Bättre och bättre….

Godkväll, finaste……

Då var det snart påsk, som tiden kutar iväg…Ja, jag vet att fotografierna inte är något vidare, men jag ville mest visa att nu är dubbelhakan borta, och halsbandet jag bär har jag inte kunnat ha på mängder av år för att jag har varit för stor. Så glädjen var stor, när det till och med fanns plats att knäppa det stramare…Det känns som mina livsandar sakta vaknar till liv. Jag har varit piggare dessa två dagarna än på jag vet inte när. Jag har sovit ungefär ett par timmar på ett dygn och jag fortsätter vara pigg….Rena rama duracellkaninen, ju….haha. Det känns otroligt skönt att känna glädje utan vara påverkad av smärtstillande…nu händer det grejer. Det är fortfarande lite besvär kvar som tyvärr, gjorde att jag inte kunde vara med på mötet i skolan ikväll. Det fixade Kent och Emil tillsammans….Nu återstår denna nervösa väntan om det ska ta skruv hos den som mobbar honom…usch, jag vågar inte tänka på det bara. Det måste fungera, så är det bara…Det är inte helt enkelt…Men trots att det är tungt nu med dessa nya besked så känner jag ändå lycka…STOR lycka!! Därför var jag tvungen att sminka mig, man känner sig så mycket bättre då….

Jag har även använt vår scanner väldigt flitigt och sedan har jag ett redigeringsprogram som fixar till om de är mörka, ljusa och så vidare. Så idag tänkte jag bara visa något av dem, du får se fram emot när jag lägger ut livets bilder…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vilken resa det skulle bli…..Gudars skymning, men om någon hade frågat mig så hade jag gjort om exakt samma sak igen. Ingen trodde någonsin att det skulle hålla mellan mig och Kent för att vi inte hade känt varandra ens ett år. Det var ju rätt och det visste vi båda. Det var han och jag för alltid. Skulle aldrig kunna tänka mig något annat. En underbar make, pappa och morfar. Farfar är fortfarande en titel som väntar, men vem vet, det kanske kommer så småningom…..Jag är så välsignad…Jag borde vara så extremt tacksam för vad vi har fått. Det vi har fått uppleva, Våra barn. Våra barnbarn. Det är mycket som jag ska vara tacksam för. Det är så lätt att glömma bort i all annan sorg och smärta. Men nu jävlar kör vi så det ryker…….nu är det snart påsk, vår och grillad mat på uteplatsen.

Vår minsta tös fick sin första vaccination idag och hon hade talat om att det gjorde ont. Det kan ju bli lite feber och annat efteråt, men de är i trygga händer. Imorgon ska Kent och jag börja förbereda för den underbara påsken…jag viskar…äntligen får jag vara med på en högtid, det är stort….men jag ska inte säga för mycket ännu. Innan när vi bodde i Trelleborg, så brukade vi åka till Kristianstad och fira påsken hos Ina och Kay, och varenda år, nästan, fick jag åka in på akuten för det hade stoppat i mina ben, sen skickade de vidare mig till Malmö, så då var jag nästan hemma igen. Ett tag sa vi att vi struntade snart i att fira påsk där…..men det fanns tack och lov många gånger vi fick fira hela påsken utan avbrott.

Nu tänkte jag faktiskt inte skriva mer ikväll, tror jag inte. Du och jag, finaste, vi hörs snart igen. Kramar är skickade och mina energibollar har jag också skickat med. Sköt nu om dig. ❤ ❤ <3.

One thought on “Bättre och bättre….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s