Dags att fylla det vita arket…

hqdefault

Hej, finaste…

En ny vecka, en ny dag, ett helt oskrivet ark. Det ska efterhand fyllas med händelser, tankar och känslor. Än så länge så stirrar jag ner i det vita arket, undrar vad det är som kommer möta mig där. Kommer det vara lycka, kommer det vara sorg…Jag funderar vidare..Tänk om jag kunde få välja vad jag ville, nå mina drömmar. En dröm i taget. Vilken oerhörd lycka. Fast är jag inte ganska lycklig nu? Jag är 46 år och livet är inte slut ännu. Ja fortsätter att stirra på ett tomt ark…Kanske skulle jag, kanske skulle jag fylla det med mina egna tankar, låta tankarna flyga fritt. Varje gång jag känner mig glad så skriver jag ner det på pappret. Till sist är ju arket då fyllt och då bör inga otäcka, sorgsna eller ledsamma händelser få plats. Kanske är det så? Jag sätter ner pennan, trycker spetsen mot det vackra, vita arket…

images

46 år, alltså. Vad säger det mig? Tja, egentligen så känner jag mig inte så gammal. Min underbara kärlläkare har konstaterat för länge sedan att mina ben är som en 90 årings. Det var innan jag miste dem, så nu bör de vara minst 100 eller kanske till och med döda. Jag kämpar vidare med mitt mående, mitt självförtroende och en dag ska jag kunna se mig själv i spegeln utan att tänka, du är fet och ful. Visst har jag gått ner i vikt, men det är inte tillräckligt…En sak måste jag erkänna, jag är jätterädd för döden. Skräckslagen är nog det rätta ordet. Kommer det en dag då den rädslan blir mindre? Tanken på att inte få se mina barn, krama dem, det gör att jag låser mig totalt. Ska mörkret ta det ifrån mig? Det är inget som ska stå på mitt ark idag, för idag vill jag vara lycklig, idag vill jag bara finnas…

bAtt känna sig ensam i ett rum fullt med folk är en konst. En konstart som inte är det minsta vacker. Den är destruktiv, för vad är väl värre än att stå och prata med någon och det enda du känner är ensamhet. Dessutom så vet du inte varför du känner dig ensam. Denna konst är gratis, den skänks bort till de människor som inte mår så bra. Ensamheten är en konst att övervinna. Familjen är min räddning. Trots det så kan jag vara ensam. Många gånger förstår de inte mig, de vill så gärna, men det är en omöjlighet. De har aldrig vandrat i mina skor, aldrig känt det jag har känt, inte känt hur det känns att vara halv. Jag hade nog inte klarat av att någon i min familj skulle behöva gå igenom det. Då är det bättre att jag fortsätter vandra i mina egna skor. 46 år. Hur mycket till ska hända? Hur många operationer till ska göras? Eller får jag bli här nu? Har livet stagnerat?? Kanske. Kommer mina lustar att väckas till liv igen?? Är jag värd att fortsätta satsa på? Svarar jag själv, så ja…jag är värd att satsa på. Det finns så mycket kvar att uppleva. Det finns så mycket att fylla arket med. Jag sätter ner pennan igen, trycker spetsen mot det vackra, vita arket, nu rör sig handen och den formar hjärtan…ett, två, tre hjärtan…Det symboliserar början…början av det nya jag, Mia

❤ ❤ ❤

aa9dd0cd2c4d72d98a30752ba56ed5d5

 

Tyvärr är det så..Smärtan måste få vara med på pappret, jag kommer ägna det en tanke, längst ner i hörnan, för mer än så är smärtan inte värd. Att lägga den åt sidan är första steget att acceptera den…

Sinnesro_svenska_a4_web

 

 

 

 

Det är nog de klokaste orden jag vet…Det är så sant. Precis så, acceptera det jag inte kan förändra. Smärtan är där för att stanna. Det gör ont…men jag kan inte förändra det.

Mitt ark ligger framför mig, jag ser bara mina hjärtan. Det gör inget…jag har tid på mig att fylla det, jag väljer vad jag vill…Nu är det min tur, Kampen för livet börjar på allvar…Sakta ska hon vakna, sakta ska hennes lustar väckas, sakta väcks hon till livet. Livet som ska bli hennes…

Då, finaste…jag avslutar mitt inlägg här. Kramar i mängder till dig, du vackra, fina läsare..Behöver du extra energi så här på vårkanten, jag har energibollar att skänka dig..Ta så många du behöver. Du är värd guld…Vi, du och jag, fina, hörs snart igen..Kärlek ❤ ❤ ❤

 

2 reaktioner på ”Dags att fylla det vita arket…

  1. Sess

    Vilken fantastisk beskrivare du är!
    Låt pennan leka över papperet och jag berörs av att läsa det du förmedlar.
    Vare sig det är glädjande eller smärtsamt det du beskriver så använder du orden så de tränger in. Jag har inte läst så långt bakåt, jag är en ny läsare från Monas blogg.
    Gillar även dina smycken, när jag får råd vill jag gärna beställa ett.
    Ha en fin dag och tack för energibollen jag fångade 🙂
    Kram Sess

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s