Ingen städning idag heller….

Hedda och prinsen

Finaste Caspian och Hedda delar lika…

Hey, mejor que…Hej, finaste du….

Visst är de söta våra söta som ligger på täcket och spanar in mig som tar fotografiet. Caspian försöker få sin kropp att förstå att den ska röra sig framåt och Hedda gör allt för att inte bli träffad av hans viftande fötter. De är för gulliga. Så älskade.

Jag kan inte fatta hur tiden kan smita iväg som den gör. Det går för fort, helt enkelt. Jag hinner inte  med. Det finns så otroligt mycket jag vill göra på en dag när jag får må bra. Som idag. Då kan jag ha tusen och en saker inplanerat och sedan i slutändan så har jag kanske slutfört en eller två. Jag måste börja pärla men det finns så otroligt mycket fint jag kan göra till Michelle och tro mig att det är inte det lättaste att hitta kläder som passar ett prematurbarn. Själva så köpte vi dockkläder till Emil då det var det enda vi kunde få tag i som passade honom när vi skulle åka vidare till BB i Ystad. Egentligen så behöver man ju inga egna kläder när de ligger inne men det vill nog alla föräldrar, klä sitt barn i de finaste kläder man kunde hitta. Så därför vill jag göra ett gäng kläder till henne så att hon har när hon kommer hem också. Sen skulle jag gärna vilja virka en barnvagnsmobil eller en mobil till spjälsängen. Sen skulle jag gärna vilja fortsätta på min bok för att kanske få den färdig. Så sysselsättning har jag absolut inga problem med alls.

Michelle

Dåså var det redan torsdag, veckan har verkligen varit händelserik. Ända sen jag kom hem i stort sett så har det varit något nytt. Både jobbigt och glädjande. Jag tänker förstås på lilla Michelle. Idag har jag fått veta att hon väger 500 gram och är 28 centimeter lång. Inte dåligt, va? Sen har hon fått blodtransfusioner idag eftersom de tar så många prover på henne, så måste hon ha tillbaka lite blod. Att ta prover på en sådan liten varelse är lite skillnad ifrån när de tar ett rör på oss vuxna. Sen verkar det som matsmältningen fungerar bättre också. Hon har haft några dippar till men inget att oroa sig över. Säger de det, så oroar jag mig inte heller. Sandra har fått flytta in i ett Ronald McDonalds hus nu, så hon var jätteglad. Det känns klart mycket bättre där för jag vet hur mörkt och trist det var på hotellet. Det är underbart att det finns dessa möjligheter för familjer som verkligen behöver varandra. Fantastiskt! Så nu kommer resten av Sandras familj att åka dit imorgon och stanna till söndag. Paddy fyller dessutom år på lördag så då tänker de fira det också i helgen. Faster Ina var här med några nallar till Michelle och böcker till Sandra. Hon behöver något att sysselsätta sig med, när hon inte är hos Michelle. Jag föreslog faktiskt att hon skulle börja blogga, för då skriver man ju faktiskt dagbok, samtidigt som man ger andra en chans att ta in det man skriver. Det kan också vara till hjälp för andra i samma situation. Man kan lära av varandra. Fast det var hon inte redo för men dagbok ville hon skriva, så det behövs bara ett block. Hon är väldigt lik mig, och jag älskar som sagt var att skriva.

