Det trodde jag inte var möjligt!!

michelle i bilder

Hej, finaste….

Jag har satt ihop collaget med Michelle för att du ska se vilken skillnad det är på henne från nästan dag till dag…jag kunde inte få plats med alla mina bilder för då hade du inte kunnat se vad det var på dem….Från dag ett så har hon gett järnet…Hon vill verkligen leva, mormors tös!! Så stark hon är, hon är min hjälte. Inte en enda gång har hon låtit någon bestämma över henne, utan hon har kämpat igenom varje sak som hon än har prövats med. Jag älskar henne gränslöst…Därför tror jag att äntligen har jag nyckeln till varför jag har prövats som jag har gjort och som jag fortsätter att göra….Det jag offrar ges till mina egna…Det måste vara så….Vet du, fina….det gör inget då. Jag offrade gärna mina ben för att Michelle fick leva, eller för att ge någon annan livet.. Då lider jag mer än gärna. Emil har ju också varit med om mycket men gått levande ur det. Kanske har jag offrat en månad eller fler för hans skull. Då vet jag. Min familj betyder så mycket, de ger mig lycka, de ger mig glädje, de låter mig gråta, de gläds med mig, de sörjer med mig….Vad kan jag mer önska??? Tack finaste, älskade ni….Jag kanske kan kalla mig för levande ängel, det skulle vara en fin titel…

Idag är det jobbigt….nu tänker du, usch inte igen!! Jag vet, för jag tänker på det själv. I vilket fall som helst så var vi ute framåt kvällen för äntligen verkade det som Kent skulle bli bättre. När vi rullade förbi ”bånken” så stod där ett gäng med medelålders damer , de var uppklädda så det skulle förmodligen in och ha trevligt. När jag kommer med rullstolen skingrar de sig och slänger ett medlidsamt öga på mig. Säkert tänker de, stackars kvinna…tur det inte är jag. Då kan jag numera säga att jag har offrat 14 år av mitt liv för min familjs skull…för när jag tänker på det viset…så gör det inte lika ont. Sen för den delen så kan väl jag också gå in på Bånken, bara inte ännu..snart dock!! För er som inte bor i Kristianstad, så är Bånken ett uteställe och det är rätt stavat…

I vilket fall som helst så gick vi till apoteket och skulle hämta ut medicin till Emil. Alltså…det som händer är så jävla sjukt så det finns bara inte…efter en stund går hon iväg och pratar med en kollega. Jag tänker att vi har ju redan sagt att likamedel går inte, de har bara glömt skriva det med receptet och då kostar det lite. Det gör ingenting, för Emil tål inte likamedlet..men när hon kommer tillbaka, så säger hon, jo den läkaren som skrev ut receptet hade dispens för att skriva concerta…men hennes dispens har gått ut så jag kan tyvärr inte lämna ut medicinen…WHAT!!! Prata svenska..det var det första jag tänkte, sen svarade jag…men det kan ju inte drabba oss som kunder, för han blir ju sjuk om han inte tar sin medicin…men nej!! Det var så det var….Alltså, får sådant ens förekomma, det kändes som ett dåligt skämt. Men vi fick gå ifrån apoteket utan medicin och såklart är det fredag!! Till råga på allt annat då!! För jag har ju inte tillräckligt med saker som hänger på mig, nej då. Jag ringde växeln till region skåne, men jag visste redan att det var ett förlorat fall, eftersom klockan var halv 6. Han i växeln trodde inte sina öron och kopplade mig till psyk i Malmö..men det hade jag ju redan förstått att de inte skulle hjälpa oss, de känner ju inte oss…Snacka om käftsmäll!! Nu får jag ringa på måndag och fixa det också. jävla skit. Men om jag nu tänker att denna fredagen fick jag på käften för att…….Då kanske det känns bättre imorgon. Kent satt uppe en stund när vi kom hem, sen orkade han inte mer. Så nu sitter jag här vid datorn, Emil vid TV:n och spelar och jag känner mig värdelös….Att inte ens en sådan sak kan bli rätt….Jag undrar igen, varför!! Det är som jag har sagt innan, att när jag berättar ibland vad vi är med om så tror folk inte att det är sant. Men jo, då…vi är paret som gud glömde…eller som han kom ihåg….Jag vet inte längre.

