Hopp, förtvivlan, ilska och glädje…

image

Hej, finaste…
Ja, vad ska jag säga. Det är precis som titeln säger…Ena minuten är jag så arg att det slår gnistor, andra minuten är jag jätteglad. Det pendlar väldigt snabbt. Jag avskyr att må så här. Samtidigt försöker vi lösa det så att jag kan sitta uppe. Jag vet inte hur många dynor vi har testat nu. Det positiva är att jag börjar känna arbetsterapeuten riktigt bra. Ingen lösning ännu och jag blir mer och mer frustrerad. Imorgon ska vi träffa enhetschefen klockan 12, sedan ska vi vara på barnkliniken klockan 14.15 och sedan ska jag vara på smärtmottagningen 15.30… Hela tiden ska jag sitta i rullstolen. Det går inte, så jag har inte en aning om hur det ska lösas. Det gör mig arg och ledsen. Såret gör så fruktansvärt ont. Har du haft en blåsa på hälen, skavsår, och sedan tagit hål på blåsan så att såret blir blottat? Det är precis så såret är och det måste jag sitta på…Såret påverkar verkligen hela mitt liv. Det är tufft att kämpa i motvind. Nu är det nedtrappningen också….Tro mig, jag försöker få allt att fungera.  Jag vet inte hur jag ska fixa det, men jag kämpar vidare. Ibland en minut i taget. Det blir en lång månad. Tack så jättemycket för att du finns med mig.

Jag ligger i sängen med Kents mobil i dockan. Mitt Spotify såklart…Luke Bryan för hela slanten och ibland hjälper det. Jag har inte en aning om hur vi ska lösa mobilfrågan. Hade jag bara haft råd så hade jag köpt en begagnad mobil. Det är ju inte för spel och sådant jag behöver en ordentlig telefon. För mig innebär det att jag inte kan bli nådd eller nå de jag behöver. Men jag börjar bli van vid att livet kastar åt mig tuffa saker. Löser jag ett problem så uppstår det genast ett nytt.
Än en gång så frågar jag, är det någon som har en mobil som ligger och skräpar????
Det är dags att avsluta här. Fotografiet är taget idag, mest för att du ska se att jag lever. Kramar i massor till dig och det betyder mängder att du finns här med mig. Skulle du behöva extra energi så fånga upp en energiboll. Vi, du och jag, finaste….hörs snart igen….Kärlek ❤ ❤ ❤

Jag mår bra…

sunHej, finaste….

Jag mådde jättebra tills för en stund sedan, och nu mår jag verkligen skit….Jag är såååå ARG!!!!!  Helvetes jävla skit!!! Min mobil har lagt av helt och Emils fungerar absolut inte som den ska…det går inte att höra vad jag säger när man ringer till mig…Till saken hör att jag använder telefonen otroligt mycket i mina kontakter med myndigheter, läkare osv…så nu sitter jag vackert..Det räckte för att vända en riktigt bra morgon till en skitdag…

Jag hann tack och lov ringa alla samtalen som jag skulle , men nu har jag FAN inte en aning om hur jag ska göra…Jag är så trött på att vara så fattig….Aldrig någonsin att vi kommer ha råd till en ny mobil. Är det någon i min trakt som har en mobil som fungerar som ändå ska kasseras???

Hade det inte varit för vår ekonomi så hade allt känns så mycket enklare…men alltid är det något….Det får snart vara nog…Jag vet att det snart kommer ljusare tider, men just nu i detta ögonblicket är det svart och jag ska ju leva i nuet….

Kramen .får du ändå, det är ju inte dig jag är arg på…Energibollar får du om du behöver…Vi hörs snart igen..Kärlek ❤ ❤ <3.

A heart at peace….

image

Buenas Noches,  finaste….

Så mår jag ikväll, ett hjärta i frid…Jag känner mig lugn. Fortsätter plocka fram minnen ur min alldeles för tunga ryggsäck. Tårarna rinner sakta nedför kinderna, jag släpper minnet, kan se det rinna iväg som ett löv på en flod. Plötsligt är det borta. Tårarna rinner och jag ler, småskrattar lite sorgligt, ett minne att spara. Jag stoppar ömt ner det igen…Mina vackraste minnen,  bröllopet…Vi var verkligen unga. Jag suckar djupt, gråten tar i, men mest av lycka över att det fortfarande finns så mycket kärlek mellan oss. En djup och stark kärlek. Barnens ankomst till vår värld…Kents springande för att köpa en nalle, hans läppar på min kind…Tack, Mia, jag älskar dig. Samma sak för varje barn…Gud, tänk att vara så älskad. Så visst har jag mycket att vara tacksam för. Jag tittar en gång till, för det är så vackert. Med vördnad och kärlek stoppar jag undan det. Nu rinner inte tårarna, nu forsar de nedför kinderna. Jag tar upp något minne till, skakar på huvudet…blåser sakta det ur mina händer…..sakta, sakta bleknar det, tills jag inte längre kan skönja det. Ryggsäcken känns något lättare. Försiktigt ser jag framåt, med suddig blick….det kommer klarna och då, finaste, är jag redo att ta ett steg till.

Godnatt, finaste, finaste du. Vi kommer att höras av igen. Med musiken i mina öron och tårarna rinnande kommer jag så småningom till ro

. Imorgon kommer en ny dag, en ny kamp…Kampen för livet…Kärlek ❤ ❤ ❤