Att överleva är inte att leva

 

Hej, finaste…

Precis så är det, att överleva är inte att leva. Leva gör jag när det känns roligt, kul och jag kan känna lycka. Leva är att göra saker och gilla det, till och med älska det. Såsom att pärla till exempel. Det älskar jag vanligtvis att göra. Att överleva är en kamp för att stanna kvar i livet, för min skull och för min familjs skull. Det är när jag väljer att överleva enbart för min familjs skull som livet är slut. Det är lite av den känslan som hänger över mig. Inte att livet är slut utan att jag just nu bara överlever. Det hänger med och färgar allt jag gör. Vänder jag inte detta så finns det inte mycket kvar. Allt hänger på mig och min vilja..Visst jag är stark, men hur stark är jag egentligen. Orkar jag vända det?? Det var så jävla enkelt att stoppa piller i mig i Hässleholm när jag hade mist andra benet..Jag var ledsen, sörjde, grät, skrek…varför kunde jag inte fått sörja klart?? Det som händer nu när vi trappar ur den medicinen är ganska lätt att räkna ut…Ja, alla känslorna kommer ifatt mig nu och nu gråter jag, skriker, sörjer och är arg, jag lovar att det är nästan omöjligt att umgås med mig för tillfället…Så, fina…jag vet inte om jag orkar mer…det gör så ont, fina…

 

 

Första fotografierna är på Stephanies armband som är klart. Hon var inom idag och hämtade det, satte det på armen såklart och det passade perfekt. En mycket stolt prinsessa log stort när hon fick det på sig. Det var min betalning, ett leende och jag kände mig så lycklig för ett ögonblick…Fotografierna ovanför här är morgonmys med Hedda…hon låg och solade överallt..Finaste tösen. Jag har legat största delen av förmiddagen idag för det gick inte att vara uppe, jag sårade Kent gång på gång…Jag var så arg, det kändes som jag skulle explodera..Det brann inombords och det är detta jag menar…nu kommer allt på en och samma gång och det är svårt att hantera, det vill jag lova…Lite bättre nu på eftermiddagen. Jag förklarade för Kent hur jag tror det ligger till. Det visar sig att han har undrat varför jag inte varit ledsen, det bör man vara när man har mist båda benen…Just det, det gå ju inte att komma undan i alla fall..

Jag orkar tyvärr inte göra ett längre inlägg för tillfället…Jag måste fokusera på att just överleva..Kram fina

 

Tre foto till, mina vita stumpar, Caspian smutsig efter en hel dag i sandlådan, sedan till sist vår uteplats..Kärlek ❤ ❤ ❤

 

 

 

 

 

 

6 reaktioner på ”Att överleva är inte att leva

  1. Belle

    Fina du!
    Hittade dig via Alexandra Nilssons blogg (Kissie) och jag hoppas att du inte tar illa upp att jag kommenterar när jag inte känner dig. Men jag måste bara säga att du är så otroligt stark! Det är sådana som du som gör att vi andra orkar fortsätta, när vi har sådana förebilder som du. En stor, stark styrkekram till dig!!

    Liked by 1 person

    1. Tack fina Belle. Jag tar inte alls illa upp, tvärtom blir jag glad. Det är personer som du som gör att jag orkar kämpa vidare. Så tack än en gång för dina värmande ord. Många kramar tillbaka ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s