Jag minns….

13101097_1361574870536344_145021787_n

Hej, finaste du…

Ja, jag minns…denna stunden med skräck…Jag minns att jag spydde när jag fick datumet för operationen. Jag minns att jag inte kunde stanna kvar på jobbet den dagen. Jag minns hans smärta…Jag minns all glädje och lättnad när operationen äntligen var gjord. Ja, du älskade Emil..Detta minns du också..Du minns nog hur rädd jag var. Jag kände mig så maktlös när jag inte kunde göra något för att påverka ditt mående..Jag säger bara tack gode gud för att han slipper göra fler operationer. Detta var den 16.e april, 2012 och han hade gjort fler operationer innan. Anledningen till hans operationer står jag för. Det är mitt fel, jag har gjort så att min son har behövt lida…Jag kan inte göra det ogjort, jag önskar att jag kunde det. Jag tappade honom när han var ungefär 6 månader, han fick en fraktur på skallbenet, men de röntgade honom och såg att det fanns en blödning utanför skallbenet och därmed så ansåg de att det inte behövdes opereras. När han sedan växte upp så ville inte fontanellen stänga där bak. Vi gick och kollade det och blev skickade till Lund. Där konstaterade läkaren att det ändå behövdes operation. Han sa att det var en totalt vanlig operation, för det var ”bara” att sätta dit en platta och det skulle ta max en timme. När han blev nedsövd så väntade vi på hans rum, det gick en timme, det gick två timmar och när det närmade sig tre timmar, var jag ett nervvrak. Vi gick ut och bad de ringa. På operation talade man om att det hade varit mycket mer komplicerat än vad läkaren hade trott…Jag höll på att krypa ur skinnet. Vad hade jag gjort med min son? Jag hatade mig själv..Till sist kom samtalen ändå att vi kunde gå ner till honom, han var äntligen på uppvak. Där mötte läkaren oss och förklarade att det var värre än vad han hade trott. När han hade öppnat upp så hade Emil ingen hjärnhinna där. De fick transplantera ifrån friska delar av hjärnan, sedan så satte de en platta, tills sist la de ner bencement. Han talade också om att det förmodligen skulle behövas fler operationer på grund av att han växte. Det gick i nuläget inte sätta en titanplatta, det var tvunget att vänta. Hans huvud var tvunget att vara färdigväxt innan de kunde göra det. Fattar du var mina känslor var…Jag hade förstört min son. Tack vare mig så fick han lida…Kan man vara sämre mamma än så??Den skulden och skammen lever jag med varje dag. Det går inte att släppa det. Varje gång jag tittar på honom och hans hår känner jag enormt vemod. Som sagt så går det inte att skruva tillbaka tiden så jag måste lära mig att leva med det..

13077222_1361565337203964_138234460_n

Innan jag ska ta upp något allvarligt så är jag tvungen att bjuda på en bild av vårt älskade barnbarn Caspian…Visst blir du glad av fotot. Jag skrattade och log om vartannat när jag fick fotot…Tack Caroline för en underbar stund…

Nu till något som är ytterst allvarligt. Cancer… Jag jag är inte drabbad men jag har sett sjukdomen på mycket nära håll. Jag vet vad den kan göra med en person som innan var aktiv och frisk. Det är verkligen fruktansvärt. Jag vårdade svärmor i hemmet fram tills hon tog sina sista andetag. Hon vill ha det så och såklart att jag tog ledigt ifrån jobbet och hjälpte henne. Hon avled av bukspottskörtelcancer och det var det grymmaste jag någonsin har sett. Vilken otrolig förändring, hon var ett skelett i slutet…Jag har även sett andra sidan, en person som står mig väldigt nära, hon kämpade och gav järnet. För henne fanns det inget annat och hon överlevde en cancer som ofta leder till döden…Därför måste jag slå ett slag för CancerRehabFonden…För när man har överlevt cancer, så blir man utskickad ifrån sjukhuset och får klara sig själv. Det är för sorgligt att vi i Sverige inte har någon form av eftervård till cancerpatienter. Rädslan över att bli drabbad igen, oro över vad som händer nu…ja, listan kan nog göras hur lång som helst. Det skulle nog vara en besparing i långa loppet för vad tror du händer när man är rädd och orolig för att bli sjuk igen…Just det, man går till läkare varje gång man har någon sorts symptom, det behöver inte ens vara symptom som har med förra cancern att göra.. Så först slänger jag in länken här CancerRehabFonden. Sedan ber jag dig som läsare…Sprid det vidare, de behöver all stöttning som finns. Även om du inte är drabbad eller har varit så kan det bli du nästa gång…Så sprid, sprid..Sen tänkte jag ta med deras egen text om vilka de är. Resten är det lättare att du läser själv. Deras sida är full av information…Men här kommer texten…

