man är hos mormor och morfar. Såklart. Här är ett par foto som jag delar med mig av. Det med badandet har sin egen historia…För när hon var mindre så var hon riktigt rädd för vatten, det räckte med att man spolade vatten i närheten av henne så stortjöt hon. Då gjorde morfar så att han lekte med henne bredvid badkaret med en plastmugg så att hon fick känna på vattnet på det viset och det dröjde inte så länge innan hon ville börja bada. På den vägen var det. Varenda gång hon kom hem till oss så ville hon bada. Nu har hennes föräldrar inte badkar hemma heller, så nu är det ännu värre. Hon har alltså badat varje dag sedan hon kom hit. Vi har försökt säga att det inte är bra att bada varje dag men det har hon inte velat lyssna på, så vi har helt sonika fått sätta henne i badkaret. Så idag då, sista dagen, var jag bara tvungen att fotografera för att visa hennes stora leende när hon får bada. Det andra fotot är på ritbrädan hon valde på BR igår. Vi hade inte råd med något stort men för 60 kronor så får man världens gladaste Stefanie. Det har varit ett stort nöje att ha fått låna henne dessa dagarna. Nu är det ganska skönt att lämna stafettpinnen vidare, vilken liknelse, va??? Du vet vad jag menar och att det inte är något elakt…haha. Jag älskar alla våra barnbarn men ibland är det skönt att lämna tillbaka och vila öronen någon dag. Sen följer Emil med dem tillbaka igen. Det har jag nog glömt att berätta. Emil åkte med dem hem när de lämnade Stefanie, sen hade vi bestämt att när vi lämnade tillbaka henne så skulle Emil få stanna någon dag extra, så att vi blev helt barnlediga. Det blir vi ikväll. För tillfället är hela högen här, för de har bokat bana och ska bowla. Sen har de bjudit in sig själv på middag, sen blir här lugnt och skönt. det brukar jag gilla i en dag eller två, sen tröttnar jag på tystnaden igen och då vill jag ha tillbaka Emil.

Nu kommer fotona som utlovat

Badungen
Badungen, Stefanie. Så glad är hon…
ritbräda
Här har du ritbrädan som hon blev så glad över…

Så nu har jag gjort rätt för mig..

Nu så är det dags för oss att göra en runda på stan….ingen stor, men friskt luft måste jag ha och dessutom är vädret mycket tilltalande idag, eller vad säger du?

Många, massor av kramar sänder jag iväg till dig och energin kommer i samma form som alltid. Vi hörs nog snart igen, eller vad säger du?