Då var det dags

katt på gitarr

Det menar jag verkligen. Du är bäst…

Hej min älskade vän. Då var det dags för mig att börja dela med mig av min text. Som sagt så har det blivit en mängd redigering och jag är långt ifrån klar med det. Jag hade banne mig skrivit ganska långt på Slaget om Fibbla. Nu säger jag till er som har läst delar av den innan. Läs igen….för jag har ändrat och redigerat så att det är mycket som är annorlunda. Det är nästan bättre för er att börja om igen. Som vanligt så njuter jag samtidigt som jag skriver. Fingrarna flyger över tangenterna och fantasin finns kvar, tack och lov. Jag ska skriva denna boken klart, så är det bara. Jag ska bevisa för mig själv att jag kan slutföra ett projekt även om det är ett långvarigt sådant. Så håll till godo nu alla som vill läsa den. Jag har såklart gjort en ny sida som heter Slaget om Fibbla. Det blir enklare så för alla. Skriv gärna en rad när du har läst, även om du hatade varje sekund, ok?

Ikväll så lämnade vi tillbaka Cornelia och nu är det bara vi tre igen, precis som det ska vara. Jag måste börja tänka mer så, att det är helt ok, vi ska inte vara fler. Just nu så sitter Emil och Kent och spelar kort, Emil är lyckligare än lyckligast, han älskar att spela kort. Han gillar i och för sig att göra det mesta, bara han får tid tillsammans med någon av oss eller av sina syskon. Vi har infört spelkväll på onsdagar och det ser han fram emot jättemycket. Det blev lite fel igår bara, men jag sa till honom att vi får ta det imorgon istället, fredag och spelkväll, blir en perfekt start på helgen. Jag vet fortfarande inte vad det är jag lider av ännu, mina känslor spelar mig det ena sprattet efter det andra och jag vet inte vilket humör jag ska vara på, så är det bara. Ena minuten är jag hur lycklig som helst, för att andra minuten känna världens obehag. Varför? Inte en susning. Ju mer jag funderar på det, desto värre blir det. Jag har sagt till mig själv att inte lägga så mycket vikt på det så kanske det försvinner av sig själv. Dock tror jag inte ens på det själv. Det skulle inte förvåna mig om jag faktiskt behöver proffs hjälp. Det är egentligen inte så underligt det heller. Det är bara det att jag inte vill ha det, jag vill klara ut det själv. Fast denna gången har jag nog kört fast. Det kan till och med hända att det blir ännu värre och då kommer jag avsky mig själv för att jag inte sökte någon hjälp. Varför i helvete ska det vara så svårt att bara vara lycklig….Varför får jag inte vara ifred? Få lov att stanna i hemmet, strunta i sjukvården som vilken människa som helst. Varför ska allt bli så krångligt? Jag avskyr ju att gå till läkaren, jag har inte tid, inte lust och framför allt så har jag ingen ork. Jag vill lägga all min energi på något som är positivt, jag avskyr att läcka energi på fel saker. Det är inte rättvist. Men nu är det så och då får jag ta det därifrån.

Nu är det snart dax för mat här hemma och jag håller på att svälta ihjäl, känns det som. Nej, då riktigt så allvarligt är det inte. Idag längtar jag tills maten är klar och det brukar jag inte göra….Se något riktigt positivt, jag känner hunger ikväll.

Jag tänker avsluta inlägget här, lite kortare än vad jag brukar, men min tanke är att du ska läsa om Slaget om Fibbla och då har du en del text till att gå igenom. Jag önskar dig en riktigt bra lässtund, en underbar kväll och en bra natt. Vi hörs förmodligen imorgon igen. Sänder kramar i din väg och energibollarna skickar jag också. Passa på att fylla på nu, och läck inte ut energi i onödan nu, den behövs till annat. Over and out ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s