Imorgon får vi fint besök. Då kommer Caroline, Caspian och Cornelia…så skoj. Jag har nog glömt berätta förresten att Kent var på vårdcentralen idag, de konstaterade att han var förkyld och sen fick han hostmedicin utskriven….De tog inte ett enda prov. Det känns lite konstigt att en läkare kan lyssna på lungorna och sen säga att det är en förkylning. Jag har varit gift med honom i 27 år och jag har aldrig sett honom så sjuk. Det är sjätte dagen idag som han har feber. Han har legat i 5 dagar…Varför tar man inte ett CRP….jag fattar inte det. Kent han säger att hade jag gått till Östra läkargruppen så hade de inte gjort mig…..Tillåt mig skratta…hahaha…Jo, det hade de. För där är de noggranna, de går igenom allt, och då menar jag allt….Det är den bästa vårdcentralen, så är det bara. Jag kommer inte lista om mig…jag stormtrivs där. Jag har provat många vårdcentraler, tro mig. Att inte mäta sänkan på en person son nästan aldrig uppsöker vården är fanimej en synd….Visst skulle han komma tillbaka om det inte blev bättre,,,är det för pengarnas skull då, eller?

jag

Jag är inte ett dugg negativ, va? Jag kan faktiskt berätta en sak som är positiv, trots jag mår skit…Jo, jag brukar ibland vara med och delta i de här gilla och dela tävlingarna på Facebook, jag ser det som en utmaning att skriva en motivering som rimmar, även om det egentligen inte krävs för att vinna….Så på en av de tävlingarna har 37 nu gillat min kommentar och nu har de börjat kommentera den också med till exempel…du vinner…Det är väl kul, det gillar jag. Det visar att jag kan roa någon med mina texter åtminstone..Nej, jag vet inte vad det är med denna fredagen, allt är upp och ner…Jag hoppas på en bättre dag imorgon…Då är det lördag…kanske något blir annorlunda, vad vet jag. Den enda som kan förändra detta måendet är jag. Det är jag dessutom väldigt medveten om…En dag, en dag ska, en dag ska jag, en dag ska jag förändra, en dag ska jag förändra världen!! Den dagen ska jag må bättre. Den dagen ska jag se ljuset. Det ska stråla så starkt. Den dagen ska jag känna glädje över att finnas. Glädje över att jag är jag. Jag är Mia. Den dagen fortsätter kampen för livet. Det gör den fortfarande också, men nu är det mer en kamp för överlevnad. Varenda dag, varenda dag så dyker det upp mörka tankar. Jag lägger mig ner och drömmer. Lyckliga drömmar, drömmar om bröllop, vackra kläder med klänningar som frasar och sveper när jag dansar. Varenda natt är drömmen det samma, jag har ben. När ska drömmarna inse att jag är utan ben. När börjar drömmarna handla om det som är ett sant jag. Drömmarna håller mig levande. Kanske är det därför jag fortfarande lever? Jag är så trött, helt matt. Jag hittar ingen energi längre. Ingen gnista……En dag, en dag ska jag möta det mörka. Det mörka ska bekämpas med mina gulddroppar som jag sparar. En dag ska jag bli hel. Aldrig som kropp, men kanske i själ. Det kanske inte händer?? Tänk om jag inte orkar?? Var finner jag energin och kraften till att mer än bara leva för dagen?? En dag ska jag sluta gråta, en dag ska tårarna torka på kinden. Den dagen är jag hel.

Nu då fina, älskade du skulle jag lägga ut en slide med fotografier….en sorts sanning om vårt liv i bilder. Det är bara så att jag än så länge hade plockat ut över 200 bilder. Det tar lite tid att redigera det. Så ta en kik imorgon. Jag kanske orkar till dess. För nu är det dags att avsluta ditt lidande. Tack så jättemycket för att just du finns, du betyder såååå mycket för mig. Kramar i massor, massor med kärlek till dig. Energibollar får du på köpet, de hjälper inte mig ändå…Vi hörs förmodligen snart igen. ❤ ❤ ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 reaktioner på ”Det trodde jag inte var möjligt!!

  1. agneta blomberg

    Vad trött man blir ibland när det bara strular. Jag förstår att du blir trött . Självklart så måste din son få sin medicin . Kent har haft influensan och inte någon förkylning. Det är många som har haft årets influensa. Många säger att dom har mått jättedåligt och varit trötta långt efter. Jag tappade rösten , hade huvudvärk, hög feber och ont i kroppen. Ibland så känns det meningslöst att gå till läkare som ändå inte bryr sig om att göra ett bra jobb. Läkare är väldigt bra på att gissa diagnoser istället för att ta alla prover som dom borde . Jag har varit i vårdsvängen och träffat olika läkare som har gjort samma undersökningar om och om igen istället för att ge mig ordentligt med penicillin från början så att jag hade sluppit att få en kronisk sjukdom . Blir trött bara jag tänker på det. Ofta vet patienterna mer än läkarna.
    Försök att vila nu i helgen och kämpa med problemen på måndag .
    Vad roligt att det har gått bra för Michelle. Hurra !! 🙂

    Liked by 1 person

    1. Tack fina Agneta…förlåt för sent svar. Jag har inte mått så bra. Som tur är eller tråkigt är att jag känner alla som arbetar, det är både tryggt och konstigt. Jag vet att när det behövs så tar de mig på allvar. Jag känner min kropp bäst så är det. Därför går inte jag till vilken läkare som helst…Men precis som du skriver så har det begåtts många fel och jag hade förmodligen inte behövt sitta i rullstol idag om de hade tagit mig på allvar de första gångerna. Jag kan medge att lite bitter är jag…Många kramar till dig Agneta…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s