God kväll, finaste du….
Ja, idag är jag ledsen…Vi skulle iväg och storhandla, något jag hade sett fram emot länge, jag tycker det är kul. Jag sminkade mig, gjorde vid håret och klädde mig något så när snyggt…Sen satte jag på silikonhylsorna som ska vara på innan proteserna sätts på. Anledningen att jag skulle ha proteserna var att vi faktiskt, för en gångs skull, hade lyckats låna en bil och då måste jag ju stå upp när jag ska sätta mig i bilen. Jag har tränat mycket på det, för någon gång ska vi skaffa bil igen. Jag satte på högra protesen utan problem, men när vi kom till vänstra så gick det bara inte. Kent försökte allt, där finns en knapp på protesen som gör att luften släpps ut och det blir enklare att ta på den, men inte ens det fungerade….Så jag fick bli hemma. Det kändes tufft och det tog ett tag för mig att smälta..Det är detta jag hatar. Jag vill vara som du. Kunna gå ut när jag vill. Handla när jag vill. Gå ut och gå eller springa när jag vill. Träna när jag vill…Ja, jag kan fortsätta i evigheter. Det är så otroligt mycket som har förändrats, från små, små saker till stora, som att åka bil. Jag hatar min sjukdom!!
Jag ville visa denna nyckelringen för att du ska se hur ett porträtt kan se ut när jag har gjort det efter ett fotografi. Själv så tycker jag att denna blev bra. Hon som beställde den var också väldigt nöjd. Då ska du veta att fotot inte gör den rättvisa. Jag har extremt många färger i den och det sa hon som beställde också, att den är helt annorlunda när man håller i den…Så är det. Nu har du sett hur det kan se ut.
Dessa foton vill jag visa för att du som är ny här ska se hur jag såg ut innan jag gick ner 20 kilo. Jag kan inte säga utan att jag tycker det är pinsamt, fruktansvärt pinsamt, till och med. Men på det nedersta fotot har jag precis kommit hem ifrån sjukhuset, jag har missat mycket tid hemma, jag är nyligen amputerad, det var det vänstra benet som togs då. Samtidigt så görs en amputation till på högra, det kallas för att revidera. Det görs för att man har ett sår som inte vill läka, till exempel. Det värsta är att båda artiklarna i tidningarna är under denna perioden. Det var många som fick se hur tjock jag var..Fy!
Nu en mycket glädjande nyhet. Jag har sett att min blogg har fått många fler besökare varje dag. Det är inte ofta det går under 500 besökare per dag!! Kan du fatta det?? Så stort, jag är så exalterad över det, enormt lycklig och glad. Bloggen har 1639 följare. Tänk att det är så många som vill läsa det jag skriver. Jag är så tacksam för att du finns här hos mig. Du gör skillnad, tro inget annat. Varenda dag gör du skillnad. En kommentar kan bära mig i en vecka…Jag kan dessutom gå tillbaka och läsa en kommentar mer än en gång. Så det du gör är att hjälpa mig kämpa vidare…Kampen för livet ❤
Dessa foton har jag lagt in för att du ska se hur mycket hon har förändrats från dag till dag. Jag valde att lägga in kollagen…När jag har mer tid så ska jag lägga in enskilda fotografier så att du kan följa henne från dag ett med text..Hon är otrolig, vår kämpe, vår prinsessa. Nu är hon hemma i Näsum..
Nu tänker jag avsluta inlägget för ikväll. Kramar i massor till dig som är här och läser..som sagt, du gör skillnad. Energibollar får du om du behöver extra energi. Du och jag, fina, hörs snart igen…Fram till dess, tänk Kärlek ❤ ❤ ❤
Kampen för livet 
Det är första gången jag är inne på din blogg, och dina inlägg berör mig väldigt. Jag vågar knappt snudda vid tanken på hur jag själv hade reagerat om jag drabbats av samma sjukdom som du för jag är så säker på att jag inte hade orkat, att jag hade gett upp… När jag läser om sådana livsöden som ditt kan jag därför inte låta bli att häpnas samtidigt som jag fylls av en sådan ENORM vördnad. Tänk att det kan finnas så mycket styrka och kraft i en enda människa! Det är verkligen helt otroligt. Det är berättelser likt din egen som får mig att inse vilken häpnadsväckande och exceptionell varelse människan kan vara när hennes styrka testas till det yttersta – och det ändå inte är nog för att krossa henne.
Du skriver: Jag vill vara som du, och jag kan förstå att saknaden efter något som tidigare var så självklart, så enkelt, måste gnaga i dig, även om jag inte ens kan föreställa mig hur det verkligen känns. Jag vil dock ändå skriva: Du är måhända inte som jag, men du är verkligen enastående. Jag hoppas du kommer ihåg det även när du har dåliga dagar.
P.S. Det märks att du tycker om att skriva, och du är duktig på det med! Jag tror du skulle kunna bli en publicerad författare (kanske är du redan det???) om du gav dig fan på det och renskrev ett manus att skicka in till olika förlag. Din historia kan nog både intressera och stärka/hjälpa massor av människor, det är jag säker på, och vem vet? Vill det sig väl blir det kanske också en bra inkomstkälla! Alla storsäljande författare började ju faktiskt med bara sina drömmar, eller hur? 🙂 Oavsett önskar jag dig ALL lycka i livet. Ta hand om dig!
GillaGilla
Hej Charlotta. Det gör jag gärna. Tack för dina uppmuntrande ord, det behövs. Det betyder så oerhört mycket. Vissa dagar är för mycket. Jag skriver nog en rad när jag är där. Många kramar till fina dig
GillaGilla
Det blev fel. Jag svarade på ett annat inlägg, bara så att du inte undrar. För till dig ska jag skriva och säga att det är klart den bästa kommentaren jag någonsin fått. Du är riktigt gullig. Jag blev enormt glad när jag läste den. Jag tackar dig från det djupaste i mitt hjärta. Det är inte ofta jag får så fina kommentarer. Jag har funderat på att skriva och skicka in det till ett förlag. Det måste vara klart och bra också. Tack än en gång för dina fina ord. Jag hoppas att det inte är sista gången du är här. Kram fina du ❤
GillaGilla