Då var hon född….

image
Här är underverket

Finaste du…
Då var tösen kommen. Nu ber jag en stilla bön för att hon ska fortsätta kämpa. Jag tror att hon har det medfött, den där kämparandan och livsviljan. Hon heter inte Ekdahl för ingenting. Jag har fått kämpa mig igenom så oerhört otroliga saker, Emil också,  och även Kent som har fått stå vid vår sida hela tiden. Han har också fått kämpa. Vi lever och mår bra. Vi har många ärr, som vi fått genom tiden. Lycka är en lyx för oss, den hanterar vi varsamt då vi med erfarenhet kan säga att lycka inte är för evigt. I vårt fall har lycka bara varit på besök då och då. Resten av tiden är mycket tandgnissel, jävlar anamma och en enorm livsglädje. Jag tror att Michelle har fått ärva det, och då får hon kämpa litegrann och jag tror att det kommer hon fixa galant.
Jag vet av erfarenhet att tiden som nu kommer är fruktansvärt jobbig. Det är slitsamt för föräldrarna som bara den. Jag tror inte att det gick en dag utan att jag grät. Utav rädsla för att mista Emil, utan saknad efter mina andra barn, utav ensamheten jag kände. Kent var tvungen att vara hemma och ta hand om de andra barnen. Jag hade aldrig modet att åka hem och överlåta Emil till sköterskorna och läkarna. När jag var hemma på permission så längtade jag bara till Lund. Var jag i Lund så längtade jag hem. Så trots att den första tiden borde vara fylld av lycka så är det inte så. Tiden på neonatal den glömmer jag aldrig. Så kommer det vara för dessa nyblivna föräldrar också. På neonatal stöter man ihop med många föräldrar, alla med sina egna öden, det vi hade gemensamt allihop var tårarna, rädslan och ensamheten. Jag har försökt förbereda de på vad som väntar men de kommer snart nog bilda sig en egen uppfattning.
Jag är superglad över att blivit mormor för femte gången, stolt som bara den. Jag är naturligtvis också orolig och rädd.
Då vet ni läget för tillfället. Jag skriver igen så fort det kommer några nyheter för er som vill veta. Kram på dig så länge och ett stort tack för att du har funnits här för oss, och ett stort tack för att du har läst mitt inlägg. Vi hörs snart igen ❤

4 reaktioner på ”Då var hon född….

  1. Eva-Marie Svensson

    Men oj…lilla flickan…..vilken tuff start…man ser henne knappt….hon behöver många böner…och hon finns med i mina…..man blir tårögd när man ser henne……hur mycket väger hon? Flickor är ju starkare än pojkar sägs det…. Ni finns i mina tankar och kärlek till er.❤❤

    Liked by 1 person

    1. Tack så jättemycket Eva-Marie. Ja, jag har nog aldrig bett så många böner i mitt liv. Vårt elände tar liksom aldrig slut. Det är så jobbigt. Hon väger 450 gram, så hon är verkligen pytteliten. Tack för dina böner, det betyder jättemycket. Många kramar ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s