Vi är CancerRehabFonden

Cancer är en av vår tids största folksjukdomar. Men tack vare forskning och förbättrad vård överlever allt fler sin cancersjukdom. Därmed är det allt fler människor som behöver rehabilitering, men vårdens resurser räcker inte alltid till för rehabilitering efter avslutad behandling. Efter en cancersjukdom är det många som känner sig ensamma och oroliga över hur de ska kunna återgå till det vardagliga livet. Människor, både drabbade och närstående behöver ofta hjälp och stöd för att kunna fortsätta leva ett värdigt liv även efter sjukdomen.

Vi är en ideell organisation som startade 1978 (tidigare CTRF) och arbetar för att ge människor rehabilitering efter cancerbehandling. Vi hjälper även familjer där barn drabbats av cancer med återhämtningsresa eller hjälpmedel. Vår insats och vårt stöd är livsavgörande för många.

Vår vision

Alla cancerdrabbade ska kunna få rehabilitering. Att känna livsglädje och må så bra som möjligt efter cancer är en självklarhet för oss. Forskningen löser cancergåtan, vi tar hand om verkligheten.

13115519_1361565387203959_1408951468_n

 

Detta var vår kvällsmat…Mycket gott, kan jag säga. Jag gjorde salladen, men så vill inte Emil ha vindruvor och fetaost i sin, så det får vi ha vid sidan. Likadant med tomater, det vill inte jag och Kent ha med i vår sallad. Det går bra så också. Emil överraskade oss med att utesluta potatisen helt och bara äta sallad och stekt lök. Härligt!!

Vi försöker stötta honom när han nu vill gå ner i vikt, men det är inte alltid så enkelt. Han blir förbannad när vi säger till att vi tycker det räcker med den maten han har lagt upp. Han kan äta stora portioner och sedan två timmar senare så vill han fika igen och det fungerar bara inte när han vill gå ner i vikt. Jag känner mig usel när jag säger till honom om maten, men jag måste tänka tvärtom. Det är ju inte någon hjälp om jag struntar i hur mycket han äter och vad han äter. Nej, ska jag bry mig om honom och älska honom så måste jag ju göra det.

13084169_1361581703868994_2141743494_n

Jag vet att jag någon gång då och då har nämnt hur mycket jag älskade lägenheten vi var tvungna att lämna för att jag miste benen..Här är en del foton ifrån den. Ikväll när jag tittade på dem så kom minnena igen. Hur glad jag var när vi hade fått den. Hur mycket planering jag la ner för att den skulle bli fint inredd. Jag tänkte att det inte var någon mening att stressa med inredningen för vi skulle ju bo där hela livet…Ja, eller hur? Jag minns hur jag sjöng och dansade i det stora vardagsrummet. Hur lycklig jag var. Hur kunde den högre makten vara så sjukt grym och ta det ifrån mig. Vad är det jag har gjort egentligen? Varför får jag inte må bra? Vara lycklig? Alltså jag vet inte svaret på en enda av de frågorna. Min älskade syster ringde idag och sa att hon kunde köra mig och handla nästa vecka så jag kom ut då…Jag blev så lycklig, nu har jag det att se fram emot. Jag hoppas att stumpen har svullnat ner då..Annars blir jag tokig.

Nu, fina du, så avslutar jag inlägget med att säga..Tack fina ni, ni vet vem ni är, för de underbara kommentarerna. De gjorde det värt att gå ur sängen idag också. Ni gör sååå stor skillnad. Ni får mig att kämpa en dag till. All eloge till er,,jag sänder kramar i massor till er med mängder av kärlek…Tack, tack!!

Jag sänder iväg kramar till dig också såklart. Jag är tacksam för att du finns här och läser, delar min kamp. Kampen för livet. Energibollarna kommer också om du behöver dem. Vi, du och jag, fina hörs snart igen…Kärlek ❤ ❤ ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 reaktioner på ”Jag minns….

  1. L

    Hej! Första gången jag är inne på din blogg. Jag är en sån som inte orkar gå tillbaka till början för att läsa vad som hänt och hur du haft det. Skulle du för oss som kommit in nya här, göra en kort/lång sammanfattning av vad som hänt dig och livet du lever?

    Liked by 1 person

    1. Hej där…Nu har jag ordnat en sammanfattning..Tyvärr blev den ganska lång, jag har delat upp den i tre inlägg för jag inbillar mig att det blir enklare att läsa den då. Hoppas att du stannar kvar efter läsningen. Kram ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s