Helg igen…

hedda och Michelle

 

Hej finaste…..

Kan du fatta att det verkligen är helg igen…Till och med Emil tycker tiden försvinner fort. Han sa igår, va! Är det redan fredag? Jag ibland så går det alldeles för fort. På fotografierna ser ni lilla Hedda och vår lilla skrutta, som hon kallas ibland av sina föräldrar. Hon ligger i värmesäng nu, stora tösen. Ingen kuvös mer och dessutom börjar hon att använda helt vanlig syrgasgrimma, så när hon har den så får hon ingen stöttning med andningen alls. Hon är så duktig, mormors prinsessa. Vilken kämpe hon är. Jag sa det till Sandra att nu ser hon ut som en bebis. När de är för tidigt födda så ser de mer ut som fågelungar. De har nästan genomskinlig hud. Men Michelle börjar verkligen se ut som en rosig bebis. De är så stolta över henne, både neonantal och föräldrarna såklart. Jag är också stolt mormor, såklart. Hon väger nu 1228 gram. Det är också dags att snart börja mata henne med flaska. Det går undan nu. Snart är det dags för vårdrummet och då blir Sandra och Paddy mer bundna, för då är det de som ska vårda henne, men naturligtvis så kommer sköterskor, läkare o.s.v hjälpa till. Det kommer bli skönt nu när de andra barnen blir friska och kan gå tillbaka till skolan, för då har vi åtminstone fritt på dagarna. Skulle jag få ett ställe att börja arbetsträna på så får vi lösa det då.

Det märks att alla barnen börjar bli friska, för jäklar vad de kan hålla igång. Men så sjuka de var. Blev lite oroligt ett tag. Visste inte om de skulle åka in eller inte. Fast det fixade sig. Nu hoppas jag att det dröjer innan det är dags igen, för annars blir jag väl knasig. Det är dock svårt att bli något man redan är….Igår råkade vi ut för en händelse som gjorde mig väldigt ledsen och orolig. Av hänsyn, så kan jag inte berätta vad det var, men det tog mig med storm och hela kvällen var jag orolig. Idag är det bättre, tack och lov. Vi har haft tillräckligt nu. Jag orkar inte mycket mer, så det är bäst att det stannar här.

Som du såg på bilden så finns det en vacker bild på vår vackra hund. Jag tänkte visa hur hon kryper ihop så fort jag går och lägger mig. På fotot så har jag skickat bort henne ifrån mina stumpar och då går hon ner i Kents säng och lägger sig, sen somnar hon så gott. Hon brukar kisa med ögonen om vi råkar väcka henne för tidigt. Det finns inget som kan få henne ur sängen då. Har hon bestämt sig så har hon. Jag ska säga att jag tycker också att det är mysigt, att ha henne i sängen då. Det är varmt och gosigt, det är bara när det börjar göra ont, som jag skickar ner henne.

Vad gör du i helgen då? Är det kanske någon som till och med grillar? Vi provar ett nytt recept som jag kom på. Istället för potatis så använder vi chips med smak av skogssvamp och örter, de chipsen smakar enormt mycket av kantarell. Sen har vi köpt cremé bonjour osten med smak av kantarell också. Sen lägger man chipsen varvat med kycklingfilé, sen blandar man en sås med osten och grädde, sen är det bara att slå såsen över och in med det i ugnen. Nu återstår bara att smaka det. Det kanske blir en flopp. Ungarna brukar vara ganska skeptiska när det är nya saker, men de kan nog inte säga nej till snask, eller? Vi får väl se, det kanske till och med blir gott. Sen när vi har käkat så blir det tillbaka till boken…Som jag har skrivit innan så berättar jag om boken på en annan sida. Den hittar du här Den sällsynta bokens magi. Igår fick jag mycket gjort. Det tar lite tid i anspråk när jag ska skriva. Det måste bli rätt. Det ska kännas bra och det måste vara spännande att läsa den. Jag älskar ju att skriva…

Jag är lite sugen på att kolla på Melodifestivalen ikväll, men jag har inte bestämt mig ännu. Ibland känner jag inte att kolla på TV.n alls. Nu har jag kommit igång med skrivandet och då tänker jag inte ge upp. Kollar jag så fastnar någon av låtarna och då är det Spotify som gäller. Det är lite tråkigt med denna bloggen, det går inte att dela med sig av musik. Så det får bli på den andra sidan.

Idag är det jobbigt att sitta i rullstolen. Vissa dagar går det bara inte att hitta en skön sittställning. Hur jag än ändrar mig så känns det galet…och det håller på att göra mig galen. När dessa dagarna kommer så har det inte med min kropp att göra, tror jag, utan jag tror att det sitter i själen. Denna veckan så känns det som det har gått i en neråt spiral. Jag måste verkligen ta mig i kragen och prata med någon. Alla mina negativa tankar måste bort. Den ångesten som jag bygger upp ibland är otäck. Har man aldrig haft ångest, så vet man inte vad jag pratar om. Ångesten stoppar mig för att göra så mycket. Jag blir så bunden i tankarna och känslorna, så det upptar en oerhörd tid. Därför måste det ventileras så att ångesten åtminstone går att minska. Går det inte att ta bort den helt så får jag nöja mig med att ha kvar lite. Allt går, bara det blir något enklare…Den enda som kan förändra det är fortfarande jag. Ingen annan kan påverka det. Jag har så många anledningar till att vara förbannad på mig själv. Det är precis som det att jag har en mängd sår på armarna, tror du att jag kan låta dem va? Nej, då. Utan jag river hål på dem stup i kvarten och varje gång blir jag lika arg på mig själv och sen lovar jag mig själv att det var sista gången…Men, nej då, jag lurar bara mig själv. För när ruvan är där igen, så pillar jag bort dem igen. Det har gjort att såren är inte så små längre. Trots det, så pillar jag….jag blir så arg!! Sådana små saker kan göra mig skogstokig på mig själv. Min självdisciplin är som bortblåst…Om igen, det är enbart jag som kan förändra det.

Du har inte glömt bort de andra sidorna va? Min nya blogg, där det finns lite videoklipp, hittar du här Kampen för livet (den nya)

Sen har vi min grupp, Dela skaparglädjen. Där kan du bli medlem om du vill. Vi sysslar med handarbete av alla slag. Du kan dela mönster, få gratis mönster, dela foton o.s.v. Det är enbart din fantasi som sätter gränser. Gruppen hittar du här Dela Skaparglädjen

Till sist, så har jag en sida som än så länge heter en liten önskan. Från början var det tänkt att alla som ville fick önska sig till exempel ett biobesök, med godis. Sen skulle jag försöka ordna de pengarna med hjälp av andra då..nu skriver jag mest där. Vill du ta dig en titt så hittar du den här En Liten Önskan

Nej, minsann. Nu tänker jag avsluta detta inlägget innan jag blir för ”traggig” (skånskt ord som betyder tjatig). Jag sänder iväg en mängd kramar till dig, du tar vad du behöver. Sen kastar jag energibollar efter. Det vet jag att ganska många behöver så ta för dig bara, skicka gärna de vidare också. Vi hörs snart igen. Fram till dess så sköter du om dig…<3 ❤ ❤