Jag känner stor , stor avsky

flagga

Hej Finaste….

Då var det en ny dag då…Jag orkade inte ta Emil imorse, utan det fick Kent göra  Idag känner jag mig lite sämre än igår. Utsättningsbesvären gör sig gällande. Igår kväll blev jag dökass i magen, så det var att göra en mängd överflyttningar så motion fick jag i alla fall. Sen kunde jag inte somna, så varenda gång det var något så kallade jag på Kent, den stackaren kunde inte komma till ro för att jag kallade hela tiden. Men utsättningsbesvären är värst när jag ska sova, Det tinglar i stumparna, precis som de satt tusentals myror som kröp runt…sen en inre oro som hotade spränga mig. Det spelar ingen som helst roll att jag gång på gång försöker lugna ner mig med tanken att det är bara utsättningar, det är inget farligt. Det hjälper inte…oron som byggs upp inuti kroppen trycker utåt. Det gör ont in varje kroppsdel, det går inte komma undan den ångesten….Så är det med mitt mående idag…Det finns värre saker……

Därav Belgiens flagga….Jag känner först en stor , stor avsky gentemot terrorister som kan döda totalt oskyldiga människor. Människor som har familjer….det är så fruktansvärt, plus att det verkligen riktade sig till de ställen där det finns många civila. Personer som kanske inte ens sagt hejdå till sin familj, för att de var sovande. nej, det är för grymt. Precis som de sa, så kanske Stockholm är nästa mål…Vem vet, Jag sänder mina tankar och djupaste kondoleanser till folket i Bryssel som blev nästa att bli attackerade efter Paris…Enligt mig är det bara djur som kan göra så….

Nu till något helt annat som är mycket allvarligt. Igår när vi skulle gå och lägga oss så hade inte Emil somnat ännu. Han sa flera gånger att han inte ville gå i den skitskolan mer, när jag sedan pressade honom, så visar det sig att de har gjort Emil till skolans slagpåse igen….Jag saknar ord, inte en gång till. Som Emil sa, att du vet mamma att jag inte är den som slår tillbaka…Det vet jag ju. Det har vi lärt alla våra barn, vänd andra kinden till. Han har gått och mått dåligt ett bra tag nu men inte sagt ett ljud. Han är till och med rädd här hemma eftersom vi bor så det går att se in i vår lägenhet. Han är rädd att hans plågoandar ska se honom här hemma. Inte undra på att han har velat ha sina gardiner fördragna. Jag har faktiskt undrat varför men inte fått något svar. Detta långa samtal resulterade att Kent fick följa med honom till skolan och prata med hans lärare…Jag vet snart inte vad jag ska göra mer. Ska jag verkligen behöva byta skola. Jag vet att de har en antimobbningsplan, men den kan inte följas. Nu har det gått så långt att Emil går inte ens ut på rasterna längre, han är också rädd för att vi ska ta i det, för då kanske han blir ännu mer mobbad. Då tar jag han ifrån skolan….Det är väl klart som fan att jag måste göra något åt det. Ingen, jag menar verkligen ingen, ska få göra min son så illa. Han frågade mig om jag visste hur det kändes att vara mobbad, och jag kan ärligen säga, att det vet jag inte, då jag höll mig i innegänget. Däremot så stoppade jag en ring som stod en flicka, de stod och skrek massa okvädningsord. Jag gick sonika in i mitten, tog tösen och gav de en utskällning. Sedan dess är hon och jag  de bästa vännerna….Ja hon finns med på bild…Ingela heter hon. Jag har pratat väldigt mycket om henne, hennes mamma och lite om hennes far. De har varit mina änglar senare i mitt liv. Jag tror att jag har mitt liv att tacka dem för. Hade jag inte haft dem att fly till när det var värst där hemma hade jag nog försökt avsluta mitt liv. Så nej, jag vet inte hur det känns att bli mobbad. Men jag har heller aldrig mobbat någon…Allt jag vet är att detta måste få ett slut, nu, med en gång, direkt. Denna gången tar jag inga undanflykter, det ska hända något idag…Jag får prata med Emil när han kommer hem, sen kommer det gå ett samtal till läraren och fråga hur det har löst sig. Emil ska inte gå till skolan med en klump i magen. Jag har lite dåligt samvete, för flera kvällar nu på sistone så har han inte kunnat sova för att han känner sig för nervös, har han sagt. Sen tack vare hans ADHD så kan han ha svårt med sömnen, så jag har trott att det är något han har sagt för att slippa sova.Inte hade jag en tanke på att det hade börjat igen. Han är duktig på att hålla masken, kommer du ihåg förra gången? Varje gång jag ringde sa hans dåvarande lärare, att han som alltid verkade så glad, nej, det trodde hon inte. Plus var det alltid han som triggade igång de andra, och därmed fick han skylla sig själv. Det var ett helvete för Emil, då utan medicin också. Det finns en term i antimobbningsplan som kallas för provocerande offer…och jag kan mycket väl se Emil i den kategorin. Det spelar ingen roll, för det finns absolut ingen anledning till att de slår honom, kastar ordet fet efter honom, kastar stenar efter honom, eller slår han med pinnar. Då var det krig igen….Var det inte jag som igår bad en bön för att allt nu skulle ta ett slut….Att både jag och Kent fick vila lite…Ja du ser ju..det är inte ägnat oss att få ta det lugnt. Det bara måste vara något…Men för mina barn går jag genom eld och vatten. Då orkar jag alltid. Jag älskar ju dem….Hans lärare ringde precis och talade om att de såg väldigt allvarligt på situationen. Ja, det hoppas jag denna gången. Skönt att Emil denna gången blir trodd. Hans lärare är sjukt bra och har varit det hela tiden. Ja, då börjar alla mötena nu då…Det första är på skolan, på skärtorsdag kväll…..men som sagt, inget är viktigare än barnen…

Nu fina du, så måste jag göra lite nytta om jag orkar. Kramar i massor till finaste dig. Vi hörs snart igen. …<3 ❤ ❤

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s