Den minsta klänningen jag har gjort.

image
Nästan lika stor som min hand

Älskade tös….
Jag började på denna klänning innan allt hände. Mormor vill ju att du ska ha en söt klänning att vara fin i.
Kent sa till mig att jag skulle lägga undan den så länge. Jag funderade över det men tog till sist beslutet att göra den klar. Det kommer gå vägen, det finns inga andra tankar. Det får helt enkelt inte hända. Så här är den då, klänningen som skulle vara till en nyfödd men klänningen jag har gjort är definitivt till en baby som är prematur. Jag vet faktiskt inte hur den kunde bli så liten. Förmodligen är garnet mycket tunnare, men jag ser det som ett tecken. Ett tecken på att Michelle ska bära denna klänningen. Den är inte mycket större än min handflata.
Jag ska göra en del andra kläder åt henne då jag har hittat så många otroliga mönster. Jag älskar dem.
De har lyssnat på hennes hjärtljud ikväll och allt är som det ska än så länge. Tack gode gud för det.
Annars har vi inte hittat på så mycket idag. Vi har mest försökt roa barnbarnen för att de inte ska fundera för mycket. Det blir ju att de kommer få stanna här lite längre än vanligt. Sen har jag inte fått tillbaka min energi, och jag har så fruktansvärt ont i stumpen och nu läcker den kletig, äckligt gult var. Jag borde kolla upp det men ärligt, jag orkar inte. Det får bli som det blir. Det får finnas en gräns på hur mycket jag ska klara av. Åka in är inte prioriterat i detta läget. Jag ska till gåskolan nästa vecka och det får hålla till dess. Så är det bara. Jag vet att det inte står rätt till och det är ju själva jäveln också. Det innebär att amputationen var totalt onödig, för tack vare att det läcker så är det ett hål igen. Är det så konstigt att jag vill ge upp ibland. Jag har med andra ord missat både jul och nyår helt i onödan. Ja, jag säger som vår granne, vad ska man säga? Ja det finns inga ord för det vi går igenom för tillfället. Framför allt för deras skull. Det är som de själva säger detta behövde vi inte. Nej, det gör nog ingen. Men Sandra säger att hon har lärt sig kämpa tack vare mig. Jag har lärt henne att aldrig ge upp. Det finns en sol där bakom allt elände och det är värt att kämpa för.
Dåså, då vet ni hur läget är. Ha en trevlig kväll så hörs vi snart igen. Kramar till dig ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s