Suck…Jobbigt…

Hej finaste…..

Då är de lördag. Trött och trött, jag har inte en aning om varför jag är så trött. Eftersom insulinet är ändrat kan det vara det som spökar. Nu har jag äntligen fått rätt. Först har vi bytt sort på det långtidsverkande och sedan är det insatt måltidsinsulin och det har jag sagt ett tag nu. Förhoppningsvis ska detta göra att jag ligger som jag ska. Sedan har vi bytt ut metforminet till en annan tablett. Fast jag vet varför jag är här och att det behövs så har jag hemlängtan. Kent, Emil, Caroline och prinsen var här, men direkt när de hade gått så kom tårarna. Jag vill följa med hem. Det är bara imorgon kvar sedan är det måndag och eftersom kommunen ska göra hembesök så vill jag vara hemma. Det känns både viktigt och angeläget att mötet blir av nu. Antagligen får jag avslag en gång till. Jag måste nog vara nära döden innan jag får personlig assistent. Det är så jobbigt.
Jag kanske sticker ner en stund till Michelle lite senare. Jag kan inte begripa vad det är med mig, denna tröttheten är jobbig. Det fungerar ju inte att vara trött hela tiden…..
Ringde hem nyss och Kent grillar…hrm. Jag vill också äta grillat. Det kommer många fler tillfällen. Jag har bestämt att jag ska tillbringa i stort sett hela sommaren på vår uteplats. Bara njuta, plantera mängder med blommor av alla slag. Sedan en bra bok i handen. Hoppas bara att vädret vill. Inte för varmt och inte regna hela tiden så blir jag nöjd.
Emil kommer inte ihåg så mycket ifrån anfallet. Han hade vaknat i soffan och trott att han hade drömt. Han drömde att han fick hjälp att gå för att hans ben inte bar och att han var snurrig, det var ju ingen dröm, det var ju så det var. De fick nästan bära honom. Jag avskyr att han fick krampanfallet och önskar att det dröjer länge innan nästa kommer. Han säger själv att han inte är rädd längre, men det tror jag att han är.
Som jag skrev så är det bara att inse att vår familj blir drabbade av det mesta och det finns inget jag kan göra åt det. Det går inte heller att gå runt och fundera på det. Det som händer, det händer och då spelar det ingen roll om jag är ledsen eller glad. Livet händer oavsett och det är bara att hänga med på tåget.
Till kvällsmat fick vi rökt lax och potatissallad. Tyvärr är jag ingen älskare av potatissallad men laxen var god. Om en stund är det dags för kvällsfika. Kaffe är en höjdpunkt, det kan jag dricka när som helst. Även på natten. Jag blir inte pigg så att det stör sömnen. Jag skulle aldrig kunna leva utan kaffe. Det är livets dryck. Eller vad säger du?
Som vanligt har jag lurarna på med musik. Jag är tvungen att lyssna på lite annat nu, inte enbart Luke Bryan, risken är att jag tröttnar och det vill jag inte. Det är skojigt att hitta en artist som jag inte har lyssnat på innan och sen bli så knockad av hans musik. Men så är det. En artist jag skulle vilja se är Bruce Springsteen. Det är en dröm.
Nu avslutar jag inlägget för idag. Vi hörs snart igen. Många kramar och energibollar skickar jag din väg. ❤