Har du funderat någon gång över hur man förändrar sina prioriteringar och värderingar när det inträffar något traumatiskt? Kanske inte alla gör det, men väldigt många. När jag hade båda mina ben så var jag ett städfreak, och inget, absolut ingenting, fick komma mellan mig och städningen. Var det inte blåst överallt så var det något galet med mig. Vi kunde faktiskt kolla om jag var frisk på det sättet. Kom någon hem till oss och det inte var blåst, så var första frågan, vad är det med mamma? Det fanns aldrig en tanke hos mig att det inte var friskt. Tvärtom så tyckte jag att jag var väldigt frisk, ju renare det var, desto friskare tyckte jag. Tills den dagen när jag blev amputerad och förstod att det gick inte längre att prioritera städningen. Utan prioritet fick ligga på att hålla mig frisk och att umgås med min älskade familj. Numera så kan jag inte förstå hur jag tänkte, hur det ens kunde vara viktigt? Såklart får det inte bli skitigt, det finns gränser. Men det finns så mycket i mitt liv som har fått så mycket större värde. Som min familj. Känslan av att leva som jag vill är så mycket mer värd nu än innan. Jag blir så berörd av olika människoöden nu för tiden. Jag tror aldrig att jag hade skänkt rullstolsbundna de tankarna som jag numera gör. Såklart är det för att jag sitter i rullstol själv, men mycket är för att jag nu får uppleva hur personer faktiskt bemöter mig. Det är väldigt ofta jag bemöts som att jag var dum. Vem har sagt att jag måste vara dum för att jag sitter i rullstol? Jag undrar varför vissa människor tror det? Sen upplever jag mycket bra också, folk som stiger undan när de ser min rullstol, eller som hjälper mig ta ner en vara, när de ser att  jag försöker själv. Eller kanske de bara frågar om jag behöver hjälp. Jag tycker att vi svenskar är duktiga på att fråga, och att visa medmänsklighet. Trots att jag hör från andra människor att vi svenskar skulle vara kalla. Jag håller inte alls med, utan vi är medmänniskor mer än vad vi är torra, känslokalla personligheter. Det är precis det jag har trott hela mitt liv.

Caroline är fortfarande på uppvaket efter en operation och hon kommer väl hem lite senare, så ännu är vi barnvakt åt prinsen och jag kan lova att han har inte sovit ens 20 minuter på hela dagen. Det märks att vi inte har små barn längre. Det har väl lite med att göra när man passar sitt barnbarn så är man extra försiktig och igen det där med prioritet. När vi är barnvakt så går den mesta tiden åt till just det. Städa kan vi göra sedan. Det är ju ett känt fakta, att det inte springer iväg. Det stannar kvar och väntar tills någon gör ett aktivt val att faktiskt göra det. Det känns viktigare med andra saker och kommer folk hit för att dricka kaffe så gör de  förhoppningsvis det för att umgås och inte för att kolla hur du har städat.

Sedan har jag kommit på en sak till, och det är att folk som snackar bakom ens rygg, försöker ställa sig själv i bättre dager hos den de snackar om det för. Det kallas också för att söka bekräftelse. Så personen i sig vill bli bekräftad och därmed så har den personen väldigt dåligt självförtroende. Jag snackade nog ganska mycket förr i tiden men nu så orkar jag inte ens lyssna på det. Det är fakta som jag i värsta fall pratar med Kent om, men ingen annan. Det är så fegt, även om personen har dåligt självförtroende. Det kan ställa till så mycket onödigt som aldrig hade behövt ske. Vi har blivit hårt drabbade, jag och Kent, och nu är det som det är. Fast jag kommer nog aldrig säga att det inte gjorde ont, för det gjorde det. Vi har aldrig varken innan eller efter känt oss så svikna. Förmodligen är det försent att rätta till det, och jag vet inte om varken Kent eller jag orkar. Vi har också sagt att om det fortsätter pratas om oss, vilket det förmodligen gör, så måste vi ju vara ett intressant ämne att prata om. När man har fått bekräftelse och ser att det man har sagt har fungerat. Varför fortsätter man? Gör man det för att personen eller personerna ska tycka sämre om oss? Är det på den nivån man är, så är det dagisnivå och då är det inget att ens uppmärksamma.

Nej, minsann, nu får det vara slut på mina upptäckter och funderingar. Jag vill avsluta med att säga att nu har bloggen över 1200 följare och ungefär 200-300 besökare varje dag. För min del känns det riktigt stort. Jag har lite svårt att förstå varför det är så många som besöker mig, men jag tycker det är helt underbart. Så tack fina läsare för att du finns här hos mig och läser det jag skriver, trots att jag ibland blir långrandig. Kramar i massor till dig. Vi hörs förmodligen snart igen. Jag skickar iväg några energibollar så här vintertid, då man kan bli extra trött. Sno åt dig en eller två. ❤ ❤ ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 thoughts on “Ingen städning idag heller….

  1. Din blogg är intressant , gripande , trevlig och bra skriven så jag är inte ett dugg förvånad över att du har många läsare. Fler kommer det garanterat att bli. 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s