Carpe Diem – en klyscha?

image
Det ska bli något så småningom

Hola, querida, mas fino que…..
Det är det samma som, Hej, älskade, finaste du….och det är spanska. Varför? För att jag kan. På fotot ser du början på en stor kanin. Det är en början…
Jag tänkte försöka förklara hur jag tycker carpe diem är och som jag tolkar det.
Jag anser att det är en klyscha ibland, det låter så mäktigt och stort. Större än vad många klarar av. Men ibland är det så enkelt att bara fånga ett ögonblick i flykten och bevara det som ett fantastiskt ögonblick, precis som det var. Inget stort, utan bara vackert…Just det ögonblicket kan bli större än vad du tror och det kan spela större roll i ditt liv än du tror. Tänker du efter så finns det många sådana flyktiga tillfällen.
När jag var tonåring, så frågade alla vad jag skulle bli, jag hade aldrig något bra svar. Det har jag funderat mycket över. Varför visste jag inte?  Jo, för jag skulle bli Kents fru, mamma och numera mormor. Jag har inte gått någon vidare utbildning, utan jag läste 2 år på gymnasiet för att jag var tvungen. När jag träffade Kent, så visste jag direkt att jag ville inget annat just då, mer än gifta mig och uppfostra våra barn. Så fick det också bli. Du som har barn vet att det inte är så enkelt. Dessutom var jag tvungen att vårda vårt äktenskap. Det gjorde jag tillsammans med Kent såklart. Tillsammans fick vi ju också 4 helt enastående barn. Sen efter minstingen blev jag ju sjuk och jag hann inte jobba så mycket mellan graviditeterna. Dessutom var det vanligaste att tjejerna stannade hemma med barnen och så även i vårt fall. Jag stannade hemma och tiden gick i rasande fart. Hela tiden hände något och jag stannade liksom aldrig upp för eftertanke. Så fortsatte det. Ibland kändes det som jag inte skulle orka en timme till men hur det än var så hittade jag orken att fortsätta. Livet sprang vidare, pappa gick bort. Jag trodde att jag också skulle dö men när den största sorgen i mitt liv var på väg att gå över till något jag kunde leva med så fortsatte vi också. Till sist kom Emil och jag blev sjuk.
Nu har vi tre vuxna barn med sina alldeles egna små familjer. Det är nu det finns tid för eftertanke och det har jag som ni vet ägnat mängder med timmar åt. Jag vet inte vad vi skulle gjort utan våra barn. De finns nu för tillfället till för oss båda när jag ligger här.  Nu är de tvungna att hitta styrka för att hjälpa och stötta oss. Jag säger ofta det till dem, att jag älskar dem, men jag tror aldrig de kan förstå hur mycket de betyder. Jag kan höra på Kents röst om de är där eller inte. Han lever upp till en mycket gladare person när barnen är där. Det gör mig också glad och lyckligare. Våra barn får mig till att vilja så mycket mer. Jag orkar så mycket mer när de är runt omkring mig. Min största sorg är när jag måste vara här och inte kan umgås med mina älsklingar när jag vill. För hur det än är, vi bråkar, vi skrattar,  vi gråter,  men vi gör det tillsammans, som en familj. Det var detta jag ville bli när jag blev stor. En del av en helt underbar familj.
Jag kan när som helst ta fram något flyktigt minne och skratta,  eller gråta. Då har jag använt mig av Carpe Diem, jag har verkligen fångat ett ögonblick för livet och jag tänker fortsätta fånga dem. Våra barn och framförallt våra barnbarn skänker så oändligt många ögonblick att ta vara på.
Det jag menar, att man kanske inte orkar ett skit en dag och mår dåligt över att man missade en hel dag. Det behöver man ju inte känna, för nästa dag kanske ger dig energi att leva skiten ur nästa dag istället. Fånga ögonblicket! Carpe Diem.
Jag anser också att det går att leva ett bra och innehållsrikt liv utan att vara högutbildad. Tro nu inte att jag tycker att skola och utbildning är strunt, för det är viktiga saker. Det var bara inte för mig. Mitt jobb är fru, mamma och mormor. Kanske får jag äran att lägga till titeln farmor också så småningom.
Det är min uppfattning om klyschan Carpe Diem….
Jag kan ju påpeka en gång till….jag vet att jag inte alltid varit bästa föräldern, det är inte så enkelt. Men jag kan med säkerhet säga att ni är fantastiska personer, olika, men underbara. Jag säger det inte ofta nog, men jag är jättestolt över er alla och jag älskar er gränslöst.
Nu tänker jag avsluta för denna gången. Vi hörs sannerligen igen snart. Kramar i massor till dig som läste inlägget idag. ❤ ❤ ❤

2 reaktioner på ”Carpe Diem – en klyscha?

    1. Tösen min. Ni är mitt liv. Utan er eller pappa så hade jag aldrig klarat mig så långt. Ni är verkligen mitt allt. Jag älskar er till månen och stjärnorna sen tillbaka igen ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s