Gissa vad….

image

En vacker bild, bara

Hola mejores…..
Just det, gissa vad. Det är natt, eller väldigt tidig morgon. Jag har än så länge inte sovit en blund. Alltså, varför? Vet du att hemma går jag också upp väldigt tidigt på grund av smärtan, men där går jag och lägger mig igen när medicinen har börjat verka. Jag tänkte prova om en stund här också.
Jag trodde nog inte att det kunde göra så ont att sakna någon. Min familj är mitt allt och det får jag erfara nu. Hemlängtan de luxe…..sen saknar jag vår hårtuss Hedda också. Det gör ont i hela kroppen. Det är svårt att föreställa sig smärtan jag känner och den lättar inte. Det finns ingen medicin i världen som tar bort den. Jag kan inte heller tänka på att jag snart ska träffa dem. Jag kan inte se det framför mig. Det enda jag kan göra är att stå ut på bästa sätt. Därför är jag inte så sugen på att åka till Hässleholm heller. Just nu så är det kaos i hjärnan. Därför får jag avsluta här för tillfället,  måste försöka få någon timmes sömn.

Kram fina du ❤

2 thoughts on “Gissa vad….

  1. Älskade,fina vännen!
    Läser dina senaste kommentarer med blöta ögon. Rent ut sagt, detta är för djävligt. Att du blev tvungen att tillbringa hela helgen på sjukhuset, så himla orättvist.Har svårt att hitta några ord till tröst, mer än att du har din underbara familj hemma, som saknar dig.
    Att du trots detta fortsätter din konstnärliga bana, är stort och beundransvärt. Dockorna är verkligen jättefina. När jag sydde Waldorfdockor på den tiden barnen var små,så la jag garnet lite snett på de sista varven. Sedan flätade jag håret som två inbakade flätor, rakt ner från mittbenan, samlade sedan de bägge flätorna till en i nacken. Det blev väldigt gulligt och var inte alls svårt. Hoppas att du förstår hur jag menar, annars får du gärna fråga igen.
    Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att du snabbt blir så bra, så att du får komma hem. Turen måste komma ifatt dig snart, så att allt vänder mot det positiva.
    Tänker på dig så mycket och önskar att jag bott så nära att jag kunnat vara med dig på sjukhuset och hittat på något bus. Nu är jag ju i Spanien, så det är många, många mil mellan oss.Du får hitta på något bus och sedan berätta för mig på bloggen. Tänk att man kan tycka så mycket om en människa som man aldrig träffat. Fast det gör jag, tycker om dig alltså.
    Kramiz till dig från Lena

    Liked by 1 person

    • Hej hjärtat mitt. Ja visst är det otroligt att man kan lära känna en person så här genom text. Det är stora krafter och väldigt mäktigt enligt mig. Jag tycker om dig också, Lena, väldigt mycket. Jag har genom dina ord fått en alldeles speciell vän som jag håller av med hela mitt hjärta och dina kommentarer har fått mig att må bättre mängder med gånger. Det är en speciell gåva, det där med att skriva som man talar. Det krävs en talang för att få orden att komma till liv. Det är inte alla som besitter den gåvan. Det anser jag att du gör, Lena. Så jag tackar ännu en gång för att du finns där när jag som mest behöver det. Många kramar ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s