Jag håller på men det är så jobbigt

image

Hej där finaste….
Det är mitt i natten och jag har en träff med Mr.Monster och det är en träff som heter duga. Klorna sitter fast i vänstra stumpen, det känns som det rinner varm vätska ur benet. Jag möter dess ögon och allt jag ser är ren och skär ondska. Dess ögon stirrar stint på mig och jag känner mig fastnaglad under monstrets ögon. Likt ett rovdjur som är på jakt, vädrar det i luften. Monstret kan lukta min rädsla och jag kan se att det är på jakt efter att åsamka smärta. Samtidigt som jag tänker det, trycks klorna djupare in och det plingar till när spetsarna på klorna stöter emot skelettet. Jag kvider till och försöker nå det onda med mina händer. Monstret slår hårt till mina händer, det snärtar till och det bränner till av smärta. Jag känner mig förorättad…vem är du som ska bestämma?? Jag glömmer bort smärtan för ett kort ögonblick. Snabbt blir jag påmind då monstret drar klorna upp mot mitt knä. Skelettet repas och det hörs otäckt. Smärtan når sitt crescendo och jag kan inte längre hålla tyst…Ååhh, snälla tabletter hjälp mig!  Tårarna ramlar ner för mina kinder och med suddig blick tittar jag på det äckliga monstret. Jag kan svära på att det hånler. Nu har monstret siktat in sig på nedandelen av stumpen. Den är svullen och öm. Detta tar monstret till vara på och trycker in skinnet och släpper taget lika snabbt, det momentet gör såå ont. Jag har gjort så innan ikväll av misstag, även då skrek jag. Monstret lär sig kvickt nya saker, hur det lättast plågar mig, torterar mig. Det upprepar rörelsen flera gånger och till sist svartnar det nästan för ögonen. Jag håller på att svimma av smärtan. Plötsligt känns det inte lika våldsamt längre. Jag vågar mig på att höja blicken för att kolla…Äntligen! Rovdjurets ögon är inte lika klara längre, det har infunnit sig en hinna av grumlighet. Mina tabletter håller på att söva Mr.Monster. Sakta drar det ut klorna och precis när monstret drar ut dem suger det till av smärta men det är bara ett kort ögonblick. Monstret drar sig tillbaka och ramlar ihop i en hög. Morrandet talar om för mig att monstret har övergått till sömn. Nu är det över för denna gången. Det finns molande smärta kvar men den måste jag tyvärr leva med mer eller mindre hela tiden. Jag slänger en blick ner på mina stumpar och ser att vänstra stumpen är jättesvullen och där är anledningen till att jag har fått ta mer stryk än vanligt inatt.
Tro nu inte att jag har blivit tokig. Det är så här det känns innan de smärtstillande hjälper. Det kan vara mycket värre och mycket bättre också men detta var ikväll.
Jag har fått en förfrågan om ifall jag kan sammanfatta det som har hänt och det som händer. Sedan har jag fått en fråga när resten av nitlotten blir skriven så jag får göra vad jag kan för att det ska bli bra. Nu blev det lite längre än vad jag trodde men det är snart klart, så titta in imorgon också för jag har skrivit en stor del av dagen idag.
Då avslutar jag inlägget här för tillfället. Jag kramar om dig hårt. Du och jag, fina hörs snart igen. Kram ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s