Kämpa lite till, kämpa..men, fina om jag inte orkar det?

images

 

Hej, finaste…

Vilken dag, den har sprungit iväg trots att jag mår så dåligt. Inlägget är delat 10781 gånger nu, det finns 1109 kommentarer. Jag har pratat med TV4, Aftonbladet, Expressen och Kvällsposten. Jag är så oerhört tacksam för din fantastiska hjälp, det hade aldrig fungerat utan dig, så detta är din förtjänst. Det har varit svårt att hålla tillbaka tårarna, när jag pratade med Kvällsposten så fick jag svälja, svälja och svälja igen för att inte börja gråta….Han frågade hur vi såg på framtiden och hur vi tänkte nu när detta har hänt. Vad ska jag svara? Jag har inte den blekaste aning om hur vi ska fixa detta…Det kommer gå åt helvete, känns det som. Jag kan ge ett exempel som gör att det är svårt att anlita hemtjänst. Ikväll efter maten behövde jag gå på toaletten, när jag var klar och satt i rullstolen igen så rullade jag in till min plats i hobbyrummet. Det dröjde en kvart sen var jag tvungen att gå på toaletten igen. Det tog alltså 20 minuter mellan gångerna. Det hade ju inte fungerat om jag hade haft hemtjänst.

Tystnaden har lagt sig runt köksbordet. Vi sitter och äter kvällsmat och alla är koncentrerade på sin mat. Tystnaden brukar inte störa mig men ikväll gör den. Jag känner mig trasig inuti. Hur mycket jag än funderar så kommer jag inte fram till någon lösning. Fruktansvärt!! Vi har aldrig vunnit på spel, vi har aldrig haft någon tur. Onekligen så bevisas det ännu en gång. Sedan finns det de som har mängder med pengar för de ar vunnit. Ibland kan jag höra att de har vunnit mer än en gång..Är det verkligen så att vissa personer föds med otur, eller är det vi som skapar de otäcka händelser som vi råkar ut för…Jag kan säga att jag hade aldrig utsatt mig själv och min familj för detta om jag hade haft det minsta val att låta bli…Nu till denna väldiga maktlösheten och oron över vad som ska hända. De flesta kan planera, det kan vi inte och har inte kunnat på väldigt länge, för vi vet ju aldrig från dag till en annan om det ska hända något. De flesta planerar sin ekonomi, det har vi också gjort fram tills nu. Nu kommer det inte finnas pengar till att planera med..Jag har ut runt 10000 i månaden, sedan har vi ett barnbidrag på 1050 och än så länge så har vi vårdnadsbidrag för Emil. Det är på 2036 kronor och det har snart gått ett år sedan vi fick det och nu är det dags för omprövning, då är jag till 100 % säker på att vi inte får behålla det, för det var på håret förra gången, men vad gör väl det, det är ju bara 2000 kronor (jag är sarkastisk). Om jag drog dessa 6000 från en lön så skulle det ifrågasättas väldigt. Det skulle aldrig accepteras…Varför gör vi det nu, varför accepterar vi som mister dessa pengarna det? Det gör vi egentligen inte, men vad kan vi göra, och det är just detta som stör mig så fruktansvärt, vi kan ju inte påverka något alls. Det är nog det som känns mest,, att inte kunna påverka, utan bara bli överkörd. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, vi är inte dumma i huvudet..

tårarSorgen över att bli behandlad som skräp är stor och jag förstår inte hur de ens kan göra så här. Tårarna ramlar som vanligt. Jag har kämpat så mycket, jag har krigat så mycket, jag har skrattat faran i ansiktet…nu sitter jag i en hörna, tårar som aldrig vill sluta rinna och jag är så rädd, så fruktansvärt rädd. Att inte veta vad som kommer runt hörnet gör mig livrädd. Jag sätter händerna på hjulet, rullar försiktigt framåt, jag ser mörkret igen, det kallar på mig…Jag vill inte dit, jag vill stanna här i tryggheten. Men är jag trygg här? Jag har alltid sagt att hälsa kan inte köpas för pengar och det står jag för, men trygghet kan köpas för pengar. Att få ha mat på bordet och andra livsviktiga saker går att köpa och det gör att man slipper oro och ängslan. Nej, du fina…denna gången ligger jag djupt och det kommer ta mängder med krafter för att resa sig igen…Kämpa, kämpa..varje dag, varje minut om dagen, kämpa lite till, du orkar…Tänk, fina om jag inte gör det

Nu är det dags att torka tårarna, avsluta detta inlägget. Fortsätt att dela, du vackra människa. Jag sänder iväg kramar till dig, fyllda av kärlek , värme och tacksamhet. Vi hörs när du vill…Kärlek ❤ ❤ ❤

 

2 reaktioner på ”Kämpa lite till, kämpa..men, fina om jag inte orkar det?

  1. Tina

    Din blogg hade varit väldigt intressant om du hade skrivit kortare och mer sammanhängande texter. Inläggen drar gärna iväg och handlar om allt möjligt och blir på tok för långa, upplever jag det som. Saknar radbyten.
    Ett inlägg, ett ämne och du hade varit klockren. Du känns så äkta med dina känslor och tankar av det lilla jag läst